Ärligt och härligt

Mitt humör pendlar helt otroligt mycket dessa dagar. Det är gråt och eufori om vartannat. Ena sekunden är allt svart, jag känner mig ful , trist och misslyckad. I en mörk stund kan bara tanken på att behöva umgås med folk, vara social och ”normal” ge mig hjärtklappning och grov ångest. Timmen senare när jag har fått gråta ut känner jag mig obesegbar och grymmast i världen. Då ser jag klart på allt fint jag har omkring mig och känner mig levande och lycklig, och så där håller det på. Det är nästan aldrig stabilt och denna vecka har det varit en riktig berg-och dalbana. Gissar på att det beror på vädret, hormoner (?) och att jag blivit av med jobbet. Det finns inga rutiner alls och ingen plan nu. Vad fan ska jag göra med mitt liv? Samma frågor och livsångest som när jag var 18 år. Det har varit så skönt att slippa dessa frågor de senaste 1,5 åren när jag faktiskt haft mitt drömjobb. Dessutom ligger statusen och identiteten så mycket i ens yrke. ”Jag är journalist” klingar bättre än att säga ”jag är arbetssökande.”

Tror att en person som är som jag behöver rutiner och saker som uppehåller ens tankar. Helvete vad mycket tid jag har haft till att fundera de senaste 3 månaderna! Det kan inte vara nyttigt. Det är ett under att inte munkar och nunnor
som lever i tystnad och enskildhet blir psykiskt sjuka.

Det konstiga är att jag tror att de flesta som träffar mig skulle beskriva mig som väldigt utåtriktad och nästan alltid glad. Jag pratar jämt och skämtar och håller på. Klarar inte av att det är tyst och stelt en sekund- det är min mardröm. Till och med Gustav som känner mig PÅ RIKTIGT har sagt att han inte kännner någon som är så positiv som mig. Visst är det sinnesjukt? Att jag ser mig själv som ett vandrande vrak till och från, medan mannen jag lever med ser mig på ett helt annat sätt.

Tror också att om man har förväntningar på sig att jämt vara ”social och glad” så blir rädslan att misslyckas ännu större. Jag är livrädd för att bete med konstigt och ”sjukt” på något sätt. Bara tanken på det ger mig ångest och kan få mig att nästan kräkas av nervositet i vissa sociala sammanhang – som en stor tillställning eller att träffa svärföräldrarna för första gången. Grejen är att det till 99 procent alltid går bra. Jag varken svimmar eller säger något dumt. Oftast har jag HUR TREVLIGT SOM HELST – och då blir jag arg på mig själv att jag inte bara kan lära mig att det inte är så farligt.

Jag önskar att jag var mer som Gustav. Otroligt cool med allt. Aldrig några djupa svackor eller humörssvängningar. Å andra sidan – det är nog jävligt tur att han är så för jag skulle inte orka att leva med någon som var lika psyko som mig själv.

Hur slutar jag detta inlägg? Det blev mycket mer personligt än jag hade tänkt mig, kanske för att jag har druckit 2 glas vin. Kanske kommer jag ångra mig imorgon och radera detta. Jag ska i alla fall träffa en fin barndomsvän och gå ut strax. När jag sminkat och klätt på mig. Och jag känner knappt det välbekanta orosfladdret i bröstet längre, det som tystas av alkohol. Och kanske är det bra – vem ska döma någon annan? Alla har vi våra mörka moln som vi kämpar mot.

20121130-184415.jpg

9 kommentarer | Kommentera

Bye bye härliga tjejen

Hej igen. Låt mig vara ärlig mot er. Jag orkar verkligen inte spela ”härliga tjejen” hela tiden. Varit en väldigt orolig vecka pga att jag fått veta att nästa månad blir min sista på E.B & pga av annat krångel med löner osv. Sov extremt dåligt inatt och låg och skruvade på mig och stressade upp mig för framtiden. Nu lyckades jag i alla fall sova någon timme och allt känns faktiskt mycket bättre. Tänk vad lite sömn kan göra? På väg till Hanna för middag och kanske en liten utgång och det ska bli så jävla mysigt. På riktigt :)

20121129-184830.jpg. Ser ut som 16 år med täckjackan på…!

1 kommentar | Kommentera

Julgransvernissage

Hej!! Dagen började med pressfrukost och julgransvernissage på hotell Birger Jarl. Hann knappt titta på granarna eftersom vi hade en sådan mysig långfrukost tillsammans :). Nu är jag hemma och ska vila lite innan utgång ikväll.

20121129-141518.jpg

20121129-141526.jpg

20121129-141533.jpg

20121129-141541.jpg

Kommentera

Livets kontraster

Tjohej! Idag är en MYCKET bättre dag trots skitväder. Tänkte ”if you cant beat them, join them!” och satte på mig gummistövlar, regnjacka och tog en långprommis i ösregnet. Låter lite äckelhurtigt men är övertygad om att man (jag) behöver dagsljus/motion varje jäkla dag för att inte bli alltför deprimerad. Det var skönt i alla fall! Också blivit kallad till en jobbintervju (Jippie!). Och nu sitter jag i en taxi på väg till ett roligt event på Fotografiska. Får passa på att gå på allt nu för vet inte hur länge jag får göra det hehe. Efter lyx å snittar är det bara att återigen dra på mig gummistövlarna som jag smugglat ner i väskan och traska iväg och passa barn. Livets kontraster :)

20121128-134639.jpg. Är så trött på min utväxta lugg nu alltså……..

Kommentera

Regna bort

Tror jag ska ha mens snart eller så är det kuk-vädrets fel, men började grina på väg till Dramaten. Regnet bara piskade i ansiktet och jag kände mig ful och trist och blöt och iskall. Detta väder suger verkligen musten ur en, drar ur ens livskraft och glädje. Det är dagar som dessa man undrar hur man kan VÄLJA att bo i Sverige med kallt, mörkt klimat halva året. Det blev lite bättre när vi såg musikalteatern (som tyvärr inte riktigt var min kopp te, men trevligt i alla fall..) och höjdpunkten var middag efteråt på teaterrestaurangen. Nu ska vi krypa ner under täcket och se Modern family.

20121127-223514.jpg

2 kommentarer | Kommentera

Slump?

På tunnelbanan syns reklam för Yrkes gymnasiet. De vänder sig till femtonåringar som ska komma på vad de ska jobba med som vuxna & som nu väljer mellan hundratals olika utbildningar. Skolan illustrerar sina linjer med en rad ungdomar iklädda olika utstyrslar beroende på yrke. Är det en slump att det är 4 tjejer och 7 killar för dessa praktiska linjer? Och att tjejerna visar upp traditionella kvinnliga yrken så som frisör och sjuksköterska? Är det konstigt att det sedan blir en extremt skev spridning på arbeten och kön när ungdomarna får vägen så tydligt utstakad för sig? BLIR FÖRBANNAD. (Igen!)

20121127-153530.jpg

Kommentera

Tack för ingenting SMÅA

Jag är så arg så jag måste få skriva av mig. Varför känns det som att alla arbetslöshetsersättningar/förbund och stöd motverkar sitt syfte jämt? Jag har hattat runt mellan olika jobb och utbildningar i sju år så jag vet vad jag talar om. I korta perioder har jag varit arbetslös eller jävligt pank. När det har hänt har jag deppat, ryckt upp mig och sökt tusen jobb. Man får inte vara så kräsen, min åsikt är att det är bättre att ta ett skitjobb än att inte göra något alls och att allt man gör ger en erfarenheter. När jag valde att bli journalist så visste jag att det var en tuff bransch att ge sig in i- många avrådde mig. Men eftersom jag älskar att skriva så chansade jag och jag ångrar det inte en sekund. Jag startade upp mitt företag ”Salamon Creative Media” med tanken att kunna frilansa åt olika arbetsgivare. Men eftersom jag har jobbat heltid för Egoboost Magazine så har det inte behövts, ekonomiskt. Nu är situationen att jag jobbar lite mindre på E.B och sitter dessutom barnvakt någon gång i veckan som jag fakturerar på företaget, samt gjort lite smågrejer vid sidan om, som att vara konferensvärdinna osv. För att ”vara på den säkra sidan” gick jag med i Småföretagarnas arbetslöshetskassa (SMÅA). De sa att man alltid får ett basbelopp hos dem (300 kr om dagen) om man blir av med jobbet även om man bara varit medlem ett par månader. Så har alltså betalat in pengar till dem varenda månad i ett halvår. Som jag berättat tidigare är det inte säkert att jag kan vara kvar på E.B så jag ville kolla upp vad som händer då. Det har ju alltså varit min huvuduppdragsgivare i två år. Så I dag ringde jag SMÅA och gissa vad de sa?
Handläggare: Du måste registrera dig som arbetslös hos arbetsförmedlingen och fylla i tiotusen blanketter.
Jag: Ok, men jag fakturerar också några tusenlappar som barnvakt. Måste jag tacka nej till alla uppdrag för att få hjälp hos er?
Handläggare: Ja, du måset avsluta ditt enskilda företag och inte ta några jobb för att ses som arbetslös.
Jag: Ska jag behöva ge upp den lilla inkomst jag har för att få hjälp? Ok, men då vill jag avsluta mitt medlemskap hos er.
Handläggare: Ja då måste du skriva ut blankett XXXX och skicka in.
Jag: Kan jag mejla, jag har ingen skrivare?
Handläggare: Nej.

 

DET SOM GÖR MIG SÅ JÄVLA ARG SÅ ATT JAG VILL GRÅTA OCH SLITA MITT HÅR ÄR ATT MAN VILL KÄMPA KÄMPA KÄMPA, INTE SÄTTA SIG NER PÅ RÖVEN OCH BETRAKTA SIG SOM ARBETSLÖS OCH GÅ NÅGOT JÄVLA PROGRAM HOS ARBETSFÖRMEDLINGEN OCH FYLLA I BLANKETTER. MAN VILL BARA HA LITE HJÄLP I NÅGRA MÅNADER TILLS MAN KOMMER PÅ FÖTTER IGEN. ATT BEHÖVA STRYPA DEN LILLA INKOMST JAG HAR FÖR ATT FÅ STÖD? Det är så motsägelsefullt. Ska man inte jobba så mycket man kan? Inte undra på att folk då jobbar svart. Och nu kan jag inte ens gå ur den jävla fitt-förmedlingen för att jag inte har någon skrivare. FY FAN FÖR BYROKRATI och för stigmatiserade gubbar och tanter som inte förstår den verklighet unga lever i. Man vill inte ”gå och stämpla” man vill ha ett jobb, och man vill att det ska gå fort så att man kan betala sin hyra, men kanske att man behöver lite hjälp precis i början. Nu känns det som att alla pengar till SMÅA och journalistförbundet och fan allt jag betalat in är som att kasta pengarna i sjön. Jag kommer aldrig se mig som ett offer, under tiden som det tar för dem att posta och fylla i tiotusen blanketter har jag hittat ett annat jobb, skit samma om det är i kassan på Ica.

TACK FÖR INGENTING!!!!

 

Kommentera

Veckans status

Alltså detta frilansliv.. Jag älskar och hatar det på samma gång. Just nu tittar jag på På spåret, äter frukost och inbillar mig att jag jobbar, vilket jag givetvis inte gör. Och klockan är tolv. I ett paralellt universum håller vanliga människor på att förbereda sig för sin lunch. De värmer matlådor i olika kökskontor runt om i Sverige, promenerar till sin favoritrestaurang, eller köper en sallad på Seven Eleven.

Låt mig berätta om min vecka, och låt mig framför allt berätta om DENNA DAG.

Tisdag: Simma och träna på Centralbadet, gå och se ”Romeo och Julia-kören” på Dramaten ikväll. Obs, har inget att göra med den klassiska föreställningen utan detta är någon form av ”1800-tals renessans-kör”. Frågor på det?
Onsdag: (”Jobba”), vara barnvakt och ta ett glas vin med Ottilia.
Torsdag: Äta julfrukost på hotell Birger Jarl och se ”Julgransvernissage”. Gå till min terapeut, äta tjejmiddag och kanske gå och se en spelning.
Fredag: (”Jobba”) Gå ut och dansa med Ottilia!

Sammanfattning: Mycket fest & kuligheter. Ser fram emot att börja gå i terapi igen och riktigt GÖTTA in mig i all ångest. Måste söka jobb.

20121127-112401.jpg

Kommentera

Ny favorit?

Fick ett paket med schampoo, balsam, hårinpackning och ett Värmeskyddande glansspray från Pantene. Trots att det väl är typ ett av de största hårproduktsmärken som finns så har jag aldrig använt något från dem förut. Men gillar skarpt denna glansspray. Den ger ingen styling utan gör håret bara lent, glansigt och lukta-gottigt. Får återkomma om resten av produkterna om de funkar eller ej!

20121127-002011.jpg

20121127-002018.jpg

20121127-003123.jpg

Kommentera