Hur jag och J. träffades del 1

Även om jag låter er vara med på det mesta i mitt liv så är det ju en hel del som jag håller utanför bloggen. Kärlekslivet, dejtande och knasiga utekvällar är jag ganska sparsam med. Men jag tycker att det är dags att berätta om hur jag och J. träffades och vem fan han är egentligen? Och för att ni ska få en rättvis bild av allt så tänker jag publicera några sms till mina bästa vänner. För vad kan bli mer ärligt än så?

Okej, här kommer del 1 i ”från singel till not so much singel anymore!”

I somras var jag supermycket singel. Jag hade lämnat ett treårigt stabilt förhållande och var både livrädd och pirrig för framtiden. Det var ett par månader mellan maj till september som var fyllda av utekvällar, dejtande och kärleksförvirring. Jag pendlade mellan att älska det nya ”singellivet” till att känna mig som världens mest ensamma människa. Så här skrev jag till Ottilia under sommaren. Det var en rad olika killar som jag för stunden fick för mig att jag var kär i men som ganska snabbt visade upp helt andra sidor.

IMG_1678.JPG

IMG_1676.JPG

Men så en dag klev en väldigt snygg kille in på mitt frilanskontor. Han hade rutig skjorta, tofs och massor av tatueringar. Eftersom medelåldern ligger på typ 40 + så blev jag såklart väldigt glad av denna friska fläkt. Han jobbade med media och drev en egen kommunikationsbyrå fick jag veta. Snabbt slängde jag iväg ett sms till Ottilia:

IMG_1687.JPG

Veckorna gick och livet fortsatte som vanligt med utekvällar och mer eller mindre misslyckade dejter. Den enda skillnaden var att jag hade kommit på mig själv med att gå från osminkad och att ha träningskläder varje dag till att börja fixa till mig mer varje morgon. Det var lite extra roligt att möta den där killens blick genom rummet eller småprata vid kaffebryggaren i köket. Men han var rätt reserverad och vi bytte aldrig mer än några meningar med varandra per gång. Men så fick jag en idé om att dra ihop en After work med kontoret. Självklart hade jag förhoppningar om att den nya killen skulle komma… Men eftersom han inte hade Facebook (??!) så fick jag klistra en post-it-lapp på hans dator där jag frågade om han ville komma? Jag hoppades att jag inte verkade allt för angelägen.

IMG_1679.PNG

På AW:n såg jag till att vi hamnade bredvid varandra och fick chans att prata mer. Jag minns att jag fick en känsla att jag bara ville vara nära honom och lägga huvudet på hans axel. Men det hade ju såklart varit otroligt konstigt så jag lyckades skärpa mig och spela normal. Även om han var trevlig och så, så var han inte direkt flirtig eller gjorde någon invit alls. Det blev en lugn kväll med en tidig hemgång och inget hände mellan oss.

Dagen efter tog jag mod till och frågade om han ville äta lunch med mig. Men jag försökte verka lite cool och avslappnad och sa att ”vi kan väl bara ta en kebab typ”. Så det gjorde vi. Under lunchen där jag försökte se snygg ut samtidigt som det rann vitlökssås längst hakan berättade han att han skulle ut och resa i vår. Han hade redan sålt lägenheten och så skulle han ”förverkliga sig själv”. Så jävla typiskt tänkte jag. Så fort man träffar en snygg och normal kille så ska han åka till andra sidan jorden.

kebabrulle-930x280

Med andra ord hade vi en ganska trög start där jag inte förstod om han var intresserad och där han trodde att jag bara var flirtig mot alla. Men det visade sig i alla fall att vi bodde nästan grannar. Rättare sagt ungefär 300 meter från varandra. ”Vi borde ta en öl nångång på kvarterskrogen” sa jag. Och en eftermiddag när vi båda dröjde oss kvar i hallen tog han fram sin mobil. Han verkade lite nervös när han frågade om vi skulle boka in den där ölen eller? … Han verkade ändå lite intresserad trots allt. På onsdagen skulle vi ses och jag log hela vägen hem.
IMG_1690.JPG

Fortsättning följer… ;)

6 kommentarer

  1. Erika · 22 november, 2014

    Sååååå spännande!! Vill veta mer mer mer! :D

    • ceciliasalamon · 22 november, 2014

      Hehe :-)

  2. Moa · 22 november, 2014

    Åh fint! Längtar till fortsättningen :)

  3. Em · 22 november, 2014

    Oh my god va spännande! Vill ha meeer. Och är glad för din skull.

    • ceciliasalamon · 22 november, 2014

      Tack!!

  4. Pingback: Vem fan är J? Del 2 | Cecilias bikt

Kommentarer är avstängda.