Saker man brydde sig om…

Jag har aldrig riktigt kunnat slappna av i mina tidigare relationer. Även om jag tyckt att jag varit supersoft bara för att jag haft mjukiskläder och varit osminkad så har jag ändå varit otroligt medveten om när jag sist borstade tänderna, att aldrig prutta inför den andre eller lukta svett. Men sakta men säkert flyttas positionerna fram när man blir sambo (med någon som älskar en som man är..) och man inser att man plötsligt inte bryr sig så mycket längre… Men ibland minns jag tillbaka, och nu är det god tid för listan….

Saker man brydde sig om i början av förhållandet: ”
1. När man gick för att kissa mitt i natten passade man på att borsta tänderna… ”För säkerhets skull… ”
2. Man var överdriven frenetisk med sin intimhygien. Så hygienisk att man fick svamp på kuppen av allt tvättande.
3. Man var noga med att spela ”rätt” musik och tog bort alla skämsmusik från sin Spotify-spellista.
4. Man försökte matcha Bh med trosor. HAHAHAHA.
5. Man skämdes för att ens partner skulle höra en sjunga falskt eller prata engelska dåligt.
6. Man ville verka som jordens coolaste person som inte brydde sig så mycket om förhållanden och sånt. Kunde kasta ur sig ”ja, jag tycker inte man behöver sätta etiketter på allt.” Fast man egentligen inte ville någonting annat än att storhandla på IKEA tillsammans och hålla handen.
7.  Man ville verka som att man hellre festade och var med kompisarna än att vara hemma och mysa i soffan (återigen: man ville vara en cool tjej och inte en toffel!). Egentligen ville man ses HELA TIDEN.
8.  Man låg hellre dubbelvikt på badrumsgolvet i magsmärtor än att släppa sig inför sin partner.
9. Skulle man bajsa var det en otrolig procedur som innefattade en dusch för att minimera doft och ljud.
10. Man låtsades inte bry sig ett dugg om ens partners förflutna, för att sedan sitta i timmar och titta igenom hens facebookbilder i jakt på gamla ex. 

 

Här hade vi träffats i några månader och Gustav följde med på ett event som Egoboost höll i. Jag var nervös och pirrig över att han skulle se mig i mitt ”jobb-mood” och träffa alla kollegorna. Även om jag ler åt minnet är det så jävla skönt att den där osäkra tiden är förbi. Det är underbart att slippa planera allt, spela spel och faktiskt bara kunna vara sig själv. 

1 kommentar | Kommentera

Försenat recept!

Erika frågade förut om receptet till min vegetariska lasagne som jag skrev om HÄR, och snabb som jag är så kommer det här två veckor senare :)

Hittade på receptet i vanlig ordning så man får höfta lite med måtten.

Du behöver: spenat (färsk eller fryst), broccoli, fetaost, champinjoner, en burk krossade tomater, bechamelsås (jag köpte färdig) morötter, lök, riven gratängost, massa kryddor (tex. chilli, salt, peppar, basilika, oregano) Lasagneplattor.

Börja med att göra en vanlig tomatsås i en kastrull som du kryddar ordentligt. Sätt på ugnen (cirka 200 grader). Stek champinjoner ihop med övriga grönsaker.  Smörj en ugnsplåt och lägg lasagneplattor i botten. Sedan varvar du bara tomatsåsen, grönsakerna, osten, smulad fetaost, bechamelsås och lasagneplattor. Ett tips är att inte ta så många lager med lasagneplattor för att få det riktigt krämigt. Tre lager räcker faktiskt. Avsluta allt med mycket bechamelsås och ost på toppen. Sätt in i ugnen tills de översta plattorna fått en fin krispig yta (tar kanske 25-30 minuter?). Servera med en sallad!

Det som är finfint med denna rätt är att man kan ”kasta ihop” lite som man har hemma, det är svårt att misslyckas och det behöver inte vara så exakt. Nu vet ni vad ni ska äta ikväll ;-)

1 kommentar | Kommentera

Utvärdering SATS

Jag har nu haft gymkort på SATS sedan december och tycker att det är på tiden att jag gör en utvärdering.

Innan har jag alltid tränat på Friskis och svettis och tyckt att det varit så mysigt och avslappnad stämning. Haft en del fördomar om ”snygga & dryga” människor på SATS och andra dyrare gym och till viss del stämmer ju fördomarna. Man ser nästan inte en enda nopprig mjukisbyxa här, passen ÄR tuffare och alla håller takten och tempot på passen. Det är liksom inte som på Friskis när det står några gulliga pensionärer i cykelbyxor och följer med lite halvhjärtat på ”Dans fuego.”  Dessutom är väl folk lite mer ”sköt ditt och skit i andra” än på myspys Friskis – men det kan mycket väl bara vara en tillfällighet. Fördelarna med SATS är att instruktörerna är mycket bättre (de får ju faktiskt lön för sitt jobb) lokalerna är fräschare och anläggningarna finns ju precis överallt. Men nog om jämförelser, hur går själva träningen?

Jag har testat på följande pass: Core, Sh`Bam, Shape och Yoga. Även kört själv i gymmet. Låt mig berätta om dagens pass Shape som enligt receptionisten var ett ”enkelt pass för funktionell träning.” HELVETE HELLER!? Jag trodde jag skulle svimma. Det tog slut för två timmar sedan och jag darrar fortfarande om händerna och det känns ungefär som att någon kört över mig med en traktor. Visst har jag kört lite gymövningar ”på måfå” förut och gått på en massa Friskis – pass med styrkeövningar, men detta var i en helt annan klass. Vi använde stepbräda, femkilos- hantlar, gummiband och viktskivor och gjorde utfall och annat vidrigt tills benen skakade och svetten droppade i golvet. Riktigt jobbigt var det och jag kan inte bestämma mig för om jag hatade eller älskade det? Det KAN ju inte vara lika jobbigt efter ett par gånger, eller hur?

Core-passet på 30 minuter var grymt bra & effektivt (rygg, axlar, mage) och något jag ska försöka göra varje vecka. Yogan var fantastisk (men hatar när det är så mycket folk i rummet att man nosar i någons rumpa…) Och Sh`bam var skitkul och jag svettades som en gris under tiden – vilket är ett bra tecken. Saknar dock fler danspass och ”roliga” pass. Känns som att allt går ut på att trimma kroppen snabbast möjligt, och att glädjen i att röra på sig försvinner lite. Ska testa på Afrikans dans i alla fall och se hur det känns! Helt klart är i alla fall att jag fått en käftsmäll av uppvaknande kring hur svag jag är. Konditionen finns där, men mina muskler är ju nästan obefintliga? Ska köra 3 gånger med en PT (det ingick när jag köpta kortet) – och fortsätta gå och träna 2-4 gånger i veckan, varvat med promenader. Vill bli STARK. På riktigt alltså, och inte bara som i att pluta med läpparna i ett snyggt träningslinne och vifta lite med en minihantel. Hörrni alla SATS- användare, vilket pass är det jag har missat som jag måste pröva? 

Ps! Jag försökte hitta en peppande bild på en styrketränande tjej på Google och sökte på ”träningsmotivation” ”styrketräning tjejer” ”starka kvinnor” och ”inspiration till att träna”. Det kom upp tre tusen olika bilder på tighta rumpor i stringtrosor och porriga halvnakna tjejer med någon idiotisk text om att ”healthy is the new skinny”. Bara så ni vet. Så det blev en hamster istället.

5 kommentarer | Kommentera

(Untitled)

Jag vet inte om jag har någon slags bokstavskombination, eller om det här är vanligt, men jag har otroligt lätt för att ”fastna”. Låt mig förklara.

Om jag inte har något planerat som jag måste komma i tid till så kan det ta FYRA timmar från sängen och ut genom dörren på morgonen. Jag kommer helt enkelt inte igång med dagen. Så fort jag gått hemifrån så är det full fart och jag är som vilken normal människa som helst, men innan – det är katastrof. Här är några exempel på vad jag gör istället för att äta frukost, klä på mig, sminka mig och gå.

Slötitta på Nyhetsmorgon tills hela sändningar är slut, välja ut en låtlista på Spotify att spela, ”plocka” hemma, hänga upp en tavla eller random inreda lite och flytta runt saker (för att sen ställa tillbaka dem precis som dem stod). Bajsa länge och läsa en tidning, gå runt med min kaffekopp i handen en timme utan att dricka kaffet, läsa bloggar, läsa mina egna gamla blogginlägg (!) läsa mina mail (utan att svara  på något) sminka mig med fem olika ögonskuggor (och sedan ta bort det) och pröva sju olika tröjor.

Under hela tiden detta pågår är jag så arg på mig själv! Tro inte att jag njuter av dessa slapparvanor, för det gör jag inte. Jag föraktar dem och jag föraktar mig själv när det blir så här. Ibland är jag som en person med Asperger som måste ha en lista på alla saker och i vilken ordning jag ska göra dem för att något ska bli gjort.

Konsekvenserna av detta beteende är att jag måste jobba på kvällarna eftersom jag kommit igång först när alla andra är klara med dagen.

Den enda lösningen jag kan komma på är att packa väskan kvällen innan, ha förberett frukosten, masa sig iväg till gymmet i pyjamas och sedan vakna till liv där och göra i ordning sig på plats. Jag skäms för detta karaktärslösa beteende – men visst är det normalt?

………………………..

 

………………………….

 

………………………..

Visst?

 

 

3 kommentarer | Kommentera

Den ofrivilliga mytomanen

Detta är så typiskt mig. Jag sitter och arbetar på café Rival och bestämmer mig för att köpa en smörgås. Jag frågar tjejen i kassan vilka pålägg det finns att välja mellan.
– Jag äter nämligen inte kött, slinker det ur mig.
(Varför sa jag så? Det var ju två år sen jag var vegetarian!)
– Okej då kan du äta den här, säger tjejen och ger mig en vegetarisk (torr) smörgås. I ögonvrån ser jag en smörgås med en underbart kladdig kycklingröra på. Jag får panik i hjärnan. Ska jag säga ”hehe, jag skojade bara, jag äter visst kött!” Eller ”ja, men kyckling går nog bra..”. Men eftersom jag inte vill ”krångla” så tar jag snällt emot den vegetariska (torra) smörgåsen, betalar och går och sätter mig.

VARFÖR TOG JAG INTE KYCKLINGRÖRAN??

Kommentera

Jag lever

Jag lever, jag lovar. På måndag har jag ny mobil, kamera och nytt liv och lovar att blogga som vanligt – om inte mer!!! Ska precis iväg och äta brunch på Rival nu och är lite bakfull från ett roligt födelsedagsfirande igår. Ni kanske vill ha en brunch-rapport sen? ÄLSKAR ju brunch mer än livet självt och testat rätt många i Stockholm.

Nej nu måste jag klä på mig – jag vill bara ni vet….. säga hej…..

 

Kommentera

Att homestyla disken

När det har blivit ett diskberg här hemma brukar jag och Gustav dela på disken. Då säger jag alltid att jag kan ta den första halvan. Sen gör jag så här förstår ni: jag börjar med att diska alla stora saker, som kastruller stekpannor osv. Sen alla tallrikar (de går fortast!) sen ”stylar” jag diskbänken på följande sätt: alla bestick lägger jag tillsammans i typ en skål och alla glas/koppar staplar jag i varandra. Flyttar ner allt i diskhon och avslutar med att torka av diskbänken och spisen ordentligt. Det tar typ 7 minuter och varje gång går Gustav på det. Han säger – åh vad duktig du har varit älskling, du har ju tagit nästan allt!

……………………..

…………………….

……………………….

 

He he he.

Kommentera

Jakten på den perfekta vardagen

Var ska jag börja? Det känns som att jag levt i en bubbla de senaste två veckorna. Tänkte skriva lite om mina funderingar kring jobb osv och vill börja med att redan nu be om ursäkt om jag trampar någon på tårna, verkar bortskämd eller nedlåtande mot alla de miljoner som faktiskt sliter från tidig morgon till kväll på ”vanliga” jobb. Förlåt till er, det är så klart inte min mening.

Är det för att jag är 80-talist, redan haft ett drömjobb, vant mig vid frilans- och studentlivet eller bara är ung och naiv – jag vet inte, men jag vet att jag INTE vill hamna i den här vardagsfällan jag varit i de senaste 14 dagarna. Förskolan är ett väldigt fysiskt krävande jobb. Man är ”igång” nästan hela tiden och det är hög ljudnivå. Man kan aldrig slappna av och alltid är det någon att trösta, snyta eller byta på. Även lunch äter man ju med barnen så den enda lediga stunden man har på dagen är 30 minuter rast. Då sitter man själv i personalrummet och stirrar in i väggen :)

Ändå har jag fått en stark känsla att detta var en riktigt bra förskola, uppfostrade barn och engagerade föräldrar och personal. Ett välbergat område utan sociala problem. Jag har ingen kritik mot arbetsplatsen i sig – inte alls. Men under dessa två veckor (under vardagarna) har jag inte: träffat en enda kompis, tränat en enda gång, orkat prata i telefon med någon, orkat sätta på min dator, orkat söka ett enda frilansjobb, tagit en enda promenad, inte *** med min kille(!), gjort mig fin en enda gång, sminkat mig eller målat naglarna, eller sett klart en hel film. 

När jag är klar med jobbet har jag: handlat mat, lagat mat, ätit mat framför tvn, diskat, duschat, lagt mig och sovit. Slut. Haft ont i ryggen och känt mig färdig för graven varenda kväll.

Nu undrar jag – är det så det ska vara? Jag är 25 år och har inga egna barn, ska livet inte vara lite roligare än så då? Jag älskar barn, det gör jag verkligen, men jag kommer inte att jobba heltid på en förskola, som jag först hade tänkt mig. Jag orkar inte det. Fick faktiskt frågan om förlängt vikariat och kanske är jag en idiot som tackade nej, men jag vill inte bli en bitter och underbetald barnskötare som byter bajsblöjor och undrar om det hade kunnat bli något av de där journalistdrömmarna hon en gång hade?

Nästa vecka tar vi nya tag och jag har blivit än mer motiverad att nå mitt mål – att kunna försörja mig på frilansandet och styra över min egen tid. Kommer dryga ut kassan med ca 2 dagar i veckan som vikarie där det behövs och resten av dagarna ska jag kämpa för att få till rutiner med jobb/träning/socialt liv/ledighet. Har ingen lust att låta mina veckor sugas in i ett grått hål av trötthet….Detta är saker jag tänker på HELA TIDEN. Var finns det bästa livet? Utomlands kanske? Åh hörrni, tänk om man bara kunde vinna på lotto?

 

3 kommentarer | Kommentera

Sojamjölk och en ursäkt

Älskar verkligen sojamjölk. Det är nyttigt, gott och ett skitbra komplement till vanlig mjölk. Har ni inte provat det än så måste ni! Nu håller jag på att göra en wok på löfbiff, sockerbönor, purjolök och paprika. Äter med råris och kanske, kanske ett glas rött till.. Har varit totalt bortkopplad från blogg och dator och ber om ursäkt för det – men jobbar heltid på förskolan denna vecka och är helt slut på kvällarna. Har så stor respekt för alla förskolelärare som orkar år efter år och lägger ner sin själ för att ta hand om andras barn. Det är ett slitigt jobb! Men kul och mysigt också så klart :)

20130121-191324.jpg just det. Kan ju inte fota något från jobbet även om jag vill- det är ju super-sekretess på sånt. Dessutom finns det inte jättemycket tid över till bloggning. Får vara glad om jag hinner skita.

2 kommentarer | Kommentera

Lördagskvällen

Min lördagskväll har spenderats i soffan med Ottilia i en orgie av plockmat och dryck. När vi hade pratat så länge att min stackars hals värkte, slog vi på SATC- boxen och klämde fyra avsnitt. På ett klyschigt sätt har jag verkligen levt med den boxen de senaste 3 åren typ, och den har räddat mig från många ensamma nätter… Nu ska jag sova, min förkylning går åt rätt håll känns det som ”håller alla tummar”. Puss och godnatt

20130120-024042.jpg

20130120-024052.jpg

20130120-024105.jpg

Kommentera