Karriär-ångest

Kämpar på för att behålla rutinerna, gå upp klockan 8, försöka promenera varje dag (trots arktisk kyla!) hålla fint här hemma, hitta på roliga saker och framför allt söka jobb. Det är så jävla lätt att glida över på den andra sidan och bli fast i en hopplöshet och passivitet. Att vara ung, inte ha någon konkret utbildning (att läst olika kurser i 3,5 år gills väl knappt?) och inte få något som helst ekonomiskt stöd, när ens frilanskontrakt sägs upp – det är inte drömbilden. Att ens ”lön” är 2 veckor sen är också JÄVLIGT jobbigt. Det ger NOLL trygghetskänsla. Kommer jag ens få pengarna för denna månads jobb? Ingen vet, det är bara att hålla tummarna och vara tacksam att man ens fått något skrivuppdrag, fyfan. Nu låter det som att jag bara sitter och gnäller, men det har man väl rätt att göra iband också? En sida av mig vill KÄMPA, leva den där slitiga frilansdrömmen och känna glädjen när någon text publiceras. Ringa runt, skriva till alla tidningar, ”ligga på”, vara flexibel och knyta kontakter.

En annan sida av mig är redan trött. Jag är 25 år men känner mig som en utarbetad 3 barnsmor. Är så trött på denna ständiga otrygghet och rädsla för att inte kunna betala hyran, inte kunna ta lån, inte ha råd att åka på semester, inte veta hur nästa månad ser ut osv osv. En del av mig tänker att ”kanske man ska utbilda sig till fritidspedagog och sen ta jobb på en förskola.?” Jag älskar barn och det kommer alltid behövas jobb där.
Men en röst inom mig tror inte att jag kommer nöja mig med det. Jag KAN ju skriva, är bra på att intervjua, har tusen idéer och har i hela mitt liv drömt om att jobba på ett magasine. Ska jag bara släppa det för att det är svårt? Kommer jag ångra mig hela mitt liv sen och bli bitter om jag aldrig försökte?

Åh, Alltid denna livsångest!

Back in the days…

6 kommentarer

  1. Anna · 3 december, 2012

    Brukar inte kommentera på bloggar, men har börjat läsa din blogg senaste två veckorna och känner igen mig så mycket i ditt tänk. Jag är 24 år och känner också en krypande ångest över utbildningsval/karrirärsval/”måsten” osv osv. Fint att du sätter ord på det som så många säkert går o tänker på! Känns faktiskt bättre att veta att fler än jag och min kompiskrets har ständig ångest haha :p Vad är det som händer med den här generationen egentligen…generation ”vi-har-alla-möjligheter-måste.genomföra-alla-våra-drömmar-annars-är-vi-misslyckade”-typ!

    • Cecilia Salamon · 3 december, 2012

      Ja det kan man verkligen fråga sig? Alla möjligheter -ger också en ångest. Tänk om det bara fanns typ 10 yrken att välja på, å så tog man den som var minst tråkigt. Vad skönt det hade varit =)

  2. Henrik C · 3 december, 2012

    Du är duktig på att skriva! Ligger du på och söker olika uppdrag och jobb under december är jag säker på att det dyker upp något nytt i början på nästa år :)

  3. Anna L · 3 december, 2012

    Tror mest det handlar om stället du jobbar på, inte jobbet i sig!

    • Cecilia Salamon · 3 december, 2012

      Ja så är det ju – bra kollegorna gör ju halva jobbet. Och ett drömjobb kan ju vara hemskt med dåliga kollegor/chefer …

  4. sanna · 3 december, 2012

    Ser massor fram emot torsdag min vän! ska CC:a mejlet om de där jobbminglet också… puss!

Kommentarer är avstängda.