Var en rebell

Jag har aldrig tänkt på mina föräldrar som några rebeller direkt. De är väldigt mycket ”mamma och pappa” över dom. Alltid cykelhjälmen på och aldrig slänga mat. Men något som slog mig här om dagen var att de ändå har gått sin egen väg väldigt mycket. Och att jag tror att jag har påverkats mer av det än vad jag tror.

Min pappa studerade aldrig vidare som resten av sina syskon som blev psykologer och socionomer, för han tyckte skolan var alldeles för tråkig. Men kanske mest okonventionellt av allt; han vägrade att följa med till synagogan en dag som tonåring, och efter det fanns det ingenting som farmor eller farfar kunde göra för att få honom att ändra sig. Han uppfostrades i en judisk familj där religion och tradition präglade familjen starkt, men han trodde inte på Gud. När hans syskon åkte till Israel, lärde sig Hebreiska, åt koshermat och uppfostrade barnen enligt judisk tro, träffade han en tjej från en kristen svensk familj (mamma) och lät barnen äta korv. Han bröt mot alla regler och det kan inte ha varit helt enkelt.

Min mamma växte upp i ett klassiskt hem på 50- talet där mormor var hemmafru och morfar Ingenjör. Som flicka förväntades min mamma ha söta klänningar och flätor i håret. Och hon skulle såklart leka med dockor. Men mamma hatade det. Hon grät varje gång hon blev utklädd till prinsessa och vägrade leka med sina ”flick-leksaker”. Istället valde hon långbyxor och att leka med pojkarna i kvarteret med deras ”pojk-leksaker”. När hon blev tillräckligt gammal för att bestämma själv klippte hon av sitt långa hår jag har aldrig i hela mitt liv sett henne ha på sig läppstift.

När jag växte upp blev jag aldrig ”uppfostrad”. Det kanske låter konstigt men ingen hemma sa åt mig att tugga med stängd mun, sitta ordentligt på stolen eller att borsta håret. Jag har aldrig känt förväntningar på mig att bli eller vara på ett speciellt sätt av mina föräldrar. Det har på många sätt varit en jävigt jobbig och turbulent uppväxt med mycket bråk och skrik (min pappa var skitdålig på att hantera 3 tonårsdöttrar och fick utbrott för allt) – och där och då längtade jag såklart efter lugna söndagsmiddagar och välstädade hem som hos mina vänner… men så här i efterhand kan jag ändå se att det har format mig att bli en individualistisk person med väldigt fria tankar.

Jag avskyr verkligen när folk förklarar för mig hur ”saker och ting ska vara”. Jag är inte alls säker på att tvåsamhet och kärnfamiljen är det enda rätta. Jag är inte säker på att jag vill leva i Sverige. Jag är inte säker på att jag tycker att det är viktigt att tjäna mycket pengar. Jag är inte säker på att jag tycker att man måste jobba 40 timmar i veckan. Jag är inte säker på att man måste använda BH, ansiktsrengöring eller jeans. Jag är absolut inte säker på att man någonsin behöver bete sig ”som en vuxen”. När någon försöker forma mig till att ”tona ner mig, lugna ner mig, uppföra mig” så får jag panik. Middagar där alla ”leker vuxna” och pratar om skitsaker som inte betyder något får mig att vilja dra ett opassande skämt om analsex. Jag vill bli för full ibland, röka cigaretter fast det är farligt, äta makaroner och ost bara för att det är gott och skratta lite för högt på den där festen.

Låt ingen lura dig att de vet vad livet går ut på. Och låt ingen trycka in dig i en mall som inte passar dig. Var så mycket rebell du kan, på ditt sätt.

3 kommentarer

  1. Erika · 16 augusti, 2015

    Tack, behövde läsa det här inlägget!

    Sen vill jag passa på att tacka för en jättebra blogg, som jag följt nu i ett gäng år! Du känns ärlig, härlig och nästan som en riktig kompis :)
    Sen har jag en fråga/undran… Om du skulle råka veta av någon lägenhet som hyrs ut i stockholm (helst inom tullarna), så får du gärna maila mig och berätta. Jag och min sambo vill prova att just vara lite rebelliska och äntligen ta steget att våga flytta från vår lilla håla, men en vettig lägis är så sjukt svårt att hitta. Så, har du några tips så får du jättegärna slänga iväg ett mail!

    Kram, och ha en fin dag cicci!

    • ceciliasalamon · 16 augusti, 2015

      Tack för berömmet, blir jätteglad! Häftigt att du läst bloggen i flera år, så fint på något sätt. Håller med om att en lägenhet är svååår att hitta i Sthlm om man inte är miljonär. Men det går!! Kolla på blocket, airBnB och fråga på Facebook. Och jag kanske ska hyra ut min lilla lägenhet någon gång efter årskiftet om vi ska flytta utomlands ;)

      • Erika · 16 augusti, 2015

        Tack för svaret och för tipsen!! :) Och ska du hyra ut din lägenhet så pax tjing att få hyra den, hehe! ;) Du vet vart du ska maila ;)

Kommentarer är avstängda.