Helgen

Klockan är halv 3 på natten här och jag kan inte sova. Sitter ute i vardagsrummet och underhåller mig själv med en bok (en självbiografi av Holly Madison, fd Playboy Bunny och flickvän till Hugh Hefner – helt besatt av denna snaskiga skvallerbok!), ett glas mjölk och ett nagellack. Helgen har varit bra, även om jag till och från varit på dåligt humör utan någon direkt anledning. Tror det är något hormonellt- blir allt känslig vid ägglossning och någon dag innan mens. Då kan det vara påfrestande att leva ihop med massor av människor. Men min tillflyktsort är yogan. Får jag stänga in mig (eller flytta ut på gräsmattan) en stund varje dag med min yogamatta så klarar jag mig. Har gått så långt att jag får abstinens om jag inte hinner yoga alls under en dag. Då blir jag irriterad och snäsig, haha. Vad har vi gjort i helgen då? Jo, haft hemmagjord pizzamiddag med hela kollektivet (10 pers just nu!), haft en dejtnight på Matakanas finaste restaurang, varit på den lokala marknaden och så har vi SHOPPAT. Vi kammade oss och åkte in till ”stan” och ett köpcenter 45 minuter bort. Det var festligt. Och så har vi hängt vid poolen såklart och ätit massor god mat. Nej nu ska jag göra ett nytt försök att sova, godnatt!  

    
    
    
    
    
 

Kommentera

Välj den som får dig att känna dig som ett kap!

Ibland tror jag att vi fokuserar alldeles för mycket på vår eventuella framtida partners sidor istället för att fundera på hur du blir tillsammans med personen. Vi vill träffa någon som passar in i en massa kriterier, men hur ofta ställer vi frågan ”hur får hen MIG att känna mig?”.

Jag kan vara tråkig, fumlig, korkad och ful. Eller snygg, rolig, smart och härligt galen. Allt beroende på i vems ögon jag blir betraktad. Jag vet inte hur det är med er, men personligen är jag lite som en kameleont som omedvetet ändrar personlighet efter umgänge. Jag kan både vara den där tjejen som får alla på en middag att skratta – men lika gärna vara den som sitter knäpptyst med svettfläckar på sin tröja och bara vill åka hem. Vissa personer lockar fram mina bästa sidor och andra mina sämsta. När det kommer till att välja en partner så vill jag ju såklart träffa en som får mig att känna mig snygg, smart och rolig framför ful, korkad och tråkig. Jag är inte säker på vad som egentligen är ”mitt sanna jag”, men jag tycker inte att det spelar så stor roll. Du kan (tyvärr) inte styra vilka personer du jobbar med eller vilka som ingår i din familj… men du kan faktiskt försöka välja en partner som får dig att känna dig som ett kap.

Tänk dig att du är i en relation där du inte blir uppskattad och boostad utan istället förminskad? Där den andre partnern stör sig på din humor/klädstil/matvanor/intressen. Ett par år i en sådan relation och man har tappat bort sig själv totalt. Självkänslan är körd i botten och man tvivlar på att man någonsin kommer träffa någon som kommer älska en för den man är. Jämför det med att vara i en relation där den andre partnern skrattar åt dina skämt, ger dig komplimanger för din snygga stil och får dig att känna dig som Einstein när ni har djupa diskussioner. Du är samma person i båda relationerna men kommer ändå att bete dig helt annorlunda beroende på hur du blir mottagen. Detta kanske låter självklart för många av er, men det är ändå värt att tänka några varv extra kring. Får personen du dejtar dig att känna dig tråkig, stel och ful – ja, då är det nog inte personen i ditt liv – oavsett om hen är en 10-poängare i dina ögon.

love love

/ Läs fler liknande inlägg på Happy pancake-bloggen ♥

Kommentera

Kollektivet 

Jag tänkte att jag skulle berätta för er vilka som bor här i kollektivet med mig. Så att nu får lite inblick i den här röriga vardagen. Och det bästa av allt är att det bara är jag som förstår svenska så jag behöver inte censurera något!

Här har vi 80 % av gänget när vi var ute på den lokala puben i veckan. Från vänster:

Jerome – en holländsk superhippie med dreads. Han bryter roligt på franska och är stundtals helt galen, men han har också en känslig och djup sida och vi har kommit ganska nära varandra. Han är som ett vuxet barn med outtömlig energi som bara studsar runt och skrattar. Ofta ser man honom på gräsmattan bakom huset där han lyssnar på skum tecnomusik och jonglerar.
Scott - Har jag bara känt i några dagar men jag gillar honom skarpt! Han har en slags torr och sarkastisk humor som jag älskar. Påminner lite om Johan i hans sätt – och dom två är också supertighta. Han är från Kanada (tror jag….) och jobbar också som bryggare.
De två ”wooffarna” Philip och Lennart: (Wwoof är en organisation som förmedlar volontärer som vill jobba på en farm mot husrum och mat. Ganska vanligt på Nya Zeeland!). De här två tyska killarna är 18 år och så himla gulliga och söta! De är artiga och glada och bor i en gammal buss på tomten utan att klaga på att det regnar in.

Lesley – en 40 + årig kvinna som älskar att prata om att hon bara äter rawfood och hur mycket hon yogar. Bär alltid ett playboy halsband runt halsen. Hon har tyvärr blivit rätt utanför i huset då hon inte äter med oss och ofta är borta på kvällarna. Folk stör sig lite på hennes ”maniska” och bubbliga personlighet och jag tror att hon känner av det och håller sig borta med flit :(.
Cynthia och Justin – Paret som hyr huset vi alla bor i. ”Mamman och pappan” :). Jag älskar Cynthia och det är henne jag anförtror mig mest åt här förutom Johan. Dock flödar vinet (och annat) lite väl ofta på kvällarna enligt mig. Justin är världens snällaste 90 % av tiden men det är lite Dr. Jekyll and Mr. Hyde över honom. Han kan ibland switsha över till att bli rätt otrevlig utan någon speciell anledning. Därför har jag svårt att helt släppa garden. Han kan också bli lite väl slirig när han dricker. De här paret har ett vinmärke tillsammans och de försörjer sig bland annat genom att sälja det på en marknad i Auckland. De är väldigt gästvänliga och varma människor!

Och så en bild på mig, Johan, Jerome och Matheo som tyvärr inte bor här längre. Han är från Argentina och är just nu ute och reser i världen. Saknar honom! 

/ Det var alla de som just nu bor här i hippiehuset som jag kallar det. Det är i ständig förändring då folk flyttar in och ut. Det är trångt och Jerome sover just nu i en soffa vid tvättstugan. I helgen kommer också Scotts flickvän hit och ska bo i hans rum. Mycket folk vid matbordet och alltid någon att hänga med. Vi har inga speciella regler kring städning eller matlagning utan alla drar sitt strå till stacken (vissa mer än andra) och även om det knorras lite ibland så funkar det. Jag tror på riktigt att folk mår bättre av att bo mer kollektivt. Så länge man kan stänga sin dörr och ha ett privatliv när man behöver så finns det nästan bara fördelar tycker jag. Det blir billigare och roligare helt enkelt. Jag och Johan har faktiskt pratat om att hyra ett hus i Australien och hyra ut ett rum till Air bnb- gäster. Ju mer jag tänker på det ju bättre känns idéen.

Vad tycker ni? Skulle ni palla att ha en främling som knallade runt i er lägenhet och åt ur ert kylskåp om det betalade hyran?

 

6 kommentarer | Kommentera

Dagens hälsotips: Äppelcidervinäger

0465fd2b1544d8407d7a616e66d42eb6
Ett gammalt husmorsknep är att dricka en shot äppelcidervinäger innan maten för att behålla figuren. Jag har nog alltid tänkt på det som ett konstigt och förlegat bantningstips som definitivt inte funkar. Men sedan läste jag på om äppelcidervinäger och dess positiva hälsoeffekter och ändrade uppfattning.

Sedan ett par veckor tillbaka dricker jag en skvätt utblandat med vatten varje morgon innan frukost och ofta ett glas på eftermiddagen också. Det kan vara placebo såklart men jag känner mig piggare och att det är bra för magsmältningen. Ibland känner jag ett ”sug” när jag har ätit (speciellt mycket kolhydrater) som att jag inte riktigt är mätt trots att jag ätit supermycket. Då kan en skvätt äppelcidervinäger stilla den känslan. Så förutom att det litegrann stoppar sötsug så är det uppiggande och bra för matsmältningen, vilket är effekter jag har känt av. Googla äppelcidervinäger så kommer du att hitta massor av fakta och att det är bra för lite allt möjligt (urinvägsinfektion, högt blodtryck, diabetes, akne…). Dessutom är det en billig produkt som går att hitta i mataffären. Köp gärna en ekologisk! ( ps! Tycker du att det är svinäckligt så går det också att köpa i tablettform).

Bild 9

 

 

Kommentera

Länge leve latheten

Hata mig inte nu men jag har precis gått in i min fjärde vecka av semester… Fråga mig inte hur jag har råd med det för det har jag inte. Livet är lite på paus medan jag väntar på att återvända till Australien med Johan. Och vet ni vad? Jag älskar det. Jag trodde att jag skulle bli galen av rastlöshet… Men jag känner mindre av det här än jag gör hemma i stan trots att jag har tusen saker att göra där. Ofta är det som att det kryper myror på mig och jag måste hålla mig sysselsatt hela tiden. Det är sällan jag har lugnet i kroppen för att läsa en bok eller se en hel film i sträck. Men här är det annorlunda på något vis. Jag läser, promenerar utan podcast i öronen, leker med hunden, sitter länge vid matbordet när det är middag och pratar och garvar med de andra i huset… Antar att det är så här det är att var utvilad. Jag vill slå ett slag för latheten. Det är de lata personerna som kommer att överleva evolutionen. De utbrända kommer att dö ut. (……och ps! Jag förstår att alla inte kan vara lediga i en månad i Australien (inte jag heller) men vi MÅSTE sluta stressa så jävla mycket. Stänga av tvn och WIFI:t och våga vara lite lata. Ingen dör för att du bara käkar mackor till middag, inte kommer iväg till gymmet eller inte har det perfekt städat. )   En powernap skedandes med en hund är en perfekt eftermiddagsyssla om ni frågar mig.

Kommentera

Nya (gamla) Zeeland

Jag är här! Jag lever! Jag mår bra!

Men först. Låt mig berätta om helgen. Jag mötte upp Johan och vi checkade in på vårt hotell som låg 20 minuters promenad från Fitzroy – som är som Stockholms söder typ. Massor av coola barer, färgstarka väggmålningar, galen trafik, skyskrapor, tusen intryck och hipsters med ursprung från hela världen. Tänk Brooklyn så förstår ni. Det var totala motsatsen från Byron bay och det kändes som att jag hade rest till ett annat land. Den första kvällen gick vi ut och åt och gick sen och la oss tidigt, men jag kunde inte somna. Jag låg och skruvade mig i sängen med en konstig känsla i kroppen. Hade jag åkt till andra sidan jordklotet för att återigen hamna i en stökig storstad? Det var ju exakt det jag hade försökt komma bort  från när jag flyttade från Stockholm. Tankarna malde och jag kände mig inträngd i ett hörn.

Dagen efter skulle Johan på sin jobbintervju och jag blev lämnad med mina tankar. Hans intervju pågick i timmar och till sist ringde han från en bar och bad mig att komma dit. På hans sluddrande förstod att här hade det druckits x antal öl. Han hade fått jobbet. Fördelen/nackdelen med att jobba som bryggare är att intervjuerna hålls oftast i bryggeriets egna bar och arbetsproverna består av olika ölsorter… Jag tog en taxi till adressen med en klump i magen. Jag hade så mycket jag ville prata med Johan om, men det här var verkligen inte rätt tillfälle. Det var bara för mig att le och vara så skön som möjligt med min pojkväns nyfunna vänner.

På baren hängde ett gäng hipsters som var som hämtade ur en film. Det var ”Ginger” som hade långt rött hår och var klädd i sexiga 70-talskläder. En 60 årig radiopratare med det största egot jag någonsin stött på. En rockig långhårig snubbe med piercing i näsan och hans flickvän – en tjej som såg ut som huvudpersonen i Almost famous. Stor lockigt blont hår, röda läppar, kort kjol och lösögonfransar. Hon kedjerökte och kindpussades med varenda en på baren. Jag kände mig felplacerad, felklädd och tråkig. Jag såg på Johan hur glad han var och jag kände att jag ska inte vara här. Det var en mening som fortsatte att eka i mitt huvud. Jag ska inte vara här. Det var Johans grej. Johans dröm. Johans jobb. Inte min. För ett par år sedan hade jag älskat att stå i den här baren, dricka rödvin och röka. Men jag var på en annan plats i livet nu. När vi kommit tillbaka till rummet så slocknade Johan och jag satt ute i korridoren och grät. Väldigt dramatiskt, jag vet – men det kändes som att vi aldrig skulle kunna förena våra drömmar. Att jag var tvungen att låta Johan förverkliga sig själv och göra det här – men att jag inte kunde dela det med honom. Allt jag ville var att ta första bästa flyget tillbaka till Byron bay.

Morgonen efter sa jag att vi var tvungna att prata. Vi satte oss i en park och jag berättade om mina känslor. Jag hade nog förväntat mig att han skulle argumentera emot mig, bli frustrerad och säga att han var tvungen att tacka ja till jobbet. Jag hade stålsatt mig för hans reaktion. Men inget av det hände. Istället sa han ”vad ska jag göra i Melbourne utan dig?”. Han sa att vi skulle titta på andra alternativ – kanske kunde vi flytta till en mindre stad på västkusten? Där och då så kände jag bara kärlek. All spänning och rädsla under det senaste dygnet bara släppte. Han var beredd att ge upp sitt drömjobb för att vara med mig. Vilka elaka tankar jag tänkt om honom och hur nära jag var att ge upp om oss två. Det blev som en vändpunkt tror jag. Att vi båda insåg att vi verkligen vill kämpa för att få det här att funka. Hur svårt och krångligt det än kommer bli. Har vi kommit så här långt så får vi helt enkelt inte kasta bort allt bara för att vi stöter på ett problem.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Vi kom till Nya zeeland och den lilla orten Matakana där Johan bor igår morse. Jag är tillbaka i hippiehuset! Hundar, grisar och katter. Nya människor i kollektivet, men allt känns som vanligt. Det är UNDERBART att vara tillbaka. Känner mig så hemma här. Ska ta ett gäng bilder så ni får se allt! Väldigt speciellt ställe.

Nu, med lite distans kan jag se på det som hände och förstå varför jag kände som jag gjorde. Jag blev rädd att Johan bara skulle skita i mig och göra sin egen grej och att jag inte skulle få plats där. Att jag skulle sitta ensam och olycklig i en storstad. Men ju mer vi pratat om det har jag bestämt mig för att ge Melbourne en chans ändå. Vi behöver ju faktiskt inte bo mitt i smeten. Kanske finns det någon jättemysig förort närmare stranden? Det här måste funka så att både jag och Johan kan bli lyckliga och hitta det vi söker. Nu är vi här i 2 veckor så vi har lång tid på oss att fatta ett beslut.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Jag och hunden Baylie tog en simtur igår i poolen. Är så kär i den här hunden!  La upp en film på oss på Instagram (@ceciliasalamon) när jag hoppade i och hon hoppade efter – praktiskt taget mitt huvud. Hon är gigantisk men beter sig som en liten hundvalp.  

Och så här glad är jag att vara tillbaka i hippie-huset.

2 kommentarer | Kommentera

Melbourne tur och retur 

Hej från flygplatsen i Melbourne. Vi är på väg till Nya Zeeland efter en ganska omtumlande weekend(!!). Jag lovar att berätta allt sen men nu måste vi gå till vår gate. Här kommer ett gäng bilder så länge <3.   
    
    
    
    
 

2 kommentarer | Kommentera

Hej Melbourne! 

Flygturen gick bra även om jag fortfarande hatar start och landning och varje gång planet skakar det minsta :). Vi checkade in på vårt jättefina hotell (The Larwill art studio som ligger i Parkville) och skålade i bubbel. Sen gick vi och åt på en mysig restaurang i stan. Båda är supertrötta så nu ska vi krypa ner i sängen. Har inte fått någon riktig känsla av Melbourne än utan jag återkommer ;). En mix av tusen känslor just nu. Ska bli skönt att sova och låta alla intryck lägga sig lite. Så härligt att träffa Johan. Min kärlek. Men även det känns som att vi måste ”öva på att vara tillsammans igen” efter så lång tid ifrån varandra. Man blir lite främlingar varje gång. Vi hörs imorgon, godnatt! 

    
 

Kommentera

Bye bye Byron bay

 Hej hej från mitt hotell för natten. Ett halvsunkigt sådant 500 meter från flygplatsen. För imorgon bitti drar jag till Melbourne! Håller just nu på att packa om alla mina väskor (pust!) och försöker rensa ut sådant jag inte behöver, som utlästa böcker, lite kläder jag aldrig kommer använda och onödiga skönhetsförpackningar. Jag ska försöka banta ner packningen så mycket som möjligt så att det blir hanterbart att kånka runt på. Kändes lite sorgligt att säga hejdå till Byron Bay och huset jag bott i under nästan 3 veckor. Har trivts så himla bra där! Otroligt tacksam för allt den här resan har gett mig hittills. Har också träffat massor av människor som jag upplevt olika saker med. Som igår när jag gick på en underbar kvällspromenad till fyren (ca 10 km) med en tjej från Sidney som precis checkat in i huset. Och vi sen åt middag tillsammans och avslutade kvällen med en film uppkrupna i hennes säng som två gamla bästisar. Hon var ett Harry Potter fan som jobbade i en bokaffär och vars största intresse var att sitta på caféer och läsa. Vi hade nog aldrig lärt känna varandra i ”den verkliga världen” men när man reser själv så möter man alla möjliga typer av människor som korsar ens väg. Och hon hade en brorsa som jobbade i en ostaffär i Melbourne som letade personal så nu har jag hans nummer i min mobil. Tänk vad ett enkelt hej kan leda till? Tänk att alla personen man känner och någonsin känt (förutom ens familj då) har börjat med ett möte då man var främlingar.  

    
   Nu väntar ett nytt kapitel på den här resan. Och imorgon får jag träffa Johan igen efter nästan 3 månader. Är så pirrig! 

Kommentera