Ralf Gyllenhammar V.S Adam Tensta

Tittar på Malou efter 10 och här är en liten analys av två av programmets gäster.

DISSEN:
Ralf Gyllenhammar är en typisk sådan person som jag har svårt med. Jag har ju aldrig träffat honom och han kanske är fantastisk privat, men nu gav han ett så otroligt osympatiskt intryck. Det var skryt över vilken fantastisk pappa han var (har massor av tid, sträng men rättvis osv) Ingen självkritik för fem öre över att han är ute och turnerar och festar i perioder eller att något är svårt eller jobbigt. Och uttalandet kring alkohol blev jag också provocerad av. ”Jag har världens bästa jobb, jag får dricka på arbetstid. ” och ” om ett fans bjuder på shot då MÅSTE man faktiskt dricka, för annars är det oartigt”. Och han fortsatte med att berätta om låtarnas storhet och att han hade varit en rockstjärna i hela sitt liv.
Pust! Hur charmigt är det egentligen med människor som har ett sådant enormt stort hävdelsebehov?

hämta (3)

 

HISSEN: 
Adam Tensta verkar vara en sån genuin vettig människa med fötterna på jorden. Han uppträdde gratis på vår Maskrosbarns-gala på Berns år 2010 för en god sak. Bara det tycker jag är fantastiskt, att ha ett personligt engagemang i frågor utan att få ut något av det själv. Då träffade jag honom en snabbis och jag tror att det betydde otroligt mycket för ungdomarna den kvällen. HÄR är ett inlägg från den galan. Han är nykterist, bor kvar i Tensta fast han skulle kunna köpa en skitfet lägenhet i stan, jobbar mot fattigdom i världen och vill ge hopp till ungdomar att tro på sig själva. Samtidigt verkar han ha självdistans och ha en stor dos ödmjukhet. Adam Tensta for president!

images (9)