Tack för ingenting SMÅA

Jag är så arg så jag måste få skriva av mig. Varför känns det som att alla arbetslöshetsersättningar/förbund och stöd motverkar sitt syfte jämt? Jag har hattat runt mellan olika jobb och utbildningar i sju år så jag vet vad jag talar om. I korta perioder har jag varit arbetslös eller jävligt pank. När det har hänt har jag deppat, ryckt upp mig och sökt tusen jobb. Man får inte vara så kräsen, min åsikt är att det är bättre att ta ett skitjobb än att inte göra något alls och att allt man gör ger en erfarenheter. När jag valde att bli journalist så visste jag att det var en tuff bransch att ge sig in i- många avrådde mig. Men eftersom jag älskar att skriva så chansade jag och jag ångrar det inte en sekund. Jag startade upp mitt företag ”Salamon Creative Media” med tanken att kunna frilansa åt olika arbetsgivare. Men eftersom jag har jobbat heltid för Egoboost Magazine så har det inte behövts, ekonomiskt. Nu är situationen att jag jobbar lite mindre på E.B och sitter dessutom barnvakt någon gång i veckan som jag fakturerar på företaget, samt gjort lite smågrejer vid sidan om, som att vara konferensvärdinna osv. För att ”vara på den säkra sidan” gick jag med i Småföretagarnas arbetslöshetskassa (SMÅA). De sa att man alltid får ett basbelopp hos dem (300 kr om dagen) om man blir av med jobbet även om man bara varit medlem ett par månader. Så har alltså betalat in pengar till dem varenda månad i ett halvår. Som jag berättat tidigare är det inte säkert att jag kan vara kvar på E.B så jag ville kolla upp vad som händer då. Det har ju alltså varit min huvuduppdragsgivare i två år. Så I dag ringde jag SMÅA och gissa vad de sa?
Handläggare: Du måste registrera dig som arbetslös hos arbetsförmedlingen och fylla i tiotusen blanketter.
Jag: Ok, men jag fakturerar också några tusenlappar som barnvakt. Måste jag tacka nej till alla uppdrag för att få hjälp hos er?
Handläggare: Ja, du måset avsluta ditt enskilda företag och inte ta några jobb för att ses som arbetslös.
Jag: Ska jag behöva ge upp den lilla inkomst jag har för att få hjälp? Ok, men då vill jag avsluta mitt medlemskap hos er.
Handläggare: Ja då måste du skriva ut blankett XXXX och skicka in.
Jag: Kan jag mejla, jag har ingen skrivare?
Handläggare: Nej.

 

DET SOM GÖR MIG SÅ JÄVLA ARG SÅ ATT JAG VILL GRÅTA OCH SLITA MITT HÅR ÄR ATT MAN VILL KÄMPA KÄMPA KÄMPA, INTE SÄTTA SIG NER PÅ RÖVEN OCH BETRAKTA SIG SOM ARBETSLÖS OCH GÅ NÅGOT JÄVLA PROGRAM HOS ARBETSFÖRMEDLINGEN OCH FYLLA I BLANKETTER. MAN VILL BARA HA LITE HJÄLP I NÅGRA MÅNADER TILLS MAN KOMMER PÅ FÖTTER IGEN. ATT BEHÖVA STRYPA DEN LILLA INKOMST JAG HAR FÖR ATT FÅ STÖD? Det är så motsägelsefullt. Ska man inte jobba så mycket man kan? Inte undra på att folk då jobbar svart. Och nu kan jag inte ens gå ur den jävla fitt-förmedlingen för att jag inte har någon skrivare. FY FAN FÖR BYROKRATI och för stigmatiserade gubbar och tanter som inte förstår den verklighet unga lever i. Man vill inte ”gå och stämpla” man vill ha ett jobb, och man vill att det ska gå fort så att man kan betala sin hyra, men kanske att man behöver lite hjälp precis i början. Nu känns det som att alla pengar till SMÅA och journalistförbundet och fan allt jag betalat in är som att kasta pengarna i sjön. Jag kommer aldrig se mig som ett offer, under tiden som det tar för dem att posta och fylla i tiotusen blanketter har jag hittat ett annat jobb, skit samma om det är i kassan på Ica.

TACK FÖR INGENTING!!!!