Ensamhet

Jag bloggar massa nu för jag har så jävla tråkigt . Hemmakväll med lets dance, BEA-sås och pommes. Ibland känner jag mig ensam. Det är fult att vara ensam och helst ska man ha en mijon vänner som ringer och smsar och bjuder en på fest. Ensamhet är som en smutsig sjukdom som alla är rädda att drabbas av.

Ibland kan jag vara så jävla osocial. Typ de som går i min klass. Jag kan gå snabbt förbi och nicka eller ta en omväg istället för att gå fram och prata. Men jag vet inte om det är för att jag är blyg eller dryg. Jag orkar liksom inte. Jag gillar inte att kallprata med folk jag knappt känner. Jag är inte den som byter nr om jag träffar en trevlig tjej. Och killar känns det som att det bara missuppfattas och blir raggit. Jag vet att det här verkligen inte är någon som man pratar om. Men just nu känner jag mig lite deppig. Och jag saknar Therese i Filippinerna. En sak med att vara i ett förhållande är också den självklarheten i att inte vara ensam. Man tänker knappt på det. Det är en otrolig lyx att ha någon att jämt umgås med eller att sova ihop med. Jag tror att jag trivdes så enormt mycket på kibbutzen i Israel av anledningen att jag hade folk omkring mig dygnet runt. När man är själv har man tid för alla jobbiga tankar. Jag tror inte heller människan är gjord för att vara ensam. Vi är flockdjur. Vi lever i miljonstäder men är så väldigt anonyma. Jag tror många sjukdomar som deppression och utbrändhet beror på en känsla av ensamhet.

Jag vet att jag har vänner och att jag har ett socialt liv. Det är inte det. Men jag saknar någon att verkligen dela mina innersta tankar med. För jag tänker så mycket hela tiden. Och jag vet att ingen orkar höra på allt. Dessutom är det lättare att prata skit med folk än att be om hjälp. Men ensam är inte stark. Ensam är så jävla liten.  

3 kommentarer

  1. Carro · 22 januari, 2010

    Hej fina Cicci!! Håller med dig i det du skriver om ensamhet. Sverige är så konstiga vi är rädda för ensamheten samtidigt som varenda jävla person ska leva ensamma i en etta, det är mystiskt. Gillar din blogg den har blivit bättre, nu är den sann och ärlig. Jag gillar det, starkt av dig!! kram

  2. soufi · 22 januari, 2010

    Alltså det här inlägget är helt exakt som om det vore skrivet av mig. Har just den där känslan nu, eller har haft det i ca 3,5mån sedan mitt långvariga förhållande tog slut. Det känns ju så löjligt och sorgligt att man inte kan vara glad och lycklig bara med sig själv, men det är ju bara så att människan faktiskt inte skall måsta vara ensam. Vet att du skrivit detta inlägg för länge sedan och du helt tydligt har hittat en person att dela allt det lilla vardagliga och kanske t.o.m. löjliga sakerna med, vilket gläder mig. Men kände bara att jag måste kommentera då det faktiskt ger lite hopp om att det kanske blir bättre :)

  3. Cissi svarar · 22 januari, 2010

    Tack Soufi. Hoppas att du tar dig ur dessa jobbiga tankar, för ofta finns det så många människor runt omkring, bara man vågar ta emot dem och be om hjälp. Kram

Kommentarer är avstängda.