Dag 6: Långt borta

Nu har jag varit här i snart en vecka och oj vad snabbt dagarna flyger förbi. Känslorna för att vara här har landat och jag känner mig väldigt bekväm och avslappnad – på gränsen till uttråkad faktiskt! Vi bor på landsbygden och Johan jobbar som vanligt i veckorna så det finns en hel del egentid här för mig. Det är både skönt och lite läskigt. Det är galet hur snabbt man anpassar sig efter en ny vardag egentligen. Det tog inte lång tid innan jag kände mig hemma här i huset med alla människor och djuren. Dock hände en jävligt tråkig grej andra kvällen här då vi hade en barbecue för att inviga poolen. Alla blev sjukt fulla och höga (inte jag) och en av killarna blev rätt äcklig mot mig. Kände mig både kränkt, arg och ledsen och det har tyvärr påverkat mitt sätt att se på honom. Riktigt jobbigt då jag ju verkligen VILL gilla honom och gå vidare, men jag är långsint och om någon beter sig illa mot mig (eller mina vänner) så kan jag inte glömma det. Så ja – ett litet moln på en annars blå himmel helt enkelt.

Och nej, jag är inte helt känslokall… Självklart har nyheterna om attackerna i Paris även nått oss här på Nya Zeeland, och det har skakat om mig rejält. Det är ofattbart vad som händer runt om i världen just nu. Vill bara krypa under täcket, blunda och hoppas att all ondska ska försvinna. Det här händer JUST NU men jag kan och orkar inte ta in det. Det är också lättare att stänga av omvärlden när du inte ser några löpsedlar och knappt har tillgång till Internet. Jag säger inte att det är rätt. Jag beundrar er alla som hjälper till på olika sätt och jag önskar att jag hade mer av den kraften och energin.

Här kommer ett bildregn från de senaste dagarna.