Terapi 4- life!

Dagen började väldigt mysigt och rengörande hos min psykolog. Jag har egentligen ”gått klart” men nu har vi trappat ner så att vi bara ses en gång i månaden ungefär. Den här gången pratade vi om jobb och kärlek och jag fick en massa bra insikter. Det är SÅÅ lyxigt att ha någon professionell person att bolla tankar med och jag har aldrig upplevt det som att det varit obehagligt eller skrämmande eller att någon jäkla dörr till ens undermedvetna öppnas där det väller ut skit och jag inser att jag varit inlåst i en källare och blivit utsatt för incest. Jag tror annars att det är en vanlig missuppfattning – typ ”jag är rädd för vilka känslor och minnen som skulle komma fram”. Men i KBT- terapi, som är en av de vanligaste terapiformerna, handlar det mer om att bryta negativa tankebanor och beteenden. Det är bara i psykoanalys (väl?) som man ligger på en soffa och pratar om tidiga trauman i barndomen i all oändlighet. Är du i någorlunda kontakt med dina känslor så tycker jag inte att du behöver vara rädd för något.

Det är mitt bästa tips om man känner sig deppig, ångestfylld eller bara allmänt vilsen någon period i livet – gå i terapi! Jag har gått väldigt billigt eller till och med gratis på både ungdomsmottagningen, genom vårdcentralen och nu kyrkan. Terapi 4- life!

Efteråt mötte jag upp gullisarna Ottilia och hennes kusin Oskar och jobbfikade på café Victoria. Nu har jag förflyttat mig till mitt vanliga kontor där jag trycker en sallad till middag och renskriver en artikel.

20140929-181733.jpg
Ottilia och Oskar på världens bästa biograf och cafe, Victoria (fem minuter innan en bebis började gallskrika och jag flydde).