En torsdag 

Den här veckan har innehållit mycket jobb, en hel del höstiga promenader och faktiskt en utemiddag och ett efterlängtat glas vin tillsammans med vänner. Idag har jag dock jobbat i 14 timmar och i helgen väntar mer jobb. Så just nu har jag underskott på sömn och lägenheten har börjat leva sitt egna liv. Har inte städat ordentligt på veckor eller packat upp från Berlin än…(!?). Jaja. På söndag är jag ur min jobb-bubbla och kan ta nya tag. Då börjar uppladdningen för Nya Zeeland på riktigt! Ska försöka få lite sömn nu, men ville bara in och säga hej. Tack för att ni fortsätter att läsa även om bloggen inte är så fantastiskt spännande just nu. <3.  

2 kommentarer | Kommentera

I Sound of music – världen (och lite semester-outfits)

Någon är övertaggad på semester……? Har prövat massor av olika outfits och mentalt redan börjat packa, trots att det är nästan är två veckor kvar. Men jag längtar ju så mycket! Jag tycker ändå att det var lite smart – så kan man kolla på sitt lilla outfit-collage när man står där i panik och ska gå ut och äta och inte har någonting alls att ha på sig. Borde göra ett liknande för vardagskläder också. En klänning kan ju till exempel användas på flera olika sätt beroende på hur man kombinerar den, det handlar ju om att använda lite fantasi – men den där fantasin och energin finns definitivt inte alltid hos mig när jag har bråttom. Nu var det kul eftersom jag hade tid över och dessutom hittade massor av fina plagg som jag hade glömt bort. Som den där paljettjackan!? Kanske ska våga mig på den någon gång ändå?

Det här blev ett ytligt inlägg, men sådana behöver vi också ibland, eller hur?

Och här är förresten utsikten från Johans hus där jag ska bo! Alltså (!!) Ser ni de små prickarna på ängen? Det är får som betar. Nä men hej Sound of music.

=) 
sound_of_music_header

Kommentera

En dag på spa 

Oj, nu är man sådär trött, mjuk och mör i kroppen igen. Spenderat den här måndagen på spa nämligen! Jag och en tjejkompis kom på att vi båda var lediga idag och bestämde oss för att lyxa till det på något sätt. (Kan också ha sammanfallit lite med att lönen har kommit också……..). Valet föll i alla fall på Selma city spa på Clarion sign. För mig blev det tredje gången på det stället, men det är härligt och faktiskt prisvärt tycker jag (jämfört med många andra spa-ställen i Stockholm). Vi började dagen med deras supergoda hotellfrukost och massor med kaffe (var så himla trött!?) och sen körde vi en timme i gymmet innan vi checkade in på spa:et på 8:e våningen. Vi var där i flera timmar och bara chillade. Höjdpunkten var deras fåtöljer som gungade en som i en jättevagga när man tryckte på en knapp. DRÖMMEN och ha en sån hemma?

Nu har jag lite jobb att fixa innan jag får krypa ner i sängen. Är väldigt tacksam över den här mysiga dagen.

IMG_6787

20140508-212512 20150203_143404 IMG_3705

Kommentera

Påminnelse till mig själv

Här kommer en påminnelse till mig själv som jag måste bli bättre på att komma ihåg: när livet känns grått och tråkigt och tungt är vänner det allra bästa botemedlet. Även de dagar du inte har någon lust att vara social och du känner efter lite för mycket och tror att du är sjuk och tänker att du nog borde vara hemma och vila. Duscha, klä på dig och gå ut ändå.

Idag var en sån dag när jag vaknade med huvudvärk, förkyld som fan och seg och trött i kroppen. Kände mig bara ur form utan någon egentlig anledning. Men jag tog mig ändå in till stan och träffade upp en kär kompis jag inte sett på två månader minst  för en fika. Och det var så himla, himla mysigt?!. Jag tror vi pratade oavbrutet i 3 timmar och sen tog vi en promenad till söder. Efteråt var all huvudvärk och ledsamhetskänslor som bortblåsta. Snacka om effektiv terapi!

Och på kvällen fortsatte jag min sociala lördag genom att bjuda över en annan vän på filmmys och frukostmiddag! Vi såg på 90-talsklassikern Clueless och drack massor av te. Också väldigt mysigt och behövligt. Att isolera sig själv är bara dumt, egentid är överskattat. Vi behöver alla vara i ett sammanhang och med människor som ser oss och får oss att må bra. Det är nog i slutändan det enda som kan göra oss lyckliga. *DjUpa TaNkAr*

Insåg förresten till min fasa att jag inte varit ute och festat sen i somras någon gång..? Vad hände? Hösten kanske hände? Och att bästisen flyttat till Kanada för ett år…:,( Nej, jag tror att den här lilla pensionären behöver gå ut och dansa. Och kanske bli full. Det här håller inte.


2 kommentarer | Kommentera

En snäll dag

Vissa dagar måste få vara snälla och kravlösa, medan andra får vara effektiva och fullspäckade. Känt mig så himla känslosam de senaste dygnen, hudlös. Störtbölade framför filmen Tillsammans igår kväll och tänkte att det enda som är viktigt i livet är gemenskap och kärlek. Det är väl årtidsväxlingarna, mörkret, mens, eller ja, bara livet helt enkelt?. Om 2,5 veckor åker jag till Nya Zeeland och det påverkar mig också så klart. Massor av förväntanspirr men också en liten dos av rädsla och oro. Tänk om det inte blir så bra som jag hoppas? Tänk om jag kommer att må dåligt? Tänk om mina och Johans känslor till varandra har ändrats under de här tre månaderna vi inte har setts? 

Många ”tänk om” som inte är lönt att grubbla på. Det blir ju som det blir och inte på något annat sätt. Varför oroa sig för något som är helt omöjligt att styra över? Ska försöka att intala mig själv detta när tankarna drar igång. Men främst är jag ju så såklart så himla, himla, himla glad att jag snart ska få nästan en månad tillsammans med min favorit och få ha semester, äventyr, sol, bad och sommar! Det kommer också bli en upplevelse att bo i ett hippiekollektiv ute på landet och jag hoppas kunna leverera roliga storys därifrån ;).

Ok. Tillbaka till ämnet ”snälla och kravlösa dagar”. Idag är det torsdag vilket innebär bebispassning. Ofta försöker jag boka in någon aktivitet med en kompis, uträtta ärenden och ta en långpromenad med barnvagnen under den här dagen. Men nej, idag kände jag att det var en dag med minimal aktivitet som gällde. Det var alldeles kolsvart utanför fönstret när jag klev upp. Tände några ljus, bredde marmeladmackor och kokade te (väldigt snäll frukost) och klädde på mig mjukiskläder. Bebisen verkade också känna av vad för typ av dag det var idag för han somnade på min mage i soffan efter ungefär en kvart :,). Jag tror på att döpa dagar och det här är en snäll dag. Vad har du för dag idag?


.. Och så vill jag visa er min fluffiga underbara (fejk)fårskinnspläd som jag köpte på Hemtex igår på Götgatan (149 kronor?!). Det kanske inte syns så tydligt på bilderna men den är ljusblå och inte grå. Mysigt att sätta ner kalla fötter på den på morgonen och katterna är också förtjusta i den.

2 kommentarer | Kommentera

Vuxenmobbing och annat

Jag har varit i en förkylningsbubbla och därför inte bloggat. Ni vet ju själva hur oinspirerande det är att vara sjuk. Dagarna består ju bara av att överleva – missbruka näspray, te, Alvedon och näsdukar och att försöka hålla ögonen öppna efter klockan 21.00. Energinivån har varit på noll. Men NU (peppar peppar) känner jag att livet börjat återvända till mig. Idag har jag klarat av ett besök hos optikern (ska byta linser) och placerat mig själv på ett café för att beta av lite jobb.

Just nu är jag faktiskt ”ledig” både onsdagar och tisdagar så jag ska verkligen försöka få till en bra skriv-rutin dessa dagar. Har lagt mitt frilansandet lite på hyllan sista tiden men känner att det är dags att plocka upp det igen. Skrivlusten har kommit tillbaka; jippie!

Drömmen och målet är att kunna mer eller mindre försörja mig på frilansandet om (när?) jag och Johan flyttar till Köpenhamn i vår! Men har ingenting emot att ha ett extrajobb också för att dryga ut kassan – eftersom jag faktiskt tycker om att träffa olika människor och att få ha ett ”vanligt jobb” också med allt vad det innebär. Att jobba ensam hela dagarna med att skriva är ett säkert sätt att bli deprimerad på! I alla fall för mig ;).

Har också kommit fram till att jobbet i sig faktiskt spelar mindre roll – det viktiga är hur kollegorna och miljön är. Nu kanske jag gör många arga… men inom skolvärlden tycker jag mig känna av en slags bitter och sur stämning som verkligen är förödande för energin och jobbglädjen. Självklart är det olika på alla arbetsplatser, men jag har ändå varit runt en hel del som vikarie och tycker mig se ett mönster. Det handlar antagligen om stress och besparingar som slår mot de anställda – som i sin tur låter sin irritation drabba fel personer. Men det hela blir en destruktiv spiral.

Är extremt känslig för den här typen av arbetsmiljö och kan inte låta bli att ta åt mig personligt. Men man ska vara rädd om sin energi och inte låta sådant suga musten ur en. Därför vill jag söka mig till arbeten med en positiv och sammanhållen arbetsgrupp och faktiskt låta det vägleda mig framöver. Det kanske låter ytligt men det är så mycket viktigare än man anar! Tror faktiskt att många fall av utbrändhet har att göra med att arbetsgruppen varit dömande istället för stöttande och att man känt sig nedbruten på sin arbetsplats. En form av tyst vuxenmobbing som är vidrig men tyvärr väldigt vanlig.
Det positiva? Du är vuxen och kan ta dig därifrån! Du är inte ett barn som tvingas gå i samma klass som mobbarna i 6 år. Låt ingen ta din positiva energi ifrån dig eller styra ditt mående!


3 kommentarer | Kommentera

Maskrosbarn 10 år! 

Igår bytte jag ut mina funktionella leka-med-barn-kläder till en klänning och drog på Maskrosbarns 10-årsjubelumsfest!

Nya bloggläsare kanske inte vet det, men jag och Therése (som startade organisationen som ett projektarbete i 3:an), är barndomskompisar. Maskrosbarn stöttar barn/ungdomar till föräldrar som dricker, missbrukar eller mår psykiskt dåligt. och det är tack vare henne som jag fått mitt engagemang att jobba med barn och ungdomar.

När jag var runt 21 år började jag att jobba på Maskrosbarns allra första sommarläger och efter det följde några år där jag jobbade tätt ihop med Maskrosbarn som lägerledare m.m. När jag var runt 23-24 år så började jag att må dåligt själv och jag insåg att jag inte kunde vara en bra ledare innan jag på egen hand hade tagit itu med mina problem. Jag hade mycket i mitt bagage som jag hade tryckt undan och jag ville vara så duktig och stark. Så jag tog ett enormt jobbigt beslut, att sluta jobba med Maskrosbarn, som hade blivit lite som en familj för mig, och att gå min egen väg istället. Jag blev journalist och resten vet ni ;). Men jag kunde ändå inte helt hålla mig borta så jag blev coach åt två fantastiska tonårstjejer som jag träffade regelbundet i två år, och det har varit lagom utmanande för mig.

Nu har Maskrosbarn funnits i hela 10 år och det skulle såklart firas med en storslagen festkväll. För mig var det lite omtumlande att träffa så många människor från förr. Både ungdomar som jag varit ledare åt och före detta kollegor. Är obeskrivligt stolt över vad alla de som arbetar med organisationen har hunnit uppnå under de här åren. De bara växer och växer och hjälper så många människor.

Under kvällen var det uppträdande av bland annat Adam Tensta, som för övrigt även uppträdde på Maskrosbarns 5 årsjubeleum. Så HÄR skrev jag om den kvällen då. Det visades filmer och bilder från åren som varit och grundarna Therése och Denise delade med sig av galna minnen på scen.

Den coola festlokalen låg vid vattnet i Nacka. 

Emilie, jag, Caroline och Therese. Vänskap som går tillbaka waaaaay back… (alla har högklackat utom jag som ser ut som en miniperson..)

Therese och Denise skapade Maskrosbarn som ett projektarbete på gymnasiet.

Adam Tensta höll ett litet pep-talk som fick alla att jubla.
12070817_1721790194717339_1430572594_n

Men roligast av allt var nog ändå fotoautomaten…..

IMG_6670

Och en välfylld goodiebag fick följa med hem. Tack!

Kommentera

28 timmar i Berlin + klippryck

Okej, dags för en liten sammanfattning från Berlinresan med Hunkemöller. Det var jag, Bianca från Polhem PR och bloggarna/journalisterna Ida och tove - tre asgrymma tjejer som jag är så glad att jag fick träffa! Direkt när vi hade landat tog vi en taxi till eventet som hölls på en restaurang ca. 45 minuter från flygplatsen Tegel. Där var det internationell och tysk press och Tv. Jag var bland annat där för att göra en intervju med chefdesignern Zoe Price Smith. Det bjöds på små tapasrätter och fruktdrinkar och folk minglade runt och kollade på kollektionen. Fick faktiskt lite julstämning! Hunkemöller har ett designsamarbete med en stor tv-personlighet i Tyskland som heter Sylvie Meis. När hon gjorde entré blev pressen helt galna, haha. Hela varumärket är ju väldigt sexigt och jag måste erkänna att jag nog har lite blandade känslor inför det. Efter eventet gick vi i ”svenska ligan” vidare till ett ställe i närheten och drack lite vin och pratade blogg-business ;). Sedan åkte de hem och jag promenerade till mitt hotell som låg på samma gata. Grejen var den att jag trodde att vi alla skulle stanna över natten, med de andra tjejerna hade planerat att bara åka över dagen.. Blev lite komiskt att vinka hejdå och bara ”jaha, då stannar jag här i Tyskland då…”. .. Däremot var det så obeskrivligt skönt att få softa själv, se på film utan krav och sträcka ut sig i en skön hotellsäng. Jag ÄLSKAR hotell! Efter 9 timmars ljuv sömn, åt jag en god hotellfrukost innan jag hoppade in i en taxi och åkte hem igen. Flygturerna gick över förväntan. Är så stolt över mig själv. Trodde ALDRIG att jag skulle kunna sitta och läsa en tidning och faktiskt nästan njuta av att flyga? Mitt tips till alla flygrädda är att skaffa en partner som bor på andra sidan jorden ;).

cosy-collection glam Sylvie-01                                bildkälla:

Jaha, vad var det första jag gjorde när jag kom hem då? Jo, tog en Ikea-sax och klippte av mig håret till en page. Bara sådär! Det har varit så jävla slitet på sista tiden av sol och färg att jag nästan blev äcklad av det. Blev så himla nöjd! Fastän jag inte haft så här kort hår sedan jag gick i 5:an känns det väldigt naturligt.  Fräscht och skönt. Just nu har jag en sovande och snarkande bebi på bröstet <3. Är barnvakt idag, och ikväll blir det jobb på fritidsgården. Livets kontraster bla bla bla.

IMG_6648 IMG_6649

Kommentera