Mama

Det här är sista veckan jag tar hand om vilda bebin. Det har varit så himla mysigt men också jobbigt och energikrävande. Känner mig faktiskt väldigt stolt över att jag på egen hand kan ta hand om ett litet barn som inte ens har fyllt 1 år. Det är ju ingen självklarhet liksom. Bebin hade ju kunnat hata mig och skrikit konstant. Det är häftigt att känna ”mamma-hormonerna” eller vad det nu är som gör mig så himla lugn och beskyddande. Även om jag är superstressad och trött på morgonen så blir jag typ Moder Teresa när jag får upp bebin i baby Björn och känner hans varma lilla kropp och kolasås-doften på huvudet. Jag förstår ju att det är skillnad på att passa ett barn 8 timmar om dagen och sen gå hem och sova – mot att ha en bebis 24/7. Kan bara säga att jag känner sådan stor respekt mot alla mamas och papas därute som krigar på. Förstår inte hur det går att kombinera en bebis med ett jobb, träning, välstädat hem och ett socialt liv. Puh! Jag hinner knappt få i mig lunch eller kissa. Slutsats av den här ”leka mamma- månaden” är alltså att jag känner mig mer säker på att jag VILL bli en mamma i framtiden, (och att jag nog skulle kunna bli en rätt bra sådan) men också att jag inser att jag absolut inte är redo för det i mitt liv just nu.  Tog ungefär 10 dagar för mig att förstå hur i helvete man får på sig den där Baby Björn bärselen. Nu rockar jag den som att jag inte gjort annat, med vällingflaskan i högsta hugg och nynnandes på barnvisor som jag inte ens visste att jag mindes.