Låt oss analysera

Har varit så glad de senaste dagarna och det gör mig nästan lite orolig. Vad har hänt? För en person som jag som som i princip har vant mig med att ha det lilla jävla ångestspöket som en ständig följeslagare, känns det främmande att bara må bra. Ni vet, njuta av solen, ha trevligt med sin vänner, vara kärleksfull mot sin kille, slappa, – såna vanliga grejer. Ska vi analysera mitt välmående?

1.) Juli var jävligt stressande med semesterhets och ändå tjockt med deadlines för mig som jag aldrig trodde jag skulle klara. En jobbresa till Brighton, Weekend med Ottilia, fylla år, bestämma sig för att flytta, Åka till Gotland och vara svinsjuk, min systers bröllop, åka till Mora. Ja, det var knappt en enda oplanerad dag.

2.) Augusti är en förlåtande månad som jag tycker väldigt mycket om. Om Juli är en kaxig brat med vevande armar på Kallis på Stockholmsveckan så är Augusti en gammal farbror med fiskarhatt och gummistövlar och pipa i munnen. I augusti börjar allt lugna ner sig, folk går tillbaka till jobben, stränderna och uteserveringarna är inte lika överfulla av sol och rosékåta svenskar. Man kan andas ut. Och framför allt – jag klarade mina deadlines!!!!

3.) Jag längtar efter att flytta nästa vecka, men jag stressar inte över det. Jag känner glädje över att kunna vara ute så mycket som möjligt och njuter av den ljumma kvällsluften, men jag får inte panik för att jag inte hunnit med att pricka av varenda jävlar sommar-spot i stockholm (ja, jag har en kalender med dessa uppsatt på kylskåpet). Jag har kapitulerat. Det kanske inte blir/har varit den ultimata sommaren men livet är inte som en jäkla Instagrambild. Just nu är jag överlycklig över att jag ska äta köttbullar med min kille ikväll.  Det räcker.

4.) Så för att sammanfatta så har jag en massa stressiga grejer bakom mig, kapitulerat inför faktumet att sommaren inte kan vara perfekt och njuter som en liten griskulting i leran av mitt liv just nu i all sin enkelhet. (Ok, det har hjälpt till att jag fått bada minst 10 gånger de senaste dagarna.)

Ska vi nöja oss så? I dag startade jag dagen (okej klockan var 10.00…) med en 4 km, regnig och underbar promenad med frullen i form av en jätte-smoothie. Sedan blev jag bjuden på lunch av min fina Gustav på Noodle Mama i Skrapan. Världens bästa lunchtips hörrni! Det var skitgott, fräscht och jag fick inte minsta matkoman efteråt. Vill äta där kanske varje dag resten av mitt liv? Och nu sitter jag på kontoret och skriver rent intervjuer. Ja, det var väl allt för nu då.

20130729-132433.jpg

 

20130729-132438.jpg

20130729-132445.jpg