När det är dags att gå

6.-60

”Lika svårt att inleda en relation kan det vara att avsluta den. Jag har alltid stångat huvudet blodigt för att rädda mina förhållanden, även när det har varit dömt att misslyckas. Ofta har det gått så långt att när det väl är över finns det inte något rent och fint kvar av det som var oss. Det enda vi minns då är alla bråk och all sorg och smärta.”
Läs hela inlägget här!

 

Kommentera

Några mobilbilder

Ganska ofta tar jag en bild på något som jag tänker att jag ska blogga om och ganska ofta så blir det inte så. Här är några random bilder i min mobil från idag och igår som jag ger er med exklusiva bildtexter. Varsågoda!  

På happy Pancake så finns det ett litet gäng som sköter bloggen. Det är jag, min chef Malin, två psykologer som svarar på läsarfrågor varje vecka och en Skåning som heter Christian. Man kan säga att våra inlägg kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt. I går kom Christian upp från Malmö för att hälsa på, lite som en blind-date! ;-). Så jag, Malin och Christian gick ut och åt middag på världens mysigaste italienska restaurang, Osterian, och sen vidare för ett glas (kaffe för mig) på Scandic Anglais. Trevlig kväll!

Jaaa…. och sen har jag varit och klippt page också! Blev jävligt nervös först när det visade sig att frisören endast pratade knackig engelska och frågade om jag ville ha en bob? Det är i alla fall i mitt huvud en ganska så rejält kort frisyr alá 60-tal och jag kände bara ”herregud, varför skulle jag vara så jäkla dumsnål och gå till den här suspekta salongen för?” MEN – jag blev JÄTTENÖJD med resultatet! Vi får se hur det blir när jag har tvättat det men just nu känns det väldigt tjockt, friskt och fräscht. Och jag älskar att ha en ”frisyr”.

Den här frukostbrickan från i morse får representera slutet (eller början, beroende på hur man ser det) av två månaders kämpande med att äta mer hälsosamt. Gick ju till en kostrådgivare i september för att komma tillrätta med mina magproblem bland annat. Körde järnet med hälsosam mat och yoga och fick riktigt fina resultat på mätningarna en månad senare. Nu var jag där igen i veckan för en sista uppföljning, alltså efter två månader sammanlagt. Och hmm….. tyvärr var ju inte resultaten riktigt det jag hade hoppats på… Hade liksom GÅTT TILLBAKA till mina första värden vid den första invägningen :,(. Men det har såklart inget att göra med kostrådgivaren, utan bara mig själv. Tror jag har varit lite för bekväm och tappat motivationen en del. Dessutom har mörkret gjort att jag inte gått på lika mycket promenader – och jag har varit allmänt trött och seg. Då blir det också lättare att frestas av onyttig mat och att falla tillbaka i gamla mönster.Det här var lite en ögonöppnare för mig. Det är lite läskigt att få sina värden svart på vitt och att verkligen förstå att det är JAG som styr dem. Bara JAG bestämmer hur jag ska må och känna mig i kroppen och nu när jag har fått de rätta verktygen så handlar det bara om att göra om och göra rätt. Det tar lång tid att skapa nya rutiner, men det viktiga är att fortsätta framåt och inte ge upp när det kommer sådana här svackor. Jag kan skriva mer om just magbalans och vilka förändringar jag gjort/försöker göra om ni vill? En av dem är att börja morgonen på ett snällt sätt. Varmt citronvatten, lite mjuk stretch, och sen en bra frukost. Här på ägg, en knäckis, kanelte och grön smoothie. (Mangojuice, spenat, ingefära, hampaprotein, 1/2 morot, 1/2 banan).

och ibland blir det ju såklart bara att svepa en kaffe samtidigt som jag försöker sminka mig med en hand innan jag rusar hemifrån i panikstress – men jag ÖVAR i alla fall på att ha en skön och snäll morgon. Det är det viktigaste. 

…Och så lite onyttigheter för att väga upp! ;) Ikväll var jag och min barndomskompis Therése på en Tibetansk restaurang och åt middag och sen gick vi på en föreläsning på Folkets hus i Årsta. ”I huvudet på en normalstörd” med Pär Johansson, Grundare av Glada Hudikteatern. Det var inspirerande men kanske ingen föreläsning som kommer att förändra mitt liv. Den får +++ av mig.

Kommentera

Snart snart snart

Varit i någon slags grå vardagsbubbla de senaste två (?) dagarna. Inte känt mig ledsen, mer bara tom. Därför var det så välbehövligt att ta mig ur den ikväll och möta upp några kompisar på Babylon. Det blev deras otroliga friterade kummin-ost (godare än det låter) och ett glas rött. Nu är jag så trött att jag inte vet vad jag skriver, men jag ska ända tvinga mig själv till ett yogapass här hemma innan jag somnar. Inte rört mig alls på ett tag och det är säkert därför jag känner mig deppig också. Att det ska vara så svårt att ge sig den där timmen eller halvtimmen till träning som man verkligen vet att man behöver?

Förresten! Imorgon väntar en riktig ”hollywoodfru-lyxdag”. På dagen ska jag ”checka in” på en salong där jag ska bli fixad och vaxad och allt möjligt. Håret ska bli ännu kortare också. Tänker mig en page. Och på kvällen blir jag utbjuden på middag med Happy pancake.

Jag vet att min blogg inte är så rolig just nu. Vill göra lite förändringar. Köra roliga återkommande teman varje vecka till exempel. Typ ”dagens bikt” där jag bekänner något dumt, hemskt eller pinsamt jag gjort. Och mer inspiration och fina bilder i allmänhet. Förhoppningsvis blir det mycket mer av det nu när jag ska iväg och resa. 5 dagar kvar.

Jag har en längtan i hela kroppen efter att åka iväg. Det är som att det gör ont i mig. Kan inte vänta tills jag känner sand under fötterna och sol i ansiktet. Behöver en paus från Stockholm och den här resan kunde inte komma lägligare. Snart snart snart.

Kommentera