Saker min mamma lärt mig

1. Böckers betydelse
Från att jag var en liten knubbig bebis tog mamma med mig till biblioteket för att välja ut barnböcker, vecka efter vecka. När jag blev tonåring och inte vill följa med längre så lånade mamma böcker från hyllan ”ung vuxen” som hon släpade hem. Vissa av dom läste jag faktiskt och många av mina starkaste bok-upplevelser kommer från den här tiden. Peter Pohl, Per Nilsson, Roald Dahl, Astrid Lindgren… Mina favoritböcker var ”Jag saknar dig jag saknar dig” och ”Korpens sång”. Innan jag och min syster skulle somna läste mamma högt för oss tills jag egentligen blev alldeles för gammal. Det var det mysigaste jag visste. Och mamma läste och läste trots att hon höll på att somna så att jag fick väcka henne. Idag läser jag tyvärr inte så mycket som jag skulle vilja (det är ju så mycket mindre ansträngande att se en serie eller lyssna på en Podcast!), men jag vet att böckernas värld alltid finns där för mig när jag återvänder. Och jag älskar fortfarande att gå till biblioteket. Det är som en kyrka för mig. Där står tiden still och jag känner mig trygg.

2. Att dricka varm mjölk med honung
När jag inte kunde sova fick jag alltid en mugg med varm mjölk och honung och så kändes det bättre efteråt. Idag, 28 år gammal, står jag fortfarande mitt i natten och klunkar i mig denna dryck när jag känner mig orolig och inte kan somna. Det hjälper.

3. Att vara en O-snobbig kulturtant
Jag tror att jag varit på nästan varenda museum och teater som finns i Stockholm! Mina föräldrar har aldrig varit snobbiga utan tagit med mig på allt från Dramaten till små skolpjäser. Varje helg vecklade mamma ut kulturbilagan i DN och läste högt om vilka aktiviteter staden erbjöd. Körsång i en kyrka? Ytterligare ett besök på Cosmonova? Eller se en nytolkning av Shakespeare i Hagaparken? När mamma och pappa går på Kungliga operan eller Dramaten har dom på sig typ mjukiskläder bland alla tanter i pälsar och gubbar i kostym. Dom bryr sig verkligen inte om att passa in.

4. Att jag kan bli vad jag vill
När det var dags för mig att välja gymnasium satt min mamma med mig i TIMMAR bland högar av glossiga kataloger för att välja gymnasielinje. Jag hade verkligen ingen aning om ifall jag ville läsa frisör, barn och fritid, restaurang eller samhällslinjen. Mamma försökte hjälpa mig genom att göra någon slags uteslutningsmetod för att sålla i högarna. Inte en enda gång minns jag att hon la någon värdering eller press på mig vad jag skulle plugga. (Vilket säkert är svårt för en förälder som ju vill att barnet ska lyckas i livet!). Jag kommer från en akademikersläkt där alla är psykologer, socionomer eller läkare. När jag hoppat av utbildningar eller slutat på jobb så har mina föräldrar så klart blivit oroliga, men jag har aldrig känt någon besvikelse. Nu när jag ska flytta till andra sidan jorden så tror jag inte riktigt att mina föräldrar förstår varför jag behöver göra det, men dom stöttar mig i det.

5. Att man aldrig blir för gammal
Min mamma är 64 år och hon skaffade precis Facebook och ett LinkedIn- konto. För två år sedan blev hon uppsagd efter att ha arbetat halva sitt liv på Telia, på grund av nedskärningar. Istället för att vänta på pensionen skolade min mamma om sig till… lärare! Nu arbetar hon som speciallärare för barn med särskilda behov och hon älskar det. Jag kanske även ska tillägga att hon startade ett eget företag vid sidan om (som det tyvärr inte riktigt blev något med) men bara en sådan sak – att dra igång en enskild firma när man varit anställd i över 35 år på samma jobb. Det är verkligen aldrig för sent att lära sig nya grejer.

200_s

En kritvit dotter i sin allra finaste baddräkt och en nästan lika blek moder. Någonstans i sommar-Sverige.


Bloggposerna satt i redan som elvaåring.

Jag och min ömma moder vid tolvslaget på nyårsnatten, cirka 20 år sedan. Jag ser orolig ut.

Jag spexar lite och vill ha uppmärksamhet samtidigt som mamma försöker läsa en bok. Vi är ute på landet – därav allt trä.

Vad har du lärt dig av din mamma? Berätta gärna! 

Ps! Tack för fina kommentarer i ”God jul – inlägget”. Det värmer som vanligt så mycket! Vill också be om ursäkt för att jag inte bloggar så mycket just nu. När jag flyttar till Australien hoppas jag att inspirationen ramlar över mig! Hoppas bara att ni är kvar då….

7 kommentarer | Kommentera

Sjukstuga

Feber, två kilo snor och en jävla rastlöshet. Två dagar instängd i lägenheten i ett tomt och kallt Stockholm håller på att göra mig tokig.  Tur att det finns mat, tv och vin. 

  

Kommentera

God jul eller bara jul?

Jag tänkte egentligen inte blogga om det här eftersom det finns någon slags skam kring det, men om nu detta ska vara min ”bikt” och jag har lovat er att skriva ärligt och öppet om både det ljusa och det mörka i livet så är det inte mer än rätt att jag delar med mig. Julen är familjen och kärlekens högtid. Barn med tindrande ögon, skratt, tokiga hundar med tomteluva, högar av presenter, glögg, mat och sällskapsspel. Aldrig förr har min Instagram svämmat över med så mycket genomlyckliga bilder. Det gör också pressen på den här helgen så stor.

Som de flesta barn älskade jag julafton, och det började pirra i magen redan i oktober. Jag har bara lyckliga minnen från det. Som tonåring minns jag däremot att jag många julaftonskvällar satt med telefonen, gråtandes och pratade med min bästis. Det som skulle bli året bästa dag hade förbytts i bråk och skrik och tårar. Jag har sedan dess, som vuxen, hyst en hatkärlek mot den här högtiden. Två år har jag firat utomlands och det har både känts både sorgligt och tomt men också skönt på samma gång. Förra året var nog den bästa julafton jag kan minnas. Allt var som det skulle vara och jag kände att nu kanske vi alla hade lagt allt det där jobbiga bakom oss? Nu hade vi kanske äntligen blivit den där familjen jag alltid drömt om. Men gårdagen bevisade motsatsen. Klockan tre på eftermiddagen, mitt under Kalle Anka, satt jag på en tom buss på väg hem från vårt landställe. Julafton firade jag själv i min soffa med en kopp Blå band- soppa. Ja, visst är det deppigt. Men samtidigt också lite skönt. Jag är vuxen nu, jag behöver inte ta mer skit. Och om en månad flyttar jag utomlands. Aldrig förr har ett beslut känts så rätt och nödvändigt.

IMG_7377 IMG_7381

 

10 kommentarer | Kommentera

Sanningen

Jag fick en utskällning av Ottilia imorse för att jag aldrig bloggar längre. ”Nu fotar du den här frukosten och bloggar någon jävla gång!” Röt hon och drämde kaffekoppen i bordet så att det stänkte åt alla håll samtidigt som det sköt blixtar från hennes ögon i rent ursinne. ”Att det ska vara så JÄVLA svårt att få ur sig några ynka rader!? Fortsatte hon och kom hotfullt nära mig så att saliven stänkte i mitt ansikte. Hon drog fingret över halsen som för att visa vad som skulle hända om jag inte lydde. Sedan satte hon sig tillrätta i den bruna soffan, rev av ett bländade vitt leende och skålade mot mig med den gröna smoothien. ”Sådärja!” Utbrast hon nöjt när jag med skakande fingrar klickade på mobilens flottiga skärm. ”Det var väl inte så jävla svårt?”.

Och sedan gick vi i tystnad runt Årstaviken. Plötsligt drar hon fram en lussekatt och viftar maniskt med den framför sig. ”Det är jul snart!” hojtar hon. ”Det är juuuuuuuuul, thoho!!” Nu skriker hon och folk börjar vända sig om. Jag förstår att jag måste fotografera henne igen annars kommer detta sluta i katastrof. Jag skäms men vill inte ställa till en scen. 45 minuter senare är hon nöjd. Hon verkar lite förlägen, som om hon skämdes. När hon erbjuder mig det sista av lussebullen ser jag det som en fredshandling. Jag tackar ja. Trots att jag hatar lussebullar.

Kommentera

Års-resumé 2015!

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Jag reste två vändor till Nya Zeeland och spenderade en vecka i Kina. Jag tatuerade mig, skaffade tandställning, klippte av mig håret och började jobba på ungdomsgård.

Genomdrev du någon stor förändring? Ja. Se ovanstående svar ;). Detta år har varit så sjukt utvecklande på många sätt.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nu kanske någon blir arg på mig (minne guldfisk) men jag tror inte det…? Min vän Yrsa avslöjade däremot att hon väntade twins!

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? Egentligen inget pga kan inte minnas datum (går tillbaka i bloggen och kollar) men okej: Förra nyårsafton då Johan sa att han älskade mig för första gången. Och 22:a augusti då jag var tärna på min barndomsbästis bröllop.

Vilka länder besökte du? Nya Zeeland, Kina, Berlin.

Bästa köpet? Flygbiljetter. Annars har jag inte shoppat så speciellt mycket i år.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Det här året har verkligen varit en energi-injektion med alla galna resor så det har gjort mig extra glad tror jag. Och så blev jag väldigt glad när jag fick träffa Ottilia idag som har bott i Canada i ett halvår. Det var också underbart att träffa Johan igen efter tre månader ifrån varandra.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? Ja, mer stabilitet och harmoni. Även om det bara är under ett par månader utomlands så vill jag landa lite och känna att HÄR vill jag vara. Har också saknat en vardag ihop med Johan. Så jag längtar väl efter att bygga någonting tillsammans med honom på en plats där vi båda trivs och vill stanna på ett tag. Det här året har varit fantastiskt men väldigt rörigt. Ur ett större perspektiv så önskar jag lite jävla medmänsklighet i världen.

Vad önskar du att du gjort mer? Dansat, gapskrattat och ridit.

Vad önskar du att du gjort mindre? Slösurfat, spelat Candycrush, oroat mig och bråkat med Johan.

Favoritprogram på TV? Har knappt sett på tv men serier jag kollat på är: Chef´s table, Mr Selfridge, Downton Abbey, Games of thrones, Modern family…. just det! Har också älskat ”Gift vid första ögonkastet” både den amerikanska och svenska versionen. Och så har jag klämt en massor av dokumentärer på Netflix och Svt play.

Bästa boken du läste i år? Är så jävla dålig på att läsa. Jag kämpar och kämpar men tröttnar alltid halvvägs. På resorna har jag verkligen haft som mål att läsa mycket och jag har både köpt och lånat böcker som jag kånkat med mig…. Sen slutar det ändå alltid med att jag läser en tidning eller lyssnar på en podcast…. Men okej – jag tipsar återigen om 1700-tals trilogin av Anna Laestadius Larsson, Barnbruden/Pottungen/Räfvhonan. Och ”Glaskupan” av Sylvia Plath som jag läste om.

Största musikaliska upptäckten? Hehe… Att det finns massor av bra yogamusik på Spotify…? Är inte så musiknördig utan lyssnar mest på gammal musik, men Melissa Horns senaste skiva ”Jag går nu” är fantastisk.

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Ärligt talat har väl inte 2015 varit året då karriären har stått i fokus. Men att vinna pris för bloggen på Happy pancake och framgången med den och deras sociala medier har varit kul. Även att (förhoppningsvis) få skriva krönikor i Solo. Förutom frilansjobbet så var det sjukt kul att jobba på läger på ”badbussarna” och även på ungdomsgårdarna. Där lärde jag mig massor!

Största framgång på det privata planet? Att jag och Johan har tagit oss igenom ett jävla år av distansförhållande. HERREGUD vad stolt jag är över det! OCH att jag flugit över halva jorden och gjort grejer jag knappt vågat drömma om. Vad hände lixom?

Största misstaget? Ett misstag var garanterat att jag inte var tillräckligt påläst och förberedd innan vi åkte till Nya Zeeland första gången. Mina pengar tog slut halvvägs och det blev inte riktigt som jag tänkt mig (även om det var helt fantastiskt ändå!!). Annars grämer jag mig nästan aldrig över misstag, hur klyschigt det än låter. Det brukar ändå bli bra i slutändan.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? GLADARE. Thanks God för antidepressiva säger jag bara.

Vad spenderade du mest pengar på? Resor helt klart. Vill inte ens tänka på hur mycket jag lagt ut på bara flygbiljetter… Annars lägger jag väldigt mycket pengar på mat.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Då åt jag middag och drack drinkar på Solstugan i Kristineberg med ett gäng vänner. Sedan nattbadade vi.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Hade ju varit trevligt med lite mer pengar…?

Vem saknade du? Johan och Ottilia (hela tiden). Att ha sin bästa vän och pojkvän på andra sidan jorden är inte ultimat.

De bästa nya människorna du träffade? Alla roliga ledare som jag har jobbat med på läger och på ungdomsgård och såklart alla ungdomar. Sedan var personerna jag bodde hos på Nya Zeeland (kollektivet) väldigt härliga.

Mest stolt över? Att jag fick saker att hända.

Högsta önskan just nu? Förutom fred på jorden så vill jag att resan till Australien blir sådär bra som jag hoppas på. Min dröm är att känna att jag hittat hem.

2 kommentarer | Kommentera

Krönikör

I nyårsnumret av SOLO (#1) hittar ni en krönika av mig som jag är så stolt över! Och förhoppningsvis kommer det att bli mer av den varan framöver. Jag har ju skrivit för SOLO i drygt två år och gjort alla möjliga reportage, men att skriva krönikor är en dröm jag burit på länge. En milstolpe. I detta nummer har jag skrivit om min resa med panikångest och rädslor till att må så pass bra som jag gör idag. Känslan av att kanske kunna inspirera och påverka andra som läser är så häftig. Jag påverkas själv väldigt mycket av texter jag läser och vet hur värdefullt det är att någon sätter ord på ens tankar när man känner sig som mest ensam. Haffa gärna ett ex (eller smygläs i affären) nästa gång ni är på Ica. Krönikan hittar ni på sista sidan i tidningen. Puss!

IMG_7345

Kommentera

Bokat!

Har glömt att berätta att jag bokat flygbiljett till Australien! Om mindre än sex veckor åker jag, på obestämd tid… fick en sån jävla adrenalinkick när jag klickade på ”boka”. Ingen ombokningsbar biljett = ingen återvändo. Nu kör vi! Firade detta ihop med en flaska vin och grannen, min partner in crime.  

Kommentera

Vad jag inte önskar mig…

I år blir julen inte riktigt som vanligt. Vi ska fira redan nu i helgen eftersom mina systerbarn kommer att vara hos sin pappa den 24:e och min syster (och jag) ville såklart fira jul ihop med dom! Dessutom kommer vi inte att gå bananas med presenter utan istället köpa välgörenhet till varandra. Förut måste jag erkänna att jag hatat den typen av presenter som den materialist jag är men i år känns det faktiskt helt självklart och naturligt. Med en värld som brinner känns det inte mer än rätt att lägga sina julklappspengar någonstans där de gör nytta, istället för på någon bok som aldrig kommer läsas eller en vas som hamnar längst in i ett skåp. Jag säger inte att det är fel med presenter, jag älskar presenter, men man behöver inte låta det gå överstyr som det ofta gör och kanske kan man fördela pengarna så att lite får gå till välgörande ändamål också. Unicef har fina vykort som man kan köpa/skriva ut med konkreta saker att ge bort så som myggnät, vaccin och dricksvatten. Ett tips till dig som letar efter julklappsinspiration! Jag kommer ju också att resa iväg snart så egentligen är det bara dumt att få mer saker att släpa med mig – så ja, det finns flera anledningar att inte önska sig något. Men OM jag nu ändå skulle drömma lite fritt och eventuellt skriva en julklappslista… ja då skulle den se ut ungefär så här:

Yogamatta – för att jag har en alldeles för tunn och rätt dålig just nu. Gärna en i ekologiskt material. Armband – för att jag är på jakt efter perfekta vardagssmycken i silver som man aldrig behöver ta av sig.
Resväska – för att mina katter kissade i min förra och jag ska dra till Australien om 1,5 månad.
Baddräkt - för att jag har insett att min kropp aldrig kommer att bli som den var när jag var 23. Orka med bikini ett år till?
Myskläder – för att jag gillar tanken på att vara en härlig tjej i krispiga mjukiskläder som dricker te.
Trosor – för att jag hatar att tvätta.
Partyväska – för att jag har haft samma sedan 2004.
Nyårsklänning – för att alla behöver åtminstone EN skitsnygg klänning i garderoben.
Parfym i Clean- serien – för att jag hatar att duscha.

Kommentera

babygos, bajsblöjor & Babblarna

Min vardag just nu består av babygos, bajsblöjor och Babblarna. Det är faktiskt väldigt mysigt, även om jag idag har jobbat/varit igång i 17 timmar och är helt slut. Vissa dagar blir det nämligen dubbeljobb med både bebisen på dagen och sen ungdomsgård på kvällen. För er som inte vet så passade jag mitt kusinbarn som då bara var 10 månader under sommaren och nu hoppar jag in några veckor igen, tills bebisen ska börja på förskola. Slutade väldigt tvärt på mitt jobb på fritids, av anledningar som jag kanske kommer dela med mig av längre fram – så detta extrajobb passade perfekt just nu. Det är faktiskt toppen för jag kan passa på att frilansjobba när han sover och även fixa saker inför resan. Dessutom har jag chans att se på  massor av film i mjukiskläder och njuter av att slippa vara utomhus. Idag tog vi oss dessutom ut på lunch med en tjejkompis och bäbin fick röja runt på en Thairestaurang och kleta ris i håret.

Efter jobb nr 1 åkte jag till jobb nr 2, nämligen ungdomsgården där det var ”tjejkväll”. På vägen landade jag på Enskede gamla bageri som är ett charmigt gammeldags café/bageri – tips! Åt bulle och drack kaffe till middag (fick kortslutning när jag skulle beställa). På ungdomsgården körde vi yoga vilket var så himla skönt och behövligt. Nu har jag kraschat hemma i soffan. En lång men bra dag. Tack för det.

2 kommentarer | Kommentera

Svar på kommentarer

Jag är dålig på svara på kommentarer, men jag läser varenda en och blir så otroligt glad när ni skriver. Ofta läser jag högt för Johan eller tar en skärmdump och skickar till honom och bara: <3 <3 <3 <3. Alltså på allvar, det är ju till er jag skriver. Ingen läsare = ingen blogg. Och som nu när jag genomgår världens största livsförändring så är ni här och peppar. Det får mig faktiskt att bli så himla modig! Jag tänker att jag ska försöka att svara på kommentarer så här, någon gång ibland, och sammanställa allt i ett inlägg. Så om ni har några frågor om resan eller om något annat så är det bara att kommentera under ett inlägg och så lovar jag att besvara det lite senare. Här kommer första gänget! Puss!!!

unnamed

Johanna: Gud så härligt!!!!! och vad modigt! hoppas du håller oss uppdaterade :)
Svar: Tack! Ja, jag lovar :).

Ida: Åh Byron Bay är supermysigt :D helt perfekt ställe för surfing och härligt chillhäng!!
Svar: Ja, jag har än så länge inte hört något negativt om Byron Bay, känns som ett soft och avslappnat ställe att bo på något år.

Louise: Vilken fantastiskt bra krönika! Det var verkligen en text jag behövde läsa just nu känns det som.. Tack!
Svar: Roligt att du gillade krönikan! Ska försöka publicera fler liknande texter framöver… (har en rolig nyhet att berätta om någon vecka som handlar om ett nytt krönikör- jobb!!)

Johanna: Så otroligt roligt! Lycka till! Berätta gärna mer i bloggen om vad din plan där nere är. Låter underbart! Och det är nog ett lätt land att flytta till om man jämför – fått intrycket av att alla är så sociala.
Svar: Ja, jag hoppas ju också det. Folk på Nya Zeeland är i alla fall så sjukt mycket mer pratsamma och sociala än Svenskar överlag så jag hoppas att även Australiensare är det!

b3c479daca56c04d0b964498ca08009b

Julle: Oh guud vad häftigt! Du gör helt rätt som ger dig ut på det här äventyret. Livet är fort kort för att leva mediokert, om man kan ha det bättre. Så fort jag är klar med min utbildning så ska jag söka jobb utomlands….funderar på Nya Zeeland faktiskt. Sverige är tryggt men det känns för instängt.. vill träffa mer öppna människor. Lova att blogga därifrån :)
Svar: Jaaa! Tycker absolut att du ska åka till Nya Zeeland. Om jag skulle bo på en plats där skulle jag alla gånger välja Wellington! Mycket mysigare än Auckland. Tack för pepp!!!

Jennifer: Åh men gud! Byron Bay ÄR FANTASTISKT! Har ni någon tanke om vad ni vill/önskar jobba med?
Jag säger hur som helst – heja heja er, såklart att ni ska bo utomlands, fan vad underbart!
Svar: Johan kommer ju att söka jobb på ett bryggeri (lite kritiskt för det finns bara två bryggerier på hela stället så han har bara två chanser på sig….) – och jag kan i princip jobba med vad som helst! Kommer också att frilansa en del förhoppningsvis.

1

Emma: Men katterna då? Se till att dem får det bra för Guds skull Med vänlig hälsning, kattälskare. Tycker det låter oerhört klokt att du lyssnar på vad du känner. Kör bara kör :) Hoppas du inte slutar blogga bara för gillar din blogg!!!
Svar: Ja, mina älskade katter :,). Om det är något jag är ledsen över så är det att behöva lämna dem. Vi har ju bott ihop i sex år och de är ju familj för mig. Det är inte helt löst än men jag hoppas att mina föräldrar går med på att ta hand om dem. De bor i ett lugnt villaområde så katterna kan springa ute och jaga råttor och ha det bra. (Men om DU älskar katter och vill pröva på livet med katt så hör av dig. Dessa godbitar är de keligaste och mysigaste som finns. De måste dock få tillgång till att gå ut eftersom de är vana vid det och bli överrösta med kärlek (och mat.)) Och nej – jag lovar att inte sluta blogga! Tummis. 

Kommentera