Varför jag aldrig skulle dejta en kille som inte kallar sig för feminist

Feminism. Bara ordet gör att många stelnar till. Eller suckar. Eller blir upprörda. Att innebörden väcker mycket känslor är en sak som är säker. Men det här inlägget kommer INTE att handla om varför jämställdhet behövs. Det kommer inte att handla om varför det heter feminism när det kunde hetat något mer neutralt som jämställd-ist. Det kommer inte att handla om håriga armhålor, om ordet ”hen” eller om män som tafsar. Och det kommer heller inte att handla om vad som är biologiska skillnader mellan könen och vad som är en social konstruktion. Jag tänker inte ens försöka ge mig in i denna aggressiva debatt. Mitt enda lite lagom dryga svar till er som gillar att spydigt ifrågasätta feminister är ”läs en jävla bok”. Alltså på riktigt. Det finns otroligt mycket litteratur och filmer som i grunden beskriver vad problemet är och hur historien har sett ut. Läs på, försök förstå, ha lite medkännande. Det är inte upp till oss kvinnor att övertyga er. Att ta debatten om och om igen. På fester, på arbetsplatsen, på nätet. Det är så tröttsamt att man vill kasta sig på golvet och gråta och skrika.

Jag tror inte att olikheter behöver vara av ondo, tvärtom kan man lära sig saker av varandra. Men när det kommer till detta ämne är jag stenhård. Jag orkar inte dejta en enda man till som på ett hånfullt eller förlöjligande sätt ifrågasätter kvinnors kamp för jämställdhet. Det är så klart bra att kunna diskutera och resonera sig fram. Men den oförståelsen som finns hos många män när det kommer till dessa frågor är bara för tröttsam.

Att dejta en kille som kallar sig själv för feminist är sexigt. Det handlar inte om att han måste vara någon mjukis- toffel som inte kan ta notan eller hålla upp en dörr. Det handlar inte om att vi inte ska få vara män och kvinnor och att vi ska sudda ut alla biologiska skillnader. Även feminister vill bli upphånglade mot en vägg då och då. Snarare handlar det om en medvetenhet om att vi beter oss på olika sätt beroende på det samhälle vi lever i. Att vi kan uppmärksamma detta och kanske skratta åt våra olika roller? Att vi är på samma sida. ”Tänk vad dumt det har blivit? Vi ska göra det bästa vi kan för att ändra på det.”

9

Detta inlägg publicerades på dejtingsajten Happy pancakes blogg. Följ den gärna för att inte missa några inlägg! ♥

8 kommentarer

  1. Ottilia · 22 januari, 2016

    Åh var jag är kär i dig!

    • ceciliasalamon · 22 januari, 2016

      Åh jag är kär i dig!

  2. Emma · 22 januari, 2016

    <3

    • ceciliasalamon · 22 januari, 2016

      <3 <3 <3

  3. Erika · 22 januari, 2016

    Bra inlägg! <3

    • ceciliasalamon · 22 januari, 2016

      TACK TACK TACK!

  4. michael · 22 januari, 2016

    Hej Cecilia!

    Följer din blogg troget på HP, men har aldrig kommenterat. Blev dock så glad när jag läste det här inlägget att jag kände att jag var tvungen. Dock så verkade det ha blivit nåt problem med publiceringen så jag skriver här istället :)

    Nästan i början på min presentation så har jag skrivit att jag är feminist och vänster. Inte för att jag anser att alla ska skriva ut sin ställning gällande dessa saker, utan mest för att jag själv tycker att det är en så pass väsentlig del av den jag är, så jag vill ju att en potentiell partner iaf accepterar att jag är det. Gör de inte det så är de ju inte intressanta för mig ändå. Och jag såg att många skrev irriterade kommentarer på bloggen, men jag tycker att på ett sätt förstorar det saken. När det gäller en dejtingsida så talar en ju om vad en söker och är intresserade av. Och alla behöver inte vilja träffa en feminist, precis som jag kanske inte vill träffa någon som brinner för segling :)
    Nog svamlat nu! Tack för en bra blogg och heja dig!

    • ceciliasalamon · 22 januari, 2016

      Åh tack fina du! Pratade precis med en vän om att inlägget hade blivit så kritiserat av många och att jag hade lite ångest över detta. Och så läste jag din kommentar nu och blev så glad! Tack.

Kommentarer är avstängda.