Dagens bikt

Jag är shopaholic. Inte långt därifrån i alla fall. Har registrerat ett visst beteende hos mig själv som faktiskt är lite skrämmande. Jag ser mig själv som en ganska sparsam person. Jag jämför alltid priserna i mataffären. Går till LIDL istället för ICA och vet exakt vad en liter mjölk kostar. När jag går ut och äter så väljer jag nästan alltid det billigaste på menyn. Jag köper öl istället för drinkar när ja går ut för att det är billigare (fast ja inte ens gillar öl). Jag gillar att hitta billiga smarta lösningar på problem tex. att planka in på friskis och svettis, använda reducerat kort på SL, handla second hand och jag älskar ordet REA! Jag har en billig gammal mobil istället för en ny. Jag köper smink på H&M och skulle aldrig drömma om att köpa en mascara eller en hårinpackning för 300 kronor. Med andra ord. Jag har inte speciellt dyra vanor och jag är verkligen inte snobbig. Detta beror nog dels på att jag varit student och bara haft extrajobb sen gymnasiet och aldrig fått ut nån ordentlig lön och dels för att min pappa är så extremt jävla snål. Han har lärt mig det här med att jämföra. Det är lite en hobby han har och han älskar att diskutera prisskillnaden på grönsakerna på Willys kontra dem på torget i skärholmen.

Nu till mitt problem. Trots min genetiska snålhet och studentekonomi så ÄLSKAR jag att köpa saker. Älskar känslan av att ha på mig ett nytt plagg, måla läpparna med ett nytt läppglans, bädda sängen med nyköpta lakan, tända ett nyinhandlat dofljus, packa upp de nya skorna från kartongen osv. Den här känslan av NYTT. Ofta pågår ett krig inom mig där den förnuftiga rösten säger åt mig att jag inte behöver ytterligare ett linne och att jag redan har rensat ut sopsäckar av kläder för att jag helt enkelt inte får plats med allt hemma. Och samtidigt den lilla djävulsrösten som säger – Jo men tänk vad fin jag kommer känna mig imorgon i skolan. Jag har faktiskt inget linne som ser ut exakt så här och man får alltid användning av ett snyggt linne. Det kostat ju bara 150 spänn.. .

Jag jobbar ofta sent och därför har oftast affärerna stängt när jag åker hem, men ibland kliar det i fingrarna efter att köpa något. Då brukar jag smita in i mataffären på väg hem och gå på jakt efter något. Det kan vara allt från en film, ett doftljus, schampo eller hårspray. Något som jag kan UNNA mig. Har även börjat köpa blommor regelbundet som jag ställer fram i en vas hemma. Väntar nästan på att dom ska vissna så att jag kan köpa nya. 

När jag åkte in till stan i fredags för att köpa nya gympaskor (det behövde jag faktiskt!) så bestämde jag mig för att gå in på H&M och köpa ett eller två träningslinnen också. Jag märkte hur min puls steg i takt med att jag gick förbi väskorna, smyckena, kläderna… Jag kände adrenalinet pumpa. Till slut kunde ja inte hejda mig. Så jag tog med så mycket kläder in i provhytten som ja kunde bära, och började prova. Samtidigt som förnuftiga rösten malde – Lägg tillbaka de där nu. Du var här för att köpa ett träningslinne inte shoppa klänningar, byxor och underkläder! Skärp dig!

Jag hade en riktig kamp med mig själv där inne tills jag slutligen fick kompromissa med förnuftiga rösten och djävulen och det hela slutade med tre träningslinnen och två par trosor.

Jag undrar hur vanligt detta beteende är och hur ja ska komma ur det, för samtidigt vet jag att det är moraliskt fel att bara köpa köpa köpa när människor svälter i världen. Och det är omiljövänligt. Dessutom försvinner chansen att kunna lägga undan lite lön och sen göra nåt kul. På riktigt. Det enda jag kan försvara mig med är att jag alltid betalar mina räkningar så fort ja fått min lön och att jag aldrig tagit något sms-lån eller liknande. 

Pratade om detta med en vän idag och vi kom fram till att vi antagligen skulle klara oss i ett helt år om vi använde alla kläder vi har utan att behöva använda samma plagg två gånger. En liten tankeställare.

En kommentar

  1. Storasyster Lisa. · 12 september, 2010

    Läste om "shop-aholic." Har du snygga kläder som du vill bli av med, så kolla gärna med mig. :)

Kommentarer är avstängda.