Livet livet livet

Jag försöker så gott det går att fokusera på min stundande flytt (!!!). Har en miljon saker att kolla upp och fixa. Mest känns det fruktansvärt spännande och bara ibland smyger sig panikkänslor fram. Spännande och fantastiskt eftersom jag för första gången i mitt liv känner mig bergsäker på något. Jag ska flytta utomlands och börja ett nytt liv. Jag ska få vara nära havet och solen och jag kommer äntligen att få tillbringa massor av tid med min pojkvän och inte bara höras över telefon.

Tvivel och rädsla eftersom jag tänker åka ner själv i två månader och jag har aldrig gjort något liknande förut. Tänk om jag har tagit mig vatten över huvudet och inte kommer att klara detta? Tänk om pengarna tar slut och jag inte hittar något jobb? Tänk om jag inte får några vänner? Och framför allt- hur ska jag hinna ordna allt på bara några veckor?

Men vet ni vad. Den enklaste lösningen är oftast inte den som gör en lyckligast. Det enklaste vore förstås att fortsätta leva i Stockholm där allt är tryggt och välkänt och där alla jag känner bor. Ta en heltidstjänst som fritidsledare och träffa en snäll kille som inte bor på andra sidan jordklotet. Men jag vill och måste kasta mig ut i det här. Mest skriver jag nog detta för att övertyga mig själv och inte er… För jag är skiträdd. Men om jag börjar tvivla så kommer det aldrig att bli av och jag har väntat så länge nu. Jag ska vara som en robot den här månaden –  jobba dubbla pass på dagarna för att tjäna så mycket pengar som möjligt – lösa allt praktiskt kring resan – hyra ut lägenheten (är du intresserad av att bo i världens mysigaste etta i Årsta? Mejla salamon.media@gmail.com!) och fira jul med allt som hör det till. Det kommer att vara tufft men det kommer att gå. Det enda som jag är ledsen över är att jag kanske inte kommer kunna umgås så mycket som jag önskar med min bästa vän, Ottilia, som kommer till Sverige över jul och nyår. Men jag ska definitivt ta några dagar ledigt så att vi får tid att bara vara med varandra. Har saknat henne ofattbart mycket.

Nu kanske ni undrar var någonstans jag/vi ska resa? Jag och Johan har diskuterat det fram och tillbaka i flera månader och vänt och vridit på alla argument. Först var det ju Köpenhamn som var aktuellt, men sedan kände vi båda att…nääh.. det är för kallt och för likt Sverige. Johan var sugen på Amsterdam men jag lockades aldrig riktigt av den staden. Det kändes för stökigt på något sätt. Sedan hade vi Spanien som alternativ, kanske Malaga, Palma eller Barcelona? Men ingen av oss kan Spanska och vi vill gärna bo i ett land där engelska är huvudspråk. Dessutom behöver Johan få arbete på ett bryggeri och Spanien är inte direkt kända för sin ölkultur. Skulle vi kanske ändå välja Nya Zeeland? Vi älskar båda huvudstaden Wellington, ölkulturen blomstrar, det är en västerländsk levnadsstandard och klimatet och naturen är fantastiskt. Samtidigt kändes det inte helt 100 % rätt ändå. Jag har varit på Nya Zeeland i 3 månader och Johan snart i ett år – vi ville testa något nytt! Vi diskuterade och tjafsade så mycket om vart vi skulle att det till slut knappt kändes kul längre. Det verkade helt omöjligt att hitta en plats där båda ville bo. Det enda vi var överens om var att vi inte ville bo i  Sverige just nu. Men så en kväll för två veckor sedan sitter jag och scrollar igenom mitt Instagramflöde. Av en slump ser jag en bild på en surfbräda och en vacker strand. Texten lyder:

”Byron Bay is a special place in the world. It’s where hippies, surfers, backpackers, and locals mingle happily, where you can dance until the wee hours of the morning, or spend hours with tarot cards and healers. One thing Byron Bay does especially well is healthy eating and healthy living. ”

Jag säger lite skämtsamt till Johan att ”det är ju hit vi ska flytta!” Han gör en snabb Googling och säger ”ja, det ligger i Australien…Kanske det…”

Och så bestämde vi vart vi ska flytta, arbeta och bo nästa år. Byron Bay. Jag längtar. 

5 kommentarer | Kommentera

Jag ser ljuset

Oh lord! Äntligen är jag tillbaka ”på andra sidan”. När jag inte bloggar på ett par dagar så beror det oftast på att jag:

1. Mår så pass dåligt och inte vill skriva eftersom jag är rädd för vad jag skulle råka få ur mig då.
2. Mår så pass himla bra att jag inte vill sitta vid en dator för att jag vill carpa diem och njuta av livet.
3. Är stressad/uttråkad av mitt egna liv och inte har någon inspiration.

I det här fallet har det berott på nr 1. Jag har på riktigt haft Jet lagen from hell. Det började med att jag inte lyckades vända dygnet så jag sov på dagen och var vaken på natten, vilket fick mig att känna mig som en psyksjuk vampyr. Min kropp strejkade efter 30 timmars resande och jag har haft så himla osköna krämpor. Illamående, stel som ett kylskåp, huvudvärk och känt mig allmänt borta. Addera dessutom en storm som välkomnade mig och en rejäl pms. Dessutom sa katterna sin mening om att jag lämnade dem i 3 veckor (mina föräldrar tog hand om dem) och kissade i min resväska över alla kläder. Ringde Johan igår natt och störtbölade: ”Jag vill inte vara hääääär buuuuhuuuhuuu, jag vill tillbaka till Nya Zeeland och soooooolen buhuuuu, jag fryyyyyyyser….”

Men som sagt, nu är jag ute på andra sidan och kan skratta åt mig själv. Tog en tur till Fjärilshuset på Haga med min mamma och syster och hade det så jäkla mysigt. Det är en speciell plats för oss, vi var där jämt när jag var liten. Fick också sova ut i natt och lyckades äntligen få till det med tidsomställningen så att jag nu är i fas. En långpromenad och yoga har också fått liv i den här tilltufsade kroppen. Om en liten stund ska jag träffa upp mina fina vänner för att fira ”lilljul” tillsammans. En fin tradition som jag älskar!

Kommentera

Så klarar du långflygningen

Hemma igen efter nästan en månad i sagolandet Nya zeeland och allt känns lite märkligt. Att resa så långt är som att stänga in sig själv i en bubbla. Två 12 timmarsflygningar och många timmar däremellan på flygplatser. Det dränerar en på något sätt. Nu när jag har det färskt i huvudet så tänkte jag dela med mig av några tips för långflygningar som jag lärt mig. Jag har ju nämligen blivit lite av en expert på det med sammanlagt över 100 flygtimmar det senaste året.

Att packa i handbagaget

*Sovmask och öronproppar.
*Nack-kudde.
*Headset att använda istället för flygplanets dåliga hörlurar.
*Nedladdade podcast och en bra spellista i mobilen.
*Nyttigt snacks till exempel en energibar och frukt.
*Ett par strumpor och en varm tröja.
*Tandborste, deo och tandkräm. Ev. extra underkläder.
*Dina mjukaste kläder att resa i. Glöm att försöka vara snygg!
*En stor vattenflaska som du köper när du gått igenom säkerhetskontrollen.
*En necessär med lite medicingrejer som värktabletter och nässpray (blir alltid täppt).
* Återfuktande rengöringsservetter för ansiktet.

(Här har jag skrivit om hur du kan göra för att packa lätt och inte göra samma misstag som mig…)

Att äta och dricka

För mig funkar det inte riktigt att förlita mig på flygplansmaten. För det första tycker jag inte att man blir tillräckligt mätt och för det andra serveras ibland typ en påse chips och en ledsen korv till middag. Dessutom kan min mage totalt krascha eftersom jag är så stressad och nervös. Därför är det skönt att fixa med egen mat så att i alla fall den biten funkar.

*Först äter jag alltid innan jag kliver på planet så att jag är mätt och då försöker jag ladda upp med så bra mat som möjligt.
* På flygplatsen köper jag gärna kokosvatten + extra vatten (då slipper du krångla med hundra små dricksglas på planet och dessutom slippa bli uttorkad.)
* Det kan vara lite knepigt att hitta nyttig mat på flygplatser men med lite ansträngning går det. Hoppa Burger King och ät istället mer ”lokal mat”. Jag åt mango med ris på Bangkoks flygplats.
*Om du orkar kan det löna sig att handla något på mataffären hemma istället för på Arlanda. Mycket billigare och oftast godare!
* Istället för att dricka söt juice eller läsk på planet så beställer jag alltid tomatjuice. Pröva!

OBS!
Checka in i god tid för att ha större chans att välja en fönsterplats = lättare att sova. Detta är prio ett för mig på en långflygning!

Kommentera

Kan inte gå tillbaka nu

Sista dagen på Nya Zeeland. Imorgon kliver jag på ett flyg mot ett decemberkallt Stockholm. Jag antar att många saker kommer att drabba mig. Känslan att kliva in i en tom lägenhet och stänga dörren efter att ha levt i ett kollektiv i nästan en månad. Känslan av att kyssa Johan på flygplatsen och veta att det kommer att dröja tre månader tills nästa gång. Känslan av iskalla vindar som letar sig in under jackan efter veckor av solvarm hud. 

Kanske borde jag skriva att jag saknar mitt hem, mina katter, min familj, mina vänner, svenskt bryggkaffe och uppladdningen inför julen? Att jag längtar efter att plocka upp julpysslet från källaren och tända första adventsljuset framför en kopp glögg? Men sanningen är att jag inte känner detta. Jag försöker känna det, men jag gör det bara inte.

Rösten som i åratal har viskat om ett annat liv går inte längre att tysta eller distrahera. Jag vet det nu. Jag kommer flytta från Sverige och jag kommer göra det snart. Oavsett terapi, medicin eller akrylmålningsklasser på Medborgarskolan; jag kommer inte kunna bli helt lycklig i Stockholm. Jag har sett glimtar av ett annat liv, förstått hur det kan kännas, och det går inte att gå tillbaka efter det.

3 kommentarer | Kommentera