Skinny bitch & other Stories

Godmorgon. I denna stund har jag precis slevat i mig frukosten som ni ser på bild. Sitter på Götgatan Stories och väntar på en viss liten person som börjar på J. Vi ska nämligen premiärträna på gymmet tillsammans ;). Jag har lovat att vara en stenhård PT och skrämma iväg framtida ölmagar, och tar självklart min uppgift på största allvar. Problemet är väl bara att jag sovit TVÅ timmar i natt så jag väntar lite på psykbrytet som alltid kommer när jag är för trött. He he he. Det kan bli väldigt spännande. I natt satt jag uppe med en deadline och sedan skulle jag upp snortidigt för en tandläkartid. Men tyck inte för synd om mig-
Idag har jag tagit ledigt och ska bara hem och chilla efter träningen innan det är dags för årets andra Halloweenfest! Jag ska vara utklädd till den tråkigaste personen i Spice girls, nämligen Posh. De andra medlemmarna var redan tagna. MEN JAG ÄR INTE BITTER. Då kan jag bara få vara mig själv. Sur, svartklädd och skinny.

20141031-102500.jpg

Kommentera

Inte så tuff

Idag har det varit fullt upp med läkarbesök och anställningsintervju och nu sitter jag och jobbar på ett café i Skrapan för att hinna med en deadline. Men jag tänkte passa på att slänga upp några bilder från i tisdags när jag TATUERADE MIG(!?). Jag ska ta fina bilder på resultatet så att ni får se, men eftersom den ju sitter på ryggen måste jag be någon fota mig (Pik till J). Jag är så himla nöjd och går runt och sneglar över axeln varje gång jag går förbi en spegel. Och vet ni vad? Jag lyckades få min bästa vän Ottilia att göra en likadan diamant på sin fot, så nu känns den ännu mer speciell.♥

Vi var på Studio seven på Mariatorget där jag faktiskt har varit förut när jag följde med Ottilia och tatuerade sig förra året. Av en slump visade det sig att en av J:s bästa vänner är tatuerare just där. Det kändes med andra ord väldigt tryggt att gå just dit. Att Sebastian som gjorde tatueringen dessutom är sjukt proffsig kändes ju så klart också viktigt. Jag kan ju berätta att jag var så jävla nervös att jag var helt svettig och stirrig och babblade/skrattade oavbrutet innan det var dags. Jag var dels nervös för att jag skulle ångra mig och att jag skulle drabbas av panik efteråt och dels rädd för att jag inte visste hur ont det skulle göra. Skulle jag ens kunna sitta still? Skulle det kännas som att bli torterad och bränd med eld och knivar? Men när nålen väl började så kände jag bara att ”vafan, är det inte mer än så här?”. Alltså, visst, det var ju inte skönt. Det var som att bli rispad djupt med en nål. Men inte ALLS så hemskt som jag hade föreställt mig. Och det hela var över på femton minuter typ.

När det var Ottilia´s tur så var hon så tuff att hon låg och kollade Tinder medan hon blev gaddad. Jag säger inte att det var så, men det KAN ha varit så att hon hade druckit Whisky.

Efteråt gick vi alla till Black and Browns och firade med Söders bästa Halloumiburgare.

20141030-180249.jpg

20141030-180256.jpg

20141030-180304.jpg

Kommentera

katten och råttan

Mina katter är det bästa jag vet, men något som inte är det bästa jag vet är när de kommer in med olika djur i min lägenhet när jag försöker sova. Det har varit en liten samling av både möss, fåglar, maskar och ekorrar (!) de senaste året. I början när detta hände stängde jag in mig på toaletten, hyperventilerade och grät. Nu är jag så mentalt avtrubbad och van att jag slänger en död mus i soporna som om det vore en dammtuss. I natt hände dock något som till och med gjorde mig blödig.

Jag hade precis somnat när jag hör Tiger jama på ett speciellt sätt. Han gör det bara när han är i sitt jaktmood så jag förstod direkt vad det rörde sig om. Sömnig stapplar jag ur sängen och snubblar nästan över en rejält stor råtta på golvet. Framför råttan sitter Tiger och typ slickar sig runt nosen. Jag springer in i köket för att hitta någon slags bunke att fånga råttan i, men när jag kommer tillbaka har den gömt sig under soffan. Tiger som är alldeles för fet för att komma in under den ligger halvvägs under soffan med rumpan utanför och jamar, samtidig som råttan piper jättehögt. Jag öppnar balkongdörren samtidigt som jag med ett paraply försöker mana ut råttan från dess gömställe. Nu har även Tilde deltagit i jakten så den stackars råttan har både två katter och ett paraply att kämpa mot. Min plan är att få ut råttan genom balkongdörren och rädda den, och som den smarta lilla varelse den var förstod den flyktplanen. Råttan springer alltså ut genom dörren och katterna efter. Jag hör mig själv ropa ”HEJA RÅTTAN!”. Tyvärr fick Tiger fatt på stackaren i sista sekund och blixtsnabbt klättrade han ner för kattstegen med råttisen i munnen.

Jag växte upp med en tam råtta som hette Nalle och det gjorde ont i hjärtat att den här hjälten inte klarade sig trots att han kämpade så väl. Samtidigt är det naturens gång och allt det där. Mina små bebisar förvandlas då och då till torterande monster och det får jag bara acceptera. Att hålla dem inlåsta är inget alternativ.

Åh, älskade dumma kattjvävlar.

råtta[1]

2 kommentarer | Kommentera

Trött

Godmorgon, jag sitter på café Victoria och jobbar med bästa sälliset. Dock är jag så fruktansvärt trött att jag känner att min hjärna snart kommer att sluta fungera…Och eftersom jag har en tid inbokad för en tatuering (!!!!) i eftermiddag funderar jag starkt på att gå hem och sova lite och fortsätta jobba ikväll. Men först ska jag köra ett pass styrketräning. Har faktiskt saknat det när jag varit uppslukad i min lilla rosa bubbla de senaste veckorna. Har missat allt vad träning heter och det känner både psyket och kroppen av.

Okej. Om några timmar ska jag alltså frivilligt rista in bläck i min hud som kommer att sitta där tills jag dör. Det låter ju vettigt =) =)

20141028-114409.jpg

20141028-114416.jpg

Kommentera

Man vänjer sig

20141027-151910.jpg

20141027-151916.jpg Lite jobbigt med alla paparazzis som hänger mig i hasorna hela dagarna. Men, men. Det är väl smällar man får ta när man har en stor blogg antar jag.

Kommentera

Från ax till limpa (eller från idé till tidning)

En sak som jag älskar med tidningsvärlden är att det känns lite som att lägga ett pussel. I början finns det bara tusen bitar och det är nästan omöjligt att se hur bilden ska se ut, men efter hand blir det mer och mer tydligt. Jag har ju haft förmånen att få jobba på en redaktion och se tidningsbyggandets alla olika delar. Från det första idémötet över en frukost till korrekturläsningen och layouten. Jag har sett hur vår AD suttit uppe till midnatt för att hinna få klart de sista sidorna innan allt lämnas in till tryckeriet och inga fler ändringar kan göras.

I många arbeten där man arbetar inom ett stort företag tror jag att det kan vara svårt att se sin egen del i sammanhanget. Man kanske jobbar med ett projekt som pågår över flera år och där man inte riktigt ser resultatet klart och tydligt. I tidningsbranschen är belöningen snabb. Varje månad kommer ett glossigt nytt magasin från tryckeriet där resultatet av det hårda jobbet märks. Jag tycker fortfarande att det är häftigt att se det färdiga resultaten av de artiklar jag skrivit. Ofta är det inte en jättetydlig arbetsbeskrivning jag får, utan den kan låta ungefär så här:
”Så kom jag över mina kroppskomplex, 2 sid. 2-3 tjejer berättar hur de övervann sina kroppsnojor. Intervju med expert inom ämnet. Tjejernas egna bilder. Tips för att förbättra självkänslan. Cirka 6000 tecken.”

Sedan är det upp till mig att hitta dessa intervjupersoner, ringa runt till psykologer, göra research och bestämma vilka delar jag vill lyfta fram. Ibland är det också fotografering och då är det jag som styr upp den och bokar in en tid och plats och håller i trådarna. Som sagt. Jag älskar den tomteverkstaden som det innebär att göra magasin och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade tiden på redaktion!

764517b6a66a11e180c9123138016265_7 20120508-095153 bild35 egoboost-backstage redak13

 

Jag förlorade mig en stund i arkivet för Egoboost Magazine. Helt klart det roligaste jobbet jag haft med de bästa kollegorna någonsin! Oh, happy days…

Kommentera