Förmiddagsfilosofi

20140527-112353.jpg

HEJ! I dag är det en sådan där dag när man känner att mensvärken är på gång, men den har ännu inte slagit till med full kraft. Det är bara som ett molande och sugande i magen, ungefär som när man druckit starkt kaffe på tom mage. Känner mig lättretlig, trött, uttråkad och rastlös på samma gång. Varje gång mensen kommer känner jag en lättnad. Då är det värsta över och jag vet vad som är på gång. JAJA. Låt oss prata om något roligare. Hmm…

Vi kan väl prata om det här med att leva sitt liv för sin egen skull? Jag har funderat stenhårt på det på sista tiden. I dag var det fyra veckor sedan som Gustav efter en middag med rödvin och thaiwok tittade på mig i tv-soffan och sa ”- hur tycker du att vårt förhållande är egentligen?”.

Sedan dess har tankarna malt kring vad jag egentligen vill GÖRA i mitt liv?! Vad tycker jag om? Vill jag bo i stan eller på landet? Vara anställd eller frilans? Festa eller vara nykterist? Äta pizza eller rawfood? Vem i helvete är jag egentligen?

I ett förhållande blir saker och ting som bekant en kompromiss av två personers viljor (i bästa fall, i sämsta fall blir det bara en kompromiss för den ena personen..). Vart ska vi åka på semester? Hur ska vi fira jul? Vilka filmer ska vi se? Vad ska vi äta till middag? Visst, det är klart att man kan utvecklas på egen hand även i ett förhållande, och det MÅSTE man kunna göra – MEN ändå. Det är lite svårare. Som exempel: har du gått i samma klass i nio år är det svårare att en dag plötsligt komma i hatt och blått hår om du annars har sett ut som en grå mus, än om du börjat i en ny klass där ingen vet hur du brukar vara. I ett förhållande har du också fått din roll som kan vara svårt att ändra på. Man faller in i samma mönster gång på gång.  I vår förhållande var G. ofta den ”förnuftiga” och jag ”den vilda bebin” (gud nostalgin när jag började googla!) Och jag är inte säker på att varken jag eller G. var så nöjda med våra roller. Jag sa ”ska vi köpa ett torp i Skåne?” Och han sa ”Var lite realistisk, hur ska vi ha råd med det?”. Vet inte exakt vart jag vill komma med det här… men jag tror att jag försöker säga att det känns spännande och lite läskigt att inte ha några begränsningar. Visst, att jag är pank som en lus, men jag kan i alla fall drömma!

bebin

Så vad vill jag då göra? Jag vet inte riktigt men jag försöker komma fram till det. Jag har i alla fall inte slutat drömma om galen, kan inte sova eller äta – okontrollerbar kärlek. Jag är hellre en naiv romantiker än en realist som nöjer sig. Det är nog det jag kommit fram till.

6 kommentarer

  1. Josefin · 27 maj, 2014

    ÅÅÅHH!!! Jag ÄLSKADE (älskar?!) Vilda bebin! <3 <3 <3

    • Cissi svarar · 27 maj, 2014

      SÅÅ BRA! MEN SÅ SYND OM DEN STACKARS MAMMAN.. :(

      • Josefin · 27 maj, 2014

        Vilda bebins mamma = jag om ett halvår………….

        • Cissi svarar · 27 maj, 2014

          HAHAHA!

  2. Emma · 27 maj, 2014

    Klok text. Jag vet exakt vad du menar. Exakt. Tappar ibland suget att hitta på saker när min sambo överanalyserar och liksom förstör saker med sitt inrutade sätt.

    Du kommer hitta äkta kärlek och passion. Du verkar snygg rolig fantasifull och snäll!

  3. Ottilia · 27 maj, 2014

    Förstår vad du menar men måste du göra det så extremt svart och vitt? Festa eller vara nykterist. Pizza eller rawfood.. Kan man inte vara lite allt möjligt och att det är ok?

Kommentarer är avstängda.