Utflykt eller dejt?

I ett infall av tristess hade jag bokat in en guidad ”regnskogstur” en timme utanför Byron bay. Det skulle hajkas, badas i vattenfall och grillas. På morgonen blir jag upphämtad i en skruttig van av guiden, en 50+ årig man i friluftsoutfit. När jag hoppar in i bilen så säger han ”det blir bara vi två idag, alla andra avbokade”. Jahapp tänker jag – vad lyxigt att ha en egen privat chaufför och guide en hel dag!

Och dagen blev verkligen FANTASTISK. Men också lite speciell… Mannen frågar om jag vill hålla mig till utflyktsrutten eller besöka hans favoritplatser istället? Och självklart väljer jag det senare alternativet. Vi kommer till ett naturområde som är bland det vackraste jag någonsin sett. Det är helt lugnt och stilla. Vattnet som porlar, fåglar som kvittrar. Vi badar och hoppar från klippor. Klättrar i träd och fnissar. Delar på några avokadosmörgåsar. Och då slår det mig. Vi är ju ute på en dejt.

Situationen är så himla konstig. Ännu en gång önskar jag att jag fått dela denna upplevelse med Johan och inte med en främmande gubbe. Missförstå mig rätt – den här mannen var otroligt trevlig, artig och snäll. Han berättade fascinerade historier från sitt liv och hade kunskap om precis allt när det kom till skogen och området. Han var en oldschool hippie ut i fingerspetsarna. Det var bara att det var lite svårt att slappna av i bikini mitt ute i skogen med en gammal man. (Det hade i och för sig varit ännu mer awkward om det var en snygg 30 årig guide…). Sedan frågade han om jag ville följa med honom och äta sushi på ett bra ställe på vägen tillbaka. Så det gjorde vi. Han envisades med att betala.

Vi sitter i bilen och är nästan framme i Byron bay.
Guiden: Så vad har du för planer ikväll då?
Jag: Ehh.. jag ska bara ta det lugnt tror jag.
Guiden: ja… för om du vill så bor jag bara en bit bort. Vi kan grilla, basta, ta en öl och bada. No obligations!

TYSTNAD.

Jag: Tack det låter härligt, men jag ska nog bara hem.

…………….!!!!


  

Kommentera

Hej på er ♥

Jag är lite wild and crazy och skiter i att ha mina bestämda bloggdagar när jag ska publicera olika saker. Istället kör jag de olika teman när lusten faller på :). Börjar med att svara på era fina peppiga kommentarer:

3a9b49dc2ca9d155762311fe4e322b2bLouise:
”Härligt att du får chans att besöka Melbourne också! Ni måste gå till Naked for Satan i Fitzroy, deras rooftop bar är suverän! St Kilda är också ett måste, ta några öl på Republica och strosa omkring :) Om ni har tid och råd så boka en wine tour medan ni ändå är i Melbourne, jag gjorde en förra året och det är sååå värt! Angående NZ eller stanna i Australien så kommer det bli bra hur som, två veckor går snabbt!”

Svar: Grymt med Melbourne-tips! Gärna mer sånt! Vinprovning har jag velat göra i flera år, vet inte hur det kommer sig att det aldrig har blivit av? Och ja du har såklart rätt, ibland ältar jag saker alldeles för mycket trots att det egentligen bara är en liten världslig skitsak. 

Moa:
”åhh det låter helt underbart. Här snöar det igen och allt är allmänt deppigt. Bara lite avundsjuk. Jaa så snyggt med krimskramssmycken!”

Svar: Ja, februari är nog den värsta månaden i Sverige tycker jag. Man är liksom så LESS på vintern men våren är alldeles för långsam. De sista reserverna av energi tycker jag verkligen börjar sina och så blir alla sjuka. Hela tiden. Men håll ut – snaaaaart kommer våren och solen! 

Johanna:
”Blir glad av att läsa om din tid i Australien :) och hur ofta kan man åka till NZ bara sådär, klart det blir härligt om du åker dit också!”

Svar: Du har helt rätt. Nya zeeland är ju också fantastiskt. Plus att det ska bli så jävla roligt att träffa alla från kollektivet igen plus alla deras djur! :-) (okej saknar djuren mest kanske..  Och poolen…… Tur att ingen av dem kan läsa svenska!) 

FullSizeRender-12

Teresia:
”Du och jag = så lika! På så många sätt. Och jag ÄLSKAR att du gjort precis det som jag länge drömt om och funderat på både en och hundra gånger. Känns som att följa med på en resa som lika gärna kunnat vara min. (Slutade dricka när jag fick toppar av panikångest för mer än två år sedan, det beslutet var helt klart jobbigare för mina vänner än för mig). Fortsätt rapportera, finaste Cissi!”

Svar: Så glad jag blir av att läsa sådant. Inte att du mått dåligt så klart men att du känner dig inspirerad att själv kanske fullfölja den där drömmen. Så häftigt. Berätta gärna vad du beslutar dig för. Och jaa – hur SJUKT är det inte att alkohol provocerar så mycket? Inte att folk blir fulla, gör äckliga, obehagliga, våldsamma och konstiga saker – utan beslutet att INTE dricka? 

Erika:
”Jag tycker SÅ mycket om att läsa hur du har det. Och nästan ännu mer om hur du tänker och värderar saker. Sånt som jag tycker är så otroligt viktigt. Fortsätt skriv, du inspirerar! <3″

Svar: Tack för berömmet. Ska göra mitt bästa för att inte bara lägga upp härliga semesterbilder utan också blogga om alla känslor i kroppen. Det fina och det fula. Ibland är det frestande att bara slänga upp en strandbild – men det är ju alltid så mycket mer som pågår där bakom mobilkameran. *DjuPt* 

Johanna:
Vilken vacker miljö!! Tänk på att på en sådan resa när man är själv är ups & downs vanliga, så har man en dålig dag är det OK och man belönas ofta med helt fantastiska dagar sedan. Jag mådde förresten mycket bättre när jag trappade ned på alkoholen. Gillade inte de saker jag gjort i fyllan eller den person jag ibland blev..jag är tryggare i mig själv nykter. Dricker inte gärna heller”något glas vin till maten” för ser inte poängen – då körde jag hellre fylla var tredje månad kanske och något glas på semestern. Alltid med funderingen om jag borde sluta helt. Nu är jag inne på mitt livs längsta period utan alkohol – men det beror på lillen i magen.. :) Lycka till med allt och hoppas du låter bloggen följa med på din resa!

Svar:  Först – grattis till bebisen i magen! Så fantastiskt och häftigt. Ärligt talat så tycker jag att det är mer modigt att skaffa barn än att dra iväg till Australien. Det är liksom PÅ RIKTIGT. Jag kan ju alltid boka om min flygbiljett ;). Och ja – jag har insett det nu att man måste få ha dåliga dagar även på ”semestern” och inte få panik över det. Alla känslor blir så stora och det händer så otroligt mycket på en dag här att det ibland kan vara överväldigande. Kram! 

FullSizeRender-11

Therese:
”Kan tipsa om hemsidan flatmates.com.au. Där kan du hitta alla möjliga rum/lgh att dela med andra! Så jag hittade alla mina tidigare boenden i Australien, rekommenderas! Numera har vi jobb så då kan vi hyra själv men annars är detta ett bra alternativ. Oroa dig inte (lätt att säga, svårt att göra) men bara du ger dig ut i jobbdjungeln så kommer du få nått! Gå runt o introducera dig till olika ställen. Som du skriver är aussies öppna och hjälpsamma! Fantastiskt land på alla sätt, enjoy! Lycka till!”

Svar: Tack för grymt tips. Ska ägna tiden i Nya zeeland åt att på allvar söka lägenhet och jobb. Vi vill gärna bo i området i eller runt Fitzroy som vi hört massor positivt om! Förhoppningsvis dyker det upp möjligheter längst vägen bara man är öppen för att kanske kompromissa lite med sina krav ;). Just nu bor jag tex. i en hall med bara en gardin som ”dörr” så jag känner att jag har sänkt min standard rätt mycket….haha. 

Louise:
Älskar när du skriver långt ju! Kul att du trivs, aussies är typ världens vänligaste folk ☺️ Ser fram emot att läsa dig uppleva allt ‘för första gången’, för mig känns allt vanligt nu haha. Kan vara bra att påminna mig själv om hur underbart det faktiskt är med sol och palmer! Lycka till och använd solskydd!

Svar: Ja, kan tänka mig att det är lätt att börja ta saker för givet när det blir ens vardag. För mig är det forfarande overkligt att jag faktiskt BOR här och inte bara är på stranden för en veckas semester. Det är underbart. Tack för påminnelsen ;) Har redan använt upp 2 (!!) flaskor med solskydd men ändå lyckats bränna axlarna. Solen bränner på ett galet sätt.

IMG_8158

Alltid SPF 30 +, vattenflaska (och gigantisk smoothie) hatt och solglasögon.

Kommentera

Flow

Hej! Att jag inte har tid att skriva är kanske ett gott tecken? Kompenserar med mycket bilder istället… Jag är inne i ett väldigt skönt flow just nu. Det behövdes ungefär en vecka för mig att komma tillrätta här och slappna av. Sedan blir det väl ungefär samma startsträcka när jag flyttar till Melbourne. Det kan vara bra att tänka på det – att det nästan alltid känns jobbigt de första dagarna på en ny plats, en ny bostad eller ett nytt jobb. Det tar ett tag att komma in i det hela, så var inte för hård mot dig själv om du just nu går igenom en sådan fas.

Angående det jag skrev förut om att jag ville leva mer hälsosamt och sluta med både alkohol och medicin kan jag bara säga att jag inte riktigt varit så sträng… Jag trappade ner i 3 dagar men sen tror jag att jag fick PMS och kände mig så jävla ångestladdad (KAN ha varit utsättningssymtom också såklart, svårt att veta vad som är vad..) så jag bestämde mig för att vänta tills jag var på en mer stabil plats i livet. Vara lite snäll mot mig själv och ta en sak i taget. Har också tagit några öl ute här men absolut inte mått dåligt över det så då tycker jag att det är OK. Är väldigt aktiv just nu och går och cyklar överallt och håller igång så jag känner mig ändå mycket piggare och fräschare än förut. Beror nog också på solljuset – energiinjektion! Min mage är också så jävla bra, fattar typ inte vad som hänt? Kan äntligen ha på mig en tight klänning utan att se ut som jag vore gravid på grund av svullen mage. Jag äter hela tiden allt som jag är sugen på (nästan) så det måste vara något annat. Kanske beror det på att jag inte är stressad? Skönt som fan är det i alla fall.

Planen har ändrats lite fram och tillbaka kring hur jag ska göra/vart jag/vi ska bo osv, men det här är det senaste: Om en vecka åker jag till Melbourne för en weekend med Johan. Han ska på en jobbintervju och passade på att boka in oss på ett fint hotell i Fitzroy. Sedan står jag och väger mellan att vara kvar i melbourne eller följa med J. tillbaka till Nya Zeeland under hans sista 2 veckor – och sen åka tillsammans med honom tillbaka till Australien. Förhoppningsvis gillar vi båda Melbourne och vill bo där då! Och förhoppningsvis blir det inte allt för svårt att hitta lägenhet och jobb till oss båda där.

Just nu lutar det åt att åka till Nya Zeeland av den krassa anledningen att min resebudget börjar sina och jag kan bo och äta typ gratis i Johans hus (kollektivet ni vet?). Det är billigare med en flygbiljett dit än att behöva bo på hotell/Airbnb i Melbourne i 2 veckor. . .

… Eller nu ljög jag lite för er (och kanske för mig själv också). Egentligen är det ju för att jag vill vara med Johan och slippa vara själv igen i en ny stad. Men jag vill ju verka så tuff, självständig och modig så jag vill inte säga det högt. Jag VET att det finns tusen fördelar med att resa själv. Jag skulle aldrig i livet vara utan den här upplevelsen och jag har träffat massor av sköna personer som jag säger inte hade börjat prata med om jag varit här med min pojkvän. MEN det ÄR påfrestande.

Har inte riktigt bestämt mig ännu hur jag ska göra, men som sagt. Tror det blir 2 veckor på Nya Zeeland – vilket ju verkligen inte är kattskit det heller. Då kan jag hänga i poolen, skriva, yoga, gosa med djuren, hänga med kollektiv-människorna (plus Johan såklart) och fokusera på att leta jobb/bostad i lugn och ro. Det blir nog bra.

Ok. Här kommer lite bilder från idag och igår. Gårdagskvällen spenderade jag på en pub här med människorna som bor i mitt Airbnb- hus. 2 koreanska tjejer, en holländsk kille, en tjej från New York och så Marion – damen som äger huset. Imorgon åker tyvärr ALLA härifrån så det känns lite tråkigt. Har ju bott här längst av alla så jag börjar bli som en del av inredningen typ. Det känns verkligen som att jag BOR här och jag har lite andra regler än de andra gästerna haha. Tex. så har mitt matförråd expanderat från en hylla i kylskåpet till att ta upp halva köket… Går också runt halvnaken mest hela tiden. Marion är den snällaste som finns. Hon skjutsar runt oss gäster när vi ska någonstans eller vispar ihop en omelett. Idag tog hon med oss ut på en utflykt till ett vattenfall 1,5 timmar bort. Vi gick i en otrolig regnskog och sen badade vi i det iskalla vattnet. Naturen påminner ju väldigt mycket om Nya Zeeland så jag måste erkänna att jag är ganska svårimponerad. Men detta var riktigt mäktigt.


  
Lägg märke till killen i bagrunden. 
  
 

Har i hela livet drömt om att vara en tjej med tåring och fotlänk. På samma sätt som jag har drömt om att vara en tjej med hatt eller headband. Ni vet exakt hur jag menar, eller hur? HÄRLIG OCH BOHEMISK. Älskar, älskar, älskar att ha för mycket krimskramssmycken och färgglada tånaglar. En ytlig sak som gör mig glad. 

3 kommentarer | Kommentera

Livet är bra just nu

Jag har så sjukt mycket jag vill berätta om men nu har jag inget WIFI så jag är tvungen att blogga från mobilen :(. Vet inte vart jag ska börja. Sedan jag skrev sist har allt känts mycket roligare och enklare. Blir mer och mer bekväm för varje dag som går. Just nu ligger jag här:  

 … I ett nytt air bnb för tre nätter innan jag flyttar tillbaka ”hem” till mitt gamla hus. Det blev så eftersom hon var fullbokad just dessa datum. Det här rummet är också skitnajs- det är en egen liten stuga med stort badrum och en liten trädgård. Regnet smattrar utanför fönstret och jag äter nudlar och ser på Tv. Första gången sen jag reste iväg så det känns exotiskt ;-), imorgon ska jag upp tidigt och åka på en utflykt och snorkla. Har som sagt massor av tankar och storys att dela med mig av, men jag får göra det imorgon när jag kan ta datorn till ett cafe och jobba lite. Slänger i alla fall upp en massa bilder huller om buller från de senaste 2 dagarna.  Det är bland annat från när vi var och red på stranden och en utekväll med två koreanska tjejer jag träffat här. Och så bilder på strand och mat såklart. Mina 2 största nöjen i livet.  

    
    
    
    
    
    
 

Kommentera

Högt och lågt på samma gång

Hej lite snabbt innan jag ska somna. Imorgon ska jag upp tidigt och först ha en telefonintervju och sen ska jag i väg och rida på stranden! Det ser jag verkligen fram emot. Har längtat efter att få göra lite roliga utflykter men det har regnat så mycket de senaste 2 dagarna att det varit svårt att hitta på något. Alltså det har var riktigt tropiska skyfall. Fuktigt och varmt i luften och regn som öser ner i några minuter för att sen försvinna lika snabbt igen. Men vi KAN inte prata väder mer. Det känns som att det är det enda jag skriver om i den här bloggen?

I morse var det dags för ett meltdown igen. Jag hade bränt mig så in i helvete dagen innan och hade dessutom både träningsvärk och mensvärk. Kände mig som en mosad banan när jag klev upp ur sängen. Jag gick till marknaden som de har på söndagar (en gång i månaden tror jag) här i Byron. Älskar verkligen marknader och att titta på krimskrams och äta mat med fingrarna. Men idag kände jag mig så fruktansvärt ensam. Tänkte bara på hur det hade varit om jag varit där med Johan istället och att jag inte hade någon att dela mina upplevelser med. Att känna sig ensam är förknippat med så mycket skam för mig. Jag har inga problem att till exempel sitta själv på ett café och läsa en bok, men det är i de stunder när ensamheten drabbar mig som jag bara vill gömma mig. Vill inte att någon ska se mig eller tycka synd om mig (vilket egentligen gör det hela ännu svårare). Det var bara en sån morgon när jag ville gråta helt enkelt. Jag irrade runt en stund, köpte en jumpsuit och ett halsband och gick sen till ett café och försökte pigga upp mig själv med en brunch.

När jag kom tillbaka hem så hade en belgisk kille i 25-30 årsåldern precis checkat in. Han hade hela backpacker-stilen med långt hår, pannband (?), barfota och med en enorm ryggsäck. Han hette Florian och jag blev så så så glad av att ha en jämnårig person i mitt hem som frågade mig hur saker och ting funkade. Javisst, självklart kunde jag visa honom stan. Vi gick och köpte varsin falafel och sen drack vi en öl och spelade biljard på en bar. Där stötte jag ihop med min kusins kompisar som jag kände igen från första kvällen ute och det var liksom STOLTHET när jag kunde säga ”jag ska bara hälsa på en vän där borta”.

Ja, jag har nog varit mer ensam här än jag vågat erkänna. På dagarna har jag varit på stranden, yogat på en studio några kvarter bort, skrivit, suttit på caféer, promenerat runt. Det har varit skönt, men så här 10 dagar in på resan har jag crejvat efter att PRATA och SKRATTA med människor. Och det är svårt för mig att bara ”börja prata” med främlingar ute. Det är ett gigantiskt steg för mig och det finns liksom inte i mitt dna att ”tränga mig på” på det sättet. Visst, jag är supersocial om jag är i ett sammanhang där jag känner mig trygg men att bara gå fram till ett bord och fråga om man får slå sig ner på en bar… usch, jag ryser i hela kroppen vid tanken. Det känns som att vara tillbaka i skolmatsalen när man var liten. Så jag har gjort min grej och hållt mig rätt mycket för mig själv. Men det var så skönt att vara i ett sammanhang ikväll. Förstår ni vad jag menar?

Sedan verkade det bli en kedjereaktion för samtidigt så flyttade det in en koreansk tjej som visade sig var yogalärare. Vi kom fram till att vi båda ville rida och bokade sen den här ridturen på stranden imorgon. Så imorgon kommer jag äntligen att få sitta på hästryggen igen och ha en fantastisk kuliss i bakgrunden.

Så mycket känslor. Så mycket högt och lågt på samma gång.

I slutändan handlar ändå allt om att finna gemenskap. Det spelar ingen roll om du är i paradiset om du inte har någon att dela det med. Dagens visdom. Godnatt!


  

Kommentera

Frukost + snacks

Här kommer lite inspiration på nyttigt, mättande, frukost och mellis som är supergott och som jag äter nästan varje dag här.

Ibland vill man ju ha någon att knapra på, som en macka, men man kanske har svårt att hitta på något roligt pålägg som inte innefattar smör och ost. (Och i mitt fall även dra ner på sitt glutenintag). Då kan man köpa (eller göra själv för den ambitiösa) frökex som är godare än knäckebröd och väldigt goda. Köp gärna en sort med mycket smak så blir det roligare; jag hittade ett paket med tomat och basilika. Och sedan brer du på ett tjockt lager av hummus. Jag köpte en med soltorkade tomater. Titta gärna på innehållsförteckningen så att det inte är en massor av onödiga tillsatser. Det ska egentligen bara innehålla kikärtor med sesampasta (och jaaa du kan såklart göra din egen). Du kan också kladda på avokado. Så himla gott och perfekt snacks framför Tv:n eller ett snabbt mellis.

Till frukost har jag börjat med en grej som håller mig mätt väldigt länge och som är tillräckligt god för att vilja fortsätta äta varje morgon (utan att liksom vara rostmackor med marmelad för det ÄR ju egentligen det godaste…). Det kanske verkar lite krångligt men när man väl har köpt in alla ingredienser så går det på några minuter att fixa och allt räcker också väldigt länge så det blir inte så dyrt i längden. Ok here we go:

Först har jag fryst frukt som jag dagen innan lägger i en skål i kylen ihop med mandelmjölk/kokosmjölk (du kan såklart använda vanlig mjölk eller vilken vätska du än vill ha) och kanske en halv matsked chiafrön. Över natten tinar frukten och chiafröna förvandlas till en liten slemmig pudding. När jag vaknar så är det bara att strössla på med músli, russin, lite honung och kanske kokos. Och tillsätta mer vätska. Välj det du gillar och har hemma. Lägg ner lite energi på att hitta en bra músli som är god men som inte innehåller socker (eller gör din egen granola). Du kan ju såklart också strunta i den frysta frukten och istället skiva över ett äpple eller en banan. Drick ditt goda kaffe till och njut :).

Hoppas ni har en underbar helg!

Kommentera

När det är blodigt allvar

En vecka innan drar det igång. Jag är hudlös och har så nära till både skrattet och gråten. Känslorna tar nästan över mig. Sedan är det magen. Jag kan nästan se hur den växer. Som om någon blåser in luft i en ballong. Sedan kommer fisarna. De är inte nådiga. Vid det här laget har jag bestämt mig för att lägga om hela min kost, sluta med allt som är gott och börja göra situps.

24 timmar senare har det gått över. Då klappar jag mig nöjt på magen och tänker att det nog var den där äppelcidervinäger -shoten jag drack som gjorde susen. Jag firar med en pizza.

Det går några dagar och allt är som vanligt.

Sedan kommer gråten, ängsligheten och ilskan. Ibland samtidigt. Då brukar jag bestämma mig för att flytta, säga upp mig, klippa lugg, göra slut med min partner och säga upp kontakten med min familj. Det är så tråkigt att precis alla hatar mig och vill mig illa. Dessutom undrar jag om jag alltid har varit så där vidrigt ful varje gång jag passerar en spegel?

På kvällen drabbas jag av ett hungersug likt en människa som suttit inlåst i fängelse på bröd och vatten. Jag kan äta hur mycket som helst och jag blir aldrig mätt. Kolhydrater, salt, fett. Lakrits, jag vill ha lakrits! Det suger i magen av något som fortfarande känns som hunger och som vägrar att stillas. Jag går och lägger mig med en obehaglig känsla i kroppen. Hur kan livet vara så här jobbigt?

På morgonen. Blod på toalettpappret.

Jag är lycklig. Jag förstår.

Det är över för den här gången.

638262-blood6

 

Kommentera

Bästa dagen + livsfunderingar

Efter sol… kommer regn – och ingen är gladare än jag! Att känna en vindbris i ansiktet och höra regnet som smattrar efter ett par dagar av totalt stillastående värmebölja är mer fantastiskt än jag trodde var möjligt. Den här dagen har verkligen varit perfekt på så många sätt. Och kanske just för att kontrasten till gårdagens tvivel blev så stor. Det hela började med att värdinnan till huset jag bor i (vääärldens snällaste tant i 60 års åldern. Sportig och hurtig som fan och rätt religiös) frågade om jag ville följa med på en hajk till fyren här ”The light house” på morgonen. Jag var svintrött och inte alls pepp egentligen men tackade artigt ja ändå. Och vilken dag det blev! Vi vandrade drygt en mil både i regnskog, på slingriga stigar och på stranden. Vi såg vilda delfiner, vattensköldpaddor och stora ödlor. Vi badade, åt lunch och såg utsikten från den vackra fyren. Med följde även en brasiliansk kvinna som också bor här som gäst. Lite roligt är det att mina ”nya kompisar” är två kvinnor som är 50 +. Fast ärligt talat så har jag mer gemensamt med dom än med alla 18 åringar som är här för att festa. Känner mig också så sjukt motiverad att ta hand ännu bättre om min kropp. Om jag är hälften så stark som dessa ladys när jag är i den åldern är jag nöjd! Måste jag säga att jag var den som flåsade mest under hajken?

Efteråt fortsatte jag på temat ”mitt i naturen” och tog en handduk och gick till stranden för ett yogapass helt solo. Det var så cheesy harmoniskt som det bara kan bli. Vågornas brus, fåglar som kvittrade, en sol som sakta gick ned… Jag kände mig fruktansvärt lycklig där och då. Tänk om man skulle ha möjlighet att faktiskt LEVA vid havet istället för mitt i en storstad? Hur jävla bra skulle man inte må då? Tänk att kunna köra morgon eller kvällsyoga varje dag eller ta en strandpromenad efter jobbet? Det är definitivt en dröm och ett livsmål för mig. Sedan måste det ju funka med det verkliga livet också såklart. Det går ju (tyvärr) inte bara att sitta och meditera med fötterna i sanden hela dagarna. Kvällen avslutades med en bok på ett café (ja jag har blivit en pensionär).

Fick några rejäla livsinsikter under dagen. Något jag kanske kommer skriva mer om. Nämligen att sluta med mina antidepressiva och eventuellt att sluta dricka också. Självklart behöver inte allt vara så svart eller vitt men jag fylldes av en så stark känsla av att verkligen vilja ta hand om mig själv och plocka bort det som ev. får min kropp att må dåligt.

Angående alkoholen så dricker jag absolut inte mycket men jag upplever att jag egentligen inte tål alkohol speciellt bra. Blir så otroligt bakfull av bara något/några glas vin och som jag ser det är det svårt att förena det med att leva hälsosamt och träna. Dessutom har jag en ovana att feströka när jag dricker och det mår jag ju ännu sämre av dagen efter. Har så dubbla känslor till alkohol men jag skulle vilja testa hur det känns att gå ut nykter. Om man kan ha kul ändå så finns det ju verkligen ingenting att förlora eller hur?

Och angående tabletterna som jag ätit i 2 år nu – jag har inte riktigt bestämt mig än hur jag ska göra, men jag tänkte testa att trappa ned imorgon. Har den lägsta dosen nu så det lär inte bli allt för jobbigt. Mina magproblem började i samma veva som jag började med medicinen och min kropp har förändrats en del. Jag skulle vilja veta om jag kan funka lika bra utan tabletterna eftersom jag nu känner att jag är på en lyckligare plats både fysiskt och psykiskt än förut.

Ja… Mycket livsfunderingar, men jag tror att det är bra. Det kommer alltid när man byter miljö och går utanför sina invanda mönster. För övrigt så har planen ändrats en del kring vart vi ska bo osv, men det får jag berätta om i nästa inlägg. Nu går ögonen i kors och linserna skaver. Puss och godnatt Sverige.


  
  

3 kommentarer | Kommentera

Snapshot + värmeslag

Herregud vad jag är väder-påverkad. Nästan pinsamt. När bilderna till detta inlägg publicerades så hade jag ett riktigt melt down. Det var så varmt och kvavt att jag fick panik. Jag kunde inte sova trots att jag fick en extra fläkt vid sängen och jag tror jag var inne i badrummen och stoppade huvudet under vattenkranen tre gånger. Dessutom fick jag migrän på eftermiddagen och var tvungen att ligga på rummet och dricka resorb. Bilderna är från morgonen när jag var vid stranden och sen tog en promenad till stan och försökte jobba lite (skriva) från ett café. Ringde Johan och gnällde säkert fem gånger om att jag inte orkade med värmen (sexigt eller hur!). Till sist fick han nog och ba ”Cissi, du är i Australien. Det är högsommar. Det är varmt. Det är inget jag kan göra åt det. Skärp dig.” Den sista bilden är när jag ryckte upp mig och tvingade mig ut för en öl ihop med en kvinna här på boendet.

Ok. Så gårdagen bjöd alltså på svettattacker och ångest kring vad jag egentligen skulle hitta på här i Byron bay och jag kände mig ensam och patetiskt som typ satt och tittade på Netflix istället för att festa eller uppleva ”mitt livs äventyr”.

KLIPP TILL IDAG då jag känner mig så jävla stark och lycklig. Och vädret har varit mulet och bara 26 grader. Livet är underbart.

  
  

Kommentera