God jul eller bara jul?

Jag tänkte egentligen inte blogga om det här eftersom det finns någon slags skam kring det, men om nu detta ska vara min ”bikt” och jag har lovat er att skriva ärligt och öppet om både det ljusa och det mörka i livet så är det inte mer än rätt att jag delar med mig. Julen är familjen och kärlekens högtid. Barn med tindrande ögon, skratt, tokiga hundar med tomteluva, högar av presenter, glögg, mat och sällskapsspel. Aldrig förr har min Instagram svämmat över med så mycket genomlyckliga bilder. Det gör också pressen på den här helgen så stor.

Som de flesta barn älskade jag julafton, och det började pirra i magen redan i oktober. Jag har bara lyckliga minnen från det. Som tonåring minns jag däremot att jag många julaftonskvällar satt med telefonen, gråtandes och pratade med min bästis. Det som skulle bli året bästa dag hade förbytts i bråk och skrik och tårar. Jag har sedan dess, som vuxen, hyst en hatkärlek mot den här högtiden. Två år har jag firat utomlands och det har både känts både sorgligt och tomt men också skönt på samma gång. Förra året var nog den bästa julafton jag kan minnas. Allt var som det skulle vara och jag kände att nu kanske vi alla hade lagt allt det där jobbiga bakom oss? Nu hade vi kanske äntligen blivit den där familjen jag alltid drömt om. Men gårdagen bevisade motsatsen. Klockan tre på eftermiddagen, mitt under Kalle Anka, satt jag på en tom buss på väg hem från vårt landställe. Julafton firade jag själv i min soffa med en kopp Blå band- soppa. Ja, visst är det deppigt. Men samtidigt också lite skönt. Jag är vuxen nu, jag behöver inte ta mer skit. Och om en månad flyttar jag utomlands. Aldrig förr har ett beslut känts så rätt och nödvändigt.

IMG_7377 IMG_7381

 

10 kommentarer

  1. Emma · 25 december, 2015

    Så ärligt!!!! Du är så fin! Känner dig inte men känner din blogg och den är en av få jag läser. <3

    • ceciliasalamon · 25 december, 2015

      Tack <3 <3

  2. Erika · 25 december, 2015

    Fina Cissi. Tack för att du delar med dig. Det hjälper nog många, inklusive mig själv med tudelade känslor. Jag hoppas att du ändå kunde känna dig trygg med dig själv. Som det så fint står på mig armband jag fick av min vän; all I need is within me. Kärlek och pepp skickar jag genom cyberspace! Kram!

    • ceciliasalamon · 25 december, 2015

      Tack för peppen! Det värmer. Och ja så är det ju. Så länge man har sig själv är man ju på sätt och vis aldrig ensam…

  3. Johanna · 25 december, 2015

    Kram!

    • ceciliasalamon · 25 december, 2015

      Kram!

  4. Sara · 25 december, 2015

    Kram & väldigt bra skrivet, tror många känner igen sig – liksom jag själv. Tack för att du delar med dig!

    • ceciliasalamon · 25 december, 2015

      <3 <3 <3

  5. Moa · 25 december, 2015

    Åh känner igen mig. Det var samma som mig, som barn var det helt magiskt sen hände nåt och allt blev bara kaos och nu känns det bara fel.
    fint att dela med dig och vara ärlig! det är som du ju säger väldigt skamfullt..
    <3

    • ceciliasalamon · 25 december, 2015

      <3<3<3

Kommentarer är avstängda.