Jag vet inte om jag har någon slags bokstavskombination, eller om det här är vanligt, men jag har otroligt lätt för att ”fastna”. Låt mig förklara.

Om jag inte har något planerat som jag måste komma i tid till så kan det ta FYRA timmar från sängen och ut genom dörren på morgonen. Jag kommer helt enkelt inte igång med dagen. Så fort jag gått hemifrån så är det full fart och jag är som vilken normal människa som helst, men innan – det är katastrof. Här är några exempel på vad jag gör istället för att äta frukost, klä på mig, sminka mig och gå.

Slötitta på Nyhetsmorgon tills hela sändningar är slut, välja ut en låtlista på Spotify att spela, ”plocka” hemma, hänga upp en tavla eller random inreda lite och flytta runt saker (för att sen ställa tillbaka dem precis som dem stod). Bajsa länge och läsa en tidning, gå runt med min kaffekopp i handen en timme utan att dricka kaffet, läsa bloggar, läsa mina egna gamla blogginlägg (!) läsa mina mail (utan att svara  på något) sminka mig med fem olika ögonskuggor (och sedan ta bort det) och pröva sju olika tröjor.

Under hela tiden detta pågår är jag så arg på mig själv! Tro inte att jag njuter av dessa slapparvanor, för det gör jag inte. Jag föraktar dem och jag föraktar mig själv när det blir så här. Ibland är jag som en person med Asperger som måste ha en lista på alla saker och i vilken ordning jag ska göra dem för att något ska bli gjort.

Konsekvenserna av detta beteende är att jag måste jobba på kvällarna eftersom jag kommit igång först när alla andra är klara med dagen.

Den enda lösningen jag kan komma på är att packa väskan kvällen innan, ha förberett frukosten, masa sig iväg till gymmet i pyjamas och sedan vakna till liv där och göra i ordning sig på plats. Jag skäms för detta karaktärslösa beteende – men visst är det normalt?

………………………..

 

………………………….

 

………………………..

Visst?

 

 

3 kommentarer

  1. Cecilia · 29 januari, 2013

    Åh vad skönt att höra att jag inte är ensam om detta beteende! Jag kan verkligen bli GALEN på mig själv för att min startsträcka på morgonen kan vara så sjukt lång. Ibland känner jag mig som Alfons, typ ”ska bara” en miljon gånger innan jag verkligen får tummen ur och gör nåt vettigt av dagen!

  2. Åsa · 29 januari, 2013

    Känner så igen mig. Hittar på alla möjliga saker att pilla med om jag inte MÅSTE iväg! Mitt största problem är nog dock att ta mig ur sängen. Tycker det är så skönt att ligga kvar där och kan ligga och surfa och spela spel på telefonen hur länge som helst. Till det hör att jag är världens största tidsoptimist, så om jag ändå ska iväg på något tycker jag ofta att jag har GOTT om tid på mig att dra runt hemma. Hur sjutton gör man för att sluta…

  3. Emma · 29 januari, 2013

    Jag är precis likadan!:) ibland fixar jag mig hemma för att komma igång med dagen. Helt sjukt men det funkar.

Kommentarer är avstängda.