Matkoma

   Vi kom precis hem efter en trerätters middag på en Italiensk restaurang. Åt pasta i tomatsås med frikadeller och Tiramisu till efterrätt och skålade i bubbel! <3. Av det pyttelilla vi sett av Wellington så tror jag att det är en stad att älska. Godnatt!

Kommentera

A room with a View…. window…

Vi kom till Wellington, som är Nya Zeelands huvudstad,  för ett par timmar sen. Nu har vi kört genom hela nordön, från högst upp i norr till längst ner i söder där vi är nu så det har blivit x antal timmar i bilen. Jag har ju inget körkort så jag får massor av tid att bläddra i skvallertidningar, välja musik och äta godis :). Vi har packat upp och fixat och grejat och ska strax ut och kika på stan. Känns superkul att vara här! Är också så snuskigt nöjd över hotellvalet som JAG bokade igår. Det är en hel liten lägenhet med kök och allt och så ligger rummet precis vid en stor terass som vi kan gå ut på. Hotellet ligger mitt i centrum och för det billiga priset (ca 300 per person/natt) känns det som ett KAP. Hälften av rummen hade inte fönster så jag blev såååå lycklig när jag förstod att vi hade fått ett. Haha. Ja, man sänker ju sin standard rätt rejält när man bor på olika hostel. Det här är till exempel första stället som har en ordentlig toalettdörr med lås på =) =) =) 8714810_17_z 8714810_30_z

Kommentera

Eat, beach, sleep, repeat

När jag får bestämma blir det tydligen mycket sömn, mat och strandhäng. Måste ha blivit rejält bränd av solen igår för jag sov som en stock i 12 timmar medan Johan snällt gick på en morgonpromenad och lät mig ta sovmorgon. Sedan åkte vi till ett vattenfall i närheten ”huka falls” och gick en vacker hajkslinga på någon timme. Det finns så mycket vacker och oförstörd natur överallt att man nästan blir avtrubbad. Jaha, perfekt turkost vatten, vattenfall och höga berg – whatever. Kommer sakna det när jag kommer hem, det är inte som på Djurgården där man delar promenaden med tvåhundra andra ”powerwalkare” i hurtiga träningsset. Här är man nästan alltid själv. Efter hajken tog vi oss till en strand och hängde där ett tag. Det är så jävla weird men överallt så ryker det från bergen och haven. Det har något med vulkanisk värme från jorden som sipprar ut. Därför är vattnet på vissa ställen så varm att det nästan kokar. Jag brände till och med fötterna så att jag skrek på ett ställe i havet. Man kan säga att man har som en egen lite jacuzzi med supervarmt vatten, mitt ute i havet. Men det är också läskigt eftersom man kan bränna sig när som helst om man till exempel trampar för djupt ner på botten… Nu är det vår sista natt på vårt hostel ”Bradshaws travel lodge” där vi har trivs så himla bra! <3
Enda superstöriga grejen är att det nyss flyttat in typ fyra familjer med en massa galna barn som tagit över hela hotellet. De springer runt mellan rummen och jagar varandra och skriker medan föräldrarna har ockuperat det gemensamma köket och har någon slags livlig stormiddag där. ….. Helt normalt beteende..?

Imorgon bitti åker vi i alla fall till Wellington för ett par dagar. Sedan blir det en ölfestival i Christchurch på lördag och efter det vill vi upptäcka allt coolt på sydön! Nya Zeeland består nämligen av två öar och vi har hittills bara varit på den norra ön. Hoppas ni har en fin söndag hemma i Sverige, puss och kram!♥

        

Kommentera

Diktatorsveckan 

Den kanske största utmaningen på en sån här långresa är att precis allt måste klaffa med resesällskapet. Oavsett om du reser med din partner, bästis eller mamma så kommer det uppstå situationer när ni tycker olika. Det är en utmaning i att kompromissa men ändå stå fast vid det man tycker är viktigt. Speciellt utmanande blir det när du bara har känt den du reser med i ett par månader! Allt funkar superbra med Johan och vi är väldigt fina mot varandra. Dock har jag känt att jag inte varit 100 % delaktig i alla beslut kring resan. Det beror på lathet, ointresse, osäkerhet, min uppväxt och gamla vanor. Jag har helt enkelt oftast tagit den rollen i en relation att jag överlåter det största ansvaret åt killen. Omedvetet. Dessutom är Johan så jäkla smart, snabb och duktig på att fixa och kolla upp allting. Han gillar att läsa på om olika resmål, kolla kartor och jämföra boenden, medan jag mer flyter med. Idag bestämde jag mig för att det måste bli en ändring! Det här är ju även MIN LIVS RESA, jag måste ta över rodret istället för att hoppas att min kille ska lösa allt åt mig. Därför föreslog jag en ”diktatorsvecka” där jag skulle få bestämma nästan allt – medan han i gengäld ska få slukas upp av en ölfestival nästa vecka. Vi ska köra ombytta roller. JAG ska boka boenden, resväg osv, medan han är förbjuden att göra det. När vi bestämde detta började det klia i hela hans kropp av obekvämhet. Han älskar ju att ha kontroll och vara steget före hela tiden. Men jag tror att detta kommer vara SVIN-NYTTIGT för oss båda. Han tvingas ta ett steg tillbaka och jag tvingas ”vara vuxen” och fatta beslut. Idag bestämde alltså jag aktiviteten och det blev en riktigt beach- dag. Först kajakpaddling och sedan picknick med sol och bad på stranden. Nu är jag bränd men glad och snart ska vi ut och dricka drinkar :). 

         

2 kommentarer | Kommentera

efter regn…

Världens snabbaste hej och godmorgon (för er! Här är klockan 8 på kvällen.) Tack för era fina peppande kommentarer. (Ska absolut testa på de där grejerna i Wellington). Fulgrät i säkert en timme i går och hade hemlängtan, men det var också otroligt skönt efteråt. Idag har solen skinit och vi har kommit till den mest pittoreska snuttestaden ever! <3 Taupo. Det påminner om typ Visby på sommaren. En vacker strand går runt hela staden och det finns massor att se/göra/äta. Vårt hostel är också supermysigt på det där charmiga lite förfallna (Johan tycker äckliga) sätt som jag gillar. Så två tummar upp för dagens location och psyke alltså!



Kommentera

Alone time

Hej bloggen (och ni eventuella bloggläsare som läser detta – hallå? Är ni kvar?)!

I dag har jag haft en egendag eftersom Johan arbetar på ett bryggeri i närheten heeeela dagen. Första gången jag är själv så här länge sedan vi reste iväg och det känns både lite läskigt och skönt! Jag har shoppat en massor av konstiga saker i en hälsokostbutik och köpt bohemiska kläder (ett par mintgröna haremsbyxor och en superkort singoalltop med massor volanger) som jag aldrig kommer att använda när jag kommer hem. Det händer något med mig på semestern. Jag tror helt enkelt att jag är yoga- girl…

Jag tänkte att ni kanske vill ha en liten uppdatering kring allt? Jag har nämligen bestämt mig för att ändra resplanerna något. Istället för att komma hem i slutet av maj åker jag antagligen hem 3 veckor tidigare istället. Jag ska berätta varför.

När man åker bort och lämnar sina rutiner hemma tycker jag att man ser på sitt liv utifrån med nya fräscha ögon. Det är nog supernyttigt och något man borde göra oftare. Jag har lärt mig så himla mycket om mig själv på bara de här 2,5 veckorna. Framför allt har jag lärt mig att jag är starkare än vad jag trott och att jag haft en massor av idéer om ”hur jag är som person” som inte ens stämmer.

Innan jag reste iväg hade jag egentligen ingen koll på Nya Zeeland alls. Jag visste att det var vackert och låg långt bort. Den orten där Johan skulle/ska arbeta på visste jag låg ute på landsbygden vid havet och på något sätt hade jag lyckats måla upp en otroligt romantisk bild av det stället. Jag såg mig själv vandra runt i någon långklänning, meditera på stranden och sitta på en altan och smutta vin och skriva min livs roman.

………..

………

…….

Igår kom vi fram till det här lilla samhället längst upp i norr och besökte bryggeriet. Det kunde inte ha varit ett större antiklimax. Det snålblåste och regnade när vi checkade in på vårt sunkiga motell som låg i anslutning till en restaurang och bar. På gatan utanför stod ett gäng kickerskillar och rökte och spände sina fula tatuerade armar (som hämtat från någon ungdomsfilm om gängvåld på 90- talet). Vi satte oss i restaurangen och beställde in middag. Den rultiga servitrisen sa trött att köket hade stängt. Runt oss satt ett stort gäng ortsbor och drack öl. Alla var ASPACKADE trots att klockan var 9 på en vardag. De gormade och skrek och det hela påminde om ett avsnitt från ”färjan”. Sammanlagt består ”stan” här av fyra gator med lite olika affärer och restauranger. Ingen (förutom tanten i bohemaffären) har varit vänlig mot mig. Det är så otroligt stor skillnad mot folk i de större städerna, där jag aldrig träffat snällare och mer pratsamma människor i hela mitt liv.

Det är lätt att tro att allt kommer att bli fantastiskt bara man reser till andra sidan jorden, men sanningen är att en håla är en håla; oavsett om den ligger i Skåne eller i på Nya Zeeland. Ni får ursäkta mig om jag låter som en vidrig snobb men jag vill inte bo en håla med rednex- lantisar. Det måste väl finnas ett mellanting? En mysig småstad, nära naturen med vettiga människor och lite saker att göra på dagarna? För jag lämnade ju Stockholm för att komma bort från storstan och all stress ett tag.

Så tillbaka till planen: Efter att ha gråtit en stund av besvikelse igår insåg jag att det faktiskt är helt okej att inte vilja flytta just hit. Och att jag är en person som tycker om att planera framåt. Jag ser ingen framtid här, men däremot är jag jättepeppad på att resa runt och uppleva så mycket som möjligt. Vi ska bland annat åka till städerna Wellington och Christchurch som jag har hört massor gott om. Kanske hittar vi någon plats som vi båda förälskar oss i, där det också finns ett bryggeri för J. Att jobba på? Det måste finnas något sätt att förena bådas drömmar och förväntningar.

Förlåt för världens längsta och rörigaste inlägg men det är så mycket tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Som någon slags sammanfattning så ska vi resa runt precis som vi planerat med enda skillnaden att jag inte tror att jag vill bli kvar just här…

Imorgon bär det av till ett coolt naturområde som heter Taupo där vi stannar i 2 nätter och sen kör vi vidare till Wellington. Där tänkte vi hyra en lägenhet och stanna i minst en vecka. Längtar efter att få landa lite! ♥

Egenfrukost på ett café med Lena Dunhamns extremt fantastiska bok. Tyvärr smakade ”portabello-toasten” ingenting förutom grädde och resulterade i två timmars illamående =) =) =)

7 kommentarer | Kommentera

Magiskt

Igår kväll sög verkligen. Det måste jag erkänna. Vi hade vårt första gräl här och jag var pms- ledsen och somnade med en klump i magen.

Idag var däremot ungefär den bästa dagen EVER!?! Ibland kanske man behöver bråka lite för att förstå vad man kan förlora…? Hur som helst så började vi dagen med en hajk på ett par kilometer i ett fantastiskt naturreservat. Det var kokande sjöar (alltså på riktigt, dem kokade och det kom ånga och rök överallt…) och massor häftigt att se som skapats av olika vulkanutbrott. Vi såg svarta svanar och en lagun med helt turkost vatten. Sedan gjorde vi något av det härligaste jag någonsin gjort. Vi badade i en varm källa vid ett vattenfall. Det var som en ”gömd sjö” mitt inne i skogen efter att ha åkt på en gropig landsväg så länge att vi höll på att ge upp. Vattnet var varmt som i en het jacuzzi och det var eftermiddag så luften var lite kylig ovanför vattenytan. Vi badade länge, länge tills vi var helt skrynkliga och mjuka i kroppen. Magiskt!

Nu ska vi dricka öl på ett bryggeri i närheten och spela kort som vanligt :). Kram!

3 kommentarer | Kommentera

Motstridiga känslor

Vet inte om det är klassisk pms (en vecka till mensis) eller att kroppen och psyket är lite trött efter alla förändringar och utmaningar… men idag har jag känt mig lite småledsen. Inte så att det har märkts, men som en liten oro inuti mig. Det är som att det är två känslor som krigar mot varandra. Den ena tycker verkligen att det är skithäftigt att resa och uppleva allt vi gör här och njuter för fullt. Den andra känslan vill inte åka från hostel till hostel och bo i en resväska. Den vill slå sig ner någonstans och boa in sig. Jag är knäpp men jag går runt och planerar för hur jag ska göra om i mitt kök…. I min lägenhet som jag inte ens vet om jag kommer fortsätta bo i? Förstår ni vad knäpp jag är? Kan det vara så att allt är så oplanerat att jag försöker återta kontrollen på något sätt? Varje gång vi kommer till ett nytt hostel vill jag lägga en halvtimme på att ”göra det mysigt” och jag kånkar till och med runt på ett doftljus som jag tänder varje kväll. Jag VILL ju uppleva så mycket som möjligt under våra månader här, men känner mig samtidigt lite vilsen och rotlös. (VILKET JAG JU FATTAR ÄR MENINGEN PÅ EN ROADTRIP!)….. Känns som att jag utmanat mig själv så sjuuuukt mycket på de här två veckorna, och vi har haft det så fantastiskt härligt… så jag klagar inte… men ibland önskar jag att jag var en 18- årig vild backpackers som inte oroade sig för något. Lär mig så jävla mycket om mig själv – hur jag funkar i olika situationer och vad som är viktigt för mig. Det är också otroligt hur nära jag och J. har kommit varandra. Han är absolut bäst. Hoppas att dessa tankar sveper över snart, för jag ska ju vara borta i 2 månader till och har ett helt sagoland att upptäcka!

Kommentera

Hajk i en Redwood- skog

Idag tog vi bilen bara några minuter utanför Rotorua till en fantastisk ”Redwood – skog”. Egentligen hade vi tänkt att gå en annan vandringsled kring kokande källor och vattenfall, men det kostade cirka 170 kronor per person att gå den, vilket kändes lite onödigt. Vi kanske går den imorgon i alla fall! De här vandringsslingorna var i alla fall gratis (heja allemansrätten!) och det var inte heller kattskit. Superhäftig naturupplevelse och knappt en annan människa i sikte. Red wood- träden är kända för att vara gigantiska och planerades på NZ för att användes som virke för några hundra år sedan. Det var obeskrivligt skönt att få röra på sig och känna flåset efter att ha kört bil i typ två dygn, ätit skit och druckit öl. Kände hur min kropp längtade efter detta! Slingan vi valde var ”bara” 5 kilometer, men eftersom det var mycket backar och terräng räckte det gott och väl som en mjukstart.

Ps! Skriver strax ett nytt inlägg till er som är lite mer om mina tankar och känslor – svårt att blanda dem med dessa informativa inlägg :). 

Kommentera