”Livet är det som pågår medan du gör upp planer för framtiden”

… är ett hemskt citat. Ibland känns det som att det är precis så. Jag tänker i alla fall hela tiden att ”så fort jag har tjäntat ihop tillräckligt med pengar då ska jag iväg på en resa runt jorden…” Eller ”Sen när jag har klippt mig, köpt en snygg jacka, fixat naglarna,solat och blekt tänderna så kommer jag bli tillräckligt snygg. Eller ”Sen när jag har städat min lägenhet, organiserat min garderob och fixat gardiner så kommer jag kunna mysa runt och tända doftljus och verkligen börja trivas här”. Eller ”Så fort jag får lite rutin i livet så ska jag börja gå upp tidigt och äta nyttiga frukostar och gå på långpromenader.”

Vad är grejen med alla de tankarna? Som att livet är på paus och att man bara väntar på rätt tillfälle att trycka på play-knappen. Är det bara jag som tänker så här och hur gör man för att bryta det och börja ta vara på livet precis som det är, fast det inte är ”perfekt” ?

3 kommentarer | Kommentera

Varför sviniga killar lyckas få fina flickor (och vi får skylla oss själva)

Jag  stötte på ett gammalt ragg idag. Vi stod i kassorna bredvid varandra på systembolaget. Jag tittade bort och skyndade mig därfrån så fort jag betalat. Undrade om han hade sett mig. Och OM han hade sett mig, om han tyckte att jag var snygg. Jag undrade varför jag hade satt på mig min fula täckjacka.

Han gick i min paralellklass på gymnasiet och vi hade spanska och special-engelska ihop. Cp-engelska som vi kallade det. Han hade långt flottigt hår, ett brett leende och var ful-snygg på ett charmigt sätt. Han snusade och spelade hockey. Och han var dryg och otrevlig mot alla. Jag tyckte han var fantastisk.

Jag ägnade våra språktimmar åt att titta på honom men utan att våga säga mer än hej. Så en dag lyckades jag snoka upp hans msn och vi började skriva till varandra på kvällarna. I timmar. I skolan pratade vi fortfarande inte med varandra. Efter ett tag händer det otroliga. Han skriver till mig att han vill ha mig. Att han är intresserad och gillar mig. Han ska på en fest och jag är bjuden. Jag får veta genom en gemensam vän att han är tänd på mig. Det var verkligen den kvällen, eller aldrig, om det skulle bli något. Jag kommer dit i en urringad singoallatop och med stora förväntningar. Efter två timmar sitter han och hånglar med en tjej mitt framför mig.

Okej. Där någonstans borde jag ha insett att han kanske inte var någon myskille att satsa på, men istället blev jag mer intresserad eftersom han blev ihop med den här tjejen och på det sätter blev ”ouppnåelig”. Okej, tiden går och dom gör slut. Det är dags för en ny fest. Jag åker dit och den här gången lyckas jag få en kyss och jag svävar på moln – tills jag får veta att han har kysst min bästa kompis samma kväll. Istället för att bli förbannad på honom, så blir jag arg på min kompis. Tror hon att det är någon jävla tävling eller? Han åker utomlands ett år. Jag är övertygad om att han har mognat och vi bestämmer att vi ska ses när han kommer hem över jul. Vi tar en öl. Vi går och ser på KING KONG och jag följer med honom hem. Vi umgås i ett dygn. Ser på Jönssonligan och jag träffar hans mamma och leker med hans hund. Sen äter vi pizza och håller varandra i handen.

Sen hör han inte av sig.

Jag säger att jag vet att han ska tillbaka igen men att jag bara vill prata med honom. Han svarar att de flesta tjejer får inte ens ett sms. Att jag inte ska förvänta mig något. Jag känner mig precis så som han vill att jag ska känna mig. Som en slampa. Han känner sig antagligen som världens häftigaste. Som en player.

Varför berättar jag det här? Jo för att jag tror att det är så här. Det finns fler sviniga killar än tjejer men de tjejer som faller för de här killarna får faktiskt skylla sig själva. Alla tankar kring att bara han blir kär så kommer han sluta vara otrogen och behandla tjejer respektlöst. Det är bullshit. Sen är verkligen frågan vad det handlar om. Det här jävla mysandet och känslosanacket och sen BANG. INGENTING. För jag är inte den enda som har varit med om det kan jag säga.

Slutsats: Leta upp en snäll kille istället för att att försöka locka fram ”den fina killen” i svinet. För det finns inget spännande med en kille som inte ringer. Det kallas för respektlöshet.

4 kommentarer | Kommentera

Idag är jag bäst

Jag fick godkänt på min B-uppsats! Det känns så jävla skönt, för jag har verkligen kämpat med den och inte haft någon hjälp eller handledning. Jag var så stressad i natt för opponeringen att jag knappt sov någonting och mådde illa av nervositet när jag åkte till skolan. Men det gick jättebra och var ingen fara alls. Skumt det där, hur redovisningssituationer verkligen kan få en att freaka ur.

Gissa vad jag ska göra nu? Jag ska gå och discobowla med min mamma! Det kommer att bli sjukt intressant. Min fina lilla mamma. Vi kommer att rocka gullmarsplans bowlinghall.

2 kommentarer | Kommentera

Lägesuppdatering

Jag känner att eftersom jag inte skrivit på så länge så tänkte jag bara göra en snabb lägesuppdatering. Eller statusuppdatering kanske det heter för oss i facebookgenerationen. Hur som helst. Jag är nästan arbetslös. Vet inte riktigt hur det gick till men om någon vill ge mig ett (intressant och roligt jobb med hög lön) eller kanske bara ett jobb vilket som så är ni hjärligt välkomna. Jag beslutade mig för att ”ta en paus” från skolan, tjäna lite pengar, kanske resa någonstan, jobba med maskrosbarn och fundera på vad jag vill bli. Hade ett jobb till 90 % men nu verkar det inte som det längre. Men jag litar på att det löser sig för det brukar det göra. Annars har jag min sista dag i skolan imorgon med opponering för min b-uppsats.
Har kommit på att jag kanske vill bli förskolelärare. Det är roligt för när jag säger det till folk så säger alla: – Ja så klart du ska, det är ju precis DU. 

Har alltid känt prestationskrav på att ”bli något viktigt”. Att läsa något som kan imponera folk och drömt om att få jobba på ett snyggt kontor och få ha pumps på mig varje dag. Men ärligt talat så är det ju inte sån jag är. Jag vill hänga med barn och ungdomar. Vara på läger och jag vill läsa sagor med en varm liten klump i knäet. Jag gillar inte vuxna.

Nu är klockan tolv och det känns som att det är dags att ”fånga dagen” eller i alla fall resa sig upp från soffan och ta hand om kattbajslådan. Ska till mitt spännade extrajobb på bibblan. Det är faktiskt himla intressant att sortera tidningar efter datum och ställa in böcker i hyllorna i bokstavsordning. Puss på er.

2 kommentarer | Kommentera

I`M BACK

Jag måste få berätta en pinsam sak som jag egentligen inte borde berätta. En av anledningarna att jag slutade blogga var att min kamera var trasig som jag skrev i inlägget innan. En dag gick den inte att sätta på hur mycket jag än tryckte på alla knappar. Eftersom jag inte är något tekniskt geni så la jag undan kameran i en bokhylla och har inte tagit några bilder sen dess. Förra veckan var en fotointresserad kompis hemma hos mig och jag berättade om min skit-kamera för henne och undrade om hon kunde titta på den. – Du kanske måste ladda batterierna? Sa hon.
- HAHAHA. Sa jag.

Jaa… ni förstår nog fortsättningen. 

Det här är i alla fall lite vad jag har sysslat med de senaste två veckorna. Får jag lov att presentera Rosa-li och Ripper?

 


Nu ska jag blogga vareviga dag. (För din skull alex) kram på er

3 kommentarer | Kommentera