Kollektivet 

Jag tänkte att jag skulle berätta för er vilka som bor här i kollektivet med mig. Så att nu får lite inblick i den här röriga vardagen. Och det bästa av allt är att det bara är jag som förstår svenska så jag behöver inte censurera något!

Här har vi 80 % av gänget när vi var ute på den lokala puben i veckan. Från vänster:

Jerome – en holländsk superhippie med dreads. Han bryter roligt på franska och är stundtals helt galen, men han har också en känslig och djup sida och vi har kommit ganska nära varandra. Han är som ett vuxet barn med outtömlig energi som bara studsar runt och skrattar. Ofta ser man honom på gräsmattan bakom huset där han lyssnar på skum tecnomusik och jonglerar.
Scott - Har jag bara känt i några dagar men jag gillar honom skarpt! Han har en slags torr och sarkastisk humor som jag älskar. Påminner lite om Johan i hans sätt – och dom två är också supertighta. Han är från Kanada (tror jag….) och jobbar också som bryggare.
De två ”wooffarna” Philip och Lennart: (Wwoof är en organisation som förmedlar volontärer som vill jobba på en farm mot husrum och mat. Ganska vanligt på Nya Zeeland!). De här två tyska killarna är 18 år och så himla gulliga och söta! De är artiga och glada och bor i en gammal buss på tomten utan att klaga på att det regnar in.

Lesley – en 40 + årig kvinna som älskar att prata om att hon bara äter rawfood och hur mycket hon yogar. Bär alltid ett playboy halsband runt halsen. Hon har tyvärr blivit rätt utanför i huset då hon inte äter med oss och ofta är borta på kvällarna. Folk stör sig lite på hennes ”maniska” och bubbliga personlighet och jag tror att hon känner av det och håller sig borta med flit :(.
Cynthia och Justin – Paret som hyr huset vi alla bor i. ”Mamman och pappan” :). Jag älskar Cynthia och det är henne jag anförtror mig mest åt här förutom Johan. Dock flödar vinet (och annat) lite väl ofta på kvällarna enligt mig. Justin är världens snällaste 90 % av tiden men det är lite Dr. Jekyll and Mr. Hyde över honom. Han kan ibland switsha över till att bli rätt otrevlig utan någon speciell anledning. Därför har jag svårt att helt släppa garden. Han kan också bli lite väl slirig när han dricker. De här paret har ett vinmärke tillsammans och de försörjer sig bland annat genom att sälja det på en marknad i Auckland. De är väldigt gästvänliga och varma människor!

Och så en bild på mig, Johan, Jerome och Matheo som tyvärr inte bor här längre. Han är från Argentina och är just nu ute och reser i världen. Saknar honom! 

/ Det var alla de som just nu bor här i hippiehuset som jag kallar det. Det är i ständig förändring då folk flyttar in och ut. Det är trångt och Jerome sover just nu i en soffa vid tvättstugan. I helgen kommer också Scotts flickvän hit och ska bo i hans rum. Mycket folk vid matbordet och alltid någon att hänga med. Vi har inga speciella regler kring städning eller matlagning utan alla drar sitt strå till stacken (vissa mer än andra) och även om det knorras lite ibland så funkar det. Jag tror på riktigt att folk mår bättre av att bo mer kollektivt. Så länge man kan stänga sin dörr och ha ett privatliv när man behöver så finns det nästan bara fördelar tycker jag. Det blir billigare och roligare helt enkelt. Jag och Johan har faktiskt pratat om att hyra ett hus i Australien och hyra ut ett rum till Air bnb- gäster. Ju mer jag tänker på det ju bättre känns idéen.

Vad tycker ni? Skulle ni palla att ha en främling som knallade runt i er lägenhet och åt ur ert kylskåp om det betalade hyran?

 

6 kommentarer

  1. Johanna · 27 februari, 2016

    Bott i kollektiv i omgångar utomlands – det bästa var ett halvår i Ett palats som man byggt in i ett bostadshus och där Pierce Brosnan bott när han spelade in en Bond-film :D det var en rolig tid att alltid omges av människor. Det var stökigt, men härligt. Dock tillhör det min partyprinsessperiod, jag hade nog inte klarat det tillsammans med min sambo. Vi är mer paret som behöver lugn och ro. Och jaa – nu är ju sådant inte alls aktuellt med bebis på gång :)

    • ceciliasalamon · 27 februari, 2016

      Låter väldigt spännande att bo i ett palats, hade jag gärna testat! Tänker dock att party och kollektiv inte behöver hänga ihop. är man ett gäng vuxna människor som har 9-5 jobb på dagarna så blir det ju inte nödvändigtvis något stök och röj. Man kan ju bo ihop med personer som liknar en själv eller tex ihop med ett annat par. Men kan förstå att man vill ha space och egentid med en liten bebis. MEN tänk att bo med folk som kan barnvakta + gulla med ungen hela dagarna =)

  2. Moa · 27 februari, 2016

    intressant, spännande blandning av människor. jag hade nog aldrig klarat av att bo så känner jag men härligt om det blir som en liten gemenskap!

    • ceciliasalamon · 27 februari, 2016

      Ja väldigt härligt. Bara en som inte riktigt funkar i gruppen (som jag skrev) och då märks det VÄLDIGT tydligt. Men det är lite som en udda familj antar jag. Och vi är ju trots allt flockdjur!

  3. Jphanna · 27 februari, 2016

    Vill ju gärna vara en sån skön och avslappnad människa som ba ”jaa, men kom hit! Ju fler desto bättre”. Men alltså… För mig är det mest härligt i tanken. För annars sitter jag där med världens magknip för jag inte kunnat gå på toaletten på flera dagar. Umgås hemskt gärna med massor, massor, massor av folk i ett par timmar, men sen är det ganska skönt att få vara ensam ett tag.

    • ceciliasalamon · 27 februari, 2016

      Hej Johanna! Jag har alltid sett mig själv som precis likadan. Alltså att jag VILL vara en skön ”ju fler desto bättre – människa” men att jag helt enkelt inte är det. MEN jag tror att det är en vanesak. Vi är så vana vid att bo själv eller bara bo med en sambo att vi tror att vi skulle bli tokiga av att samsas med andra, men man vänjer sig och till sist tänker man inte ens på att det är andra människor i huset. Jag gör mig grej ”yogar/läser/käkar/ser på tv och de gör sina grejer och sen kanske man möts ordentligt under middagen. Toalettbesöken blir också naturliga haha =p

Kommentarer är avstängda.