Antique 

Igår kväll slank vi ner till vår kvarterskrog Antique och mötte upp några vänner. Vi spelade kort och drack drinkar och klockan blev lite mer än vi hade tänkt oss…. Idag är vi nämligen på utflykt till Philip Island 2 timmar bort för att se på koalor och pingviner. Jag är alldeles för bakfull och försöker vakna till liv med Cola och pastalunch just nu. Uppdaterar mer sen!

13101557_1718521805084690_1403357750_n

 

Kommentera

ADD/ADHD

Jag är tveksam till att man ska sätta etiketter på allt och alla, för vi är alla människor med individuella behov. Men en sak har blivit så extremt tydlig för mig på sistone att det inte går att förneka längre. Jag får inte min vardag att fungera och jag inser att andra inte upplever samma problem som jag gör, på samma sätt. ADD är samma sak som ADHD förutom hyperaktiviteten. ADD är ärftligt och jag har en nära släkting som fick den diagnosen för några år sedan. Jag googlade lite på ADD och tyckte såklart att beskrivningarna stämde in på varenda punkt. Å andra sidan tycker man väl alltid att alla symtom man googlar på stämmer in på en själv? Men det här är liksom lite för träffande.

Symptom på add

Uppmärksamhetsproblem

”Du som har add har svårigheter med koncentrationen, att lyssna på vad andra säger och blir lätt störd. Det är också vanligt att glömma viktiga saker och kan uppfattas som slarvig. Många blir väldigt lätt uttråkade och har svårt att slutföra det som inte är tillräckligt intressant.”

Det var nästan omöjligt att hänga med under lektionerna i skolan eller att följa med vad läraren pratade om. Förstod mig aldrig på de som kunde göra läxorna och samtidigt ha på TV:n i bakgrunden. Fortfarande är det HELT omöjligt för mig att tex. svara på ett sms och delta i en konversation. Jag gör det ena eller det andra och uppfattas ibland som otrevlig eftersom jag inte kan göra två saker samtidigt och då ”stänger av” personen som pratar med mig. Mina koncentrationsproblem gör det svårt att sitta still och lyssna på en föreläsning eller ett möte för länge – då kryper det i hela kroppen och jag får nästan panik.

En annan grej som nästan är komisk är när jag försöker göra 12 saker samtidigt. Tex. Städa. Då gör jag lite här och lite där i olika rum, och så kommer jag på något och så skriver jag upp det på en lapp och sedan byter jag musik på Spotify och sen har jag glömt vad det var jag höll på att göra. Att göra en sak i taget tycker jag är så himla svårt. Som att skriva det här inlägget tex ;). Jag har börjat läsa tusen andra texter under tiden och snurrat iväg i tankarna. 

Och ja… senast för några dagar sedan slarvade jag bort mitt kontokort så jag var tvungen att spärra det och beställa ett nytt. Say no more.

fdd5cd19bcfa82165e6275a3e72d9fcd

Impulsivitet

Känslorna kan pendla snabbt och upp ner och känsloreaktionerna kan vara svårkontrollerade. Det är dessutom svårt att hantera situationer som kräver eftertanke. Att göra först och tänka sen är typiska tecken på add.

Ni vet ju att jag pendlar i känslor extremt mycket. Det kan svänga på några minuter. Jag har blivit bättre på att hantera mina känsloutbrott faktiskt men förut var det mycket värre. Då kunde jag kasta mobilen i väggen om jag blev irriterad på min kille och ha sönder saker när jag blev arg. Dessa sidor (har som tur är!) bara mina närmsta sett, men det är hemskt att bli så där arg att man inte kan kontrollera det. Det bara forsar över mig. Har som sagt lärt mig att ta ett djupt andetag när det händer idag och lägga band på mig själv. Det här med att göra först och tänka sedan har jag rätt roliga och ganska hemska minnen av – speciellt från när jag var yngre. Jag kunde typ hälla ett glas vatten över en kompis ”på kul” och sen ångra mig JÄTTEMYCKET efteråt när min vän blev svinarg och inte alls tyckte det var kul. 

Underaktivitet

Till skillnad mot övriga former av adhd så saknar du som har add överaktiviteten. Det kan snarare vara så att du har en lägre aktivitetsnivå än normalt och att det kan vara väldigt svårt att ta tag i saker.

Min värsta fiende är morgonen. Det är som att det är fysiskt omöjligt för mig att resa mig upp, gå in i duschen och koka kaffe. Normala grejer som varenda människa verkar göra utan att tänka. Min hjärna är som en luddig boll när jag är trött och ofta blir jag bara sittande i sängen i en halvtimme och vet inte var jag ska börja….? Alltså det är så sjukt svårt att förklara och ni tänker säkert att ”alla är väl trötta på morgonen”? – men det ligger mer i det än så. Det är som att alla beslut jag ska fatta bara blir en stort garnnystan med trassel och jag vet inte i vilken tråd jag ska dra i så jag drar i alla trådar samtidigt och det blir såklart bara värre. Vad ska jag äta till frukost? Vad ska jag ha på mig? Ska jag packa ner träningskläder? Vad behöver jag i väskan under dagen? Vad är det för väder ute? Är datorn laddad? Vilket café ska jag sätta mig och jobba på? Hjärnan kokar över och så känner jag mig bara som världens mest misslyckade människa som inte bara kan komma igång med dagen. Jag har också svårt med saker som att betala räkningar, deklarera, boka en tandläkartid eller andra tråkiga-måste-ta-tag-i-saker. Jag bygger bara upp massor av ångest runt det istället för att bara göra det. 

För att inte tala om hur svårt jag har för att komma i tid till avtalade möten. Det är som att jag kommer på allt som måste göras en minut innan jag måste gå hemifrån. Detta kan framstå som otroligt nonchalant men det är bara så jävla svårt att få all my shit together. Jag VILL inte komma försent och jag VILL vara en morgonmänniska som drar och tränar klockan 07.00 och jag VILL vara ordningsam och strukturerad. Det är inte det att jag inte bryr mig eller bara är lat – ibland funkar inte min hjärna som andras. Ibland tar det längre tid och ibland måste jag skriva världens mest noggranna to-do-listor som andra kanske skrattar åt. Vissa dagar funkar allt jättebra men ibland funkar det inte alls. 

681b20acce0ec17b8f9cdbf26344a99c

Mina bästa råd, till mig själv och till alla andra som känner igen sig i det här, är att skapa förutsättningar som funkar för just dig och dina behov. Var förstående och inte för hård mot dig själv. Du behöver bara lite extra planering och struktur!

Det här har jag kommit fram till att jag behöver för att vardagen ska fungera för mig:

* Jag måste förbereda allt kvällen innan. Göra frukost som är färdig i kylen, kaffe i kaffekokaren, packa väskan och lägga fram kläder. Ju mindre beslut jag behöver fatta på morgonen ju bättre.
* Jag behöver skapa rutiner. Jo oftare jag gör exakt samma sak, ju lättare kommer det bli att göra dem och det kommer till sist ske automatiskt. Tex. Alltid träna samma tid och arbeta på samma café.
* Ha det städat omkring mig. Om det är rörigt hemma så blir känslan av kaos ännu värre.
* Ha mycket återhämtning för att inte bli för trött i hjärnan. Långa promenader, yoga och träning är den bästa medicinen.

enhanced-buzz-wide-8700-1441224249-11

Ps! Hittade denna länk som jag tyckte var kul. 47 tips på vad vanliga människor med ADHD/ADD gör för att klara av vardagen. Favorittipset: “When I have a limited amount of time to do something (e.g. getting ready for work), I have a kitchen timer that I have go off every 3 minutes. It doesn’t seem like a lot of time, but you can get a lot done. When the timer seems to be going off too quickly and starts to become annoying, that usually means I’m daydreaming or focusing on the wrong thing.” Det tyckte jag var smart! Ofta fastnar jag och kommer på mig själv med att ha stirrat i väggen i 10 minuter….

Kommentera

No more svett

 

7ac7f6ae8f0ef92e21c3a0e7ae5ecca4

Det har blivit dags för något som var väldigt länge sedan – nämligen DAGENS YTLIGA TIPS!
Alla mina kompisar vet att jag alltid svettas och typ måste sitta och torka (…) om jag har gått lite fort någonstans, haha. Jag har nog seriöst testat allt. Från Absolut torr (fick utslag och det kliade så att jag trodde att jag skulle avlida) till varenda märke som finns att köpa. Ofta fungerar en ny deo i ett par veckor innan jag blir immun (?) mot den och den slutar fungera. Det händer att jag varvar mellan kanske sex olika deodoranter för att lura kroppen. Är det någon mer än jag som känner igen sig eller är det något seriöst fel på mina svettkörtlar?

Hur som helst så hittade jag för ett par månader sedan äntligen en deo som faktiskt fungerar på mig (peppar, peppar!). Det här är andra förpackningen som jag är inne på så jag är väldigt hoppfull att den kommer fortsätta leverera <3 <3. Den var ganska dyr jämfört med en vanlig deo, men ändå värt det för då slipper jag köpa 12 andra att varva mellan… Rexonas nya clinical protection. Det står att man ska applicera den på natten innan man går och lägger sig – men det har jag aldrig orkat göra. Däremot får man lätt deokladd/fläckar på kläder så man får vara lite försiktig. Vill verkligen slå ett slag för denna deo för oss svettisar där ute. Det finns hopp!!! Den luktar ingenting och man är fräsch hela dagen.

Obs obs! Ingen reklam. Jag lovar.

Superdeon och lite naket!

4 kommentarer | Kommentera

Kunskap som räddar liv

Jag har gått på två olika livräddningskurser som vuxen. Det ena var med inriktning på små barn och handlade bland annat om hur man gör om en bebis sätter i halsen och sånt. Jag som är ganska hypokondrisk och katastroftänkande är glad att jag gick kursen innan jag tänkte på att skaffa egna kids. Som mamma tror jag att jag kommer bli en sån där som ser potentiella faror i precis allting.

Det andra var en heldagsutbildning när jag skulle jobba på ungdomsläger för Stockholms stad. Vi fick testa att göra hjärt och lungräddning på sådana där stora tunga plastdockar (minns ni dom från skolan?). Det jag aldrig kommer att glömma är att takten när man pumpar på dockans hjärta ska vara ungefär som låten ”Staying alive”. Ni vet ”Ah, ha, ha, ha, stayin’ alive, stayin’ alive.” Då får man tydligen in rätt rytm.

Jag undrar hur jag skulle reagera och agera i en nödsituation? Det är ju en sak att fylla i rätt svar på ett prov, men man kan inte veta hur man ska skulle bete sig i skarpt läge, förrän olyckan inträffar. Ett enkelt sätt är att försöka vara uppmärksam på skyltar om var det finns hjärtstartare någonstans. Kunskap räddar liv!

3ff8d314d0ab7027e360c553a1d984b6

2 kommentarer | Kommentera

Lång väntan

Ni vet den där bilen som jag skrev att vi hade köpt? Det var inte riktigt sant. Eller, vi hade betalat för den, skrivit på alla papper och allt var klart för att hämta upp den… trodde vi!

Låt mig i kronologisk ordning berätta om allt skittråkigt krångel vi har sysslat med den här långhelgen. det har nämligen varit Anzac day vilket innebär röd dag här. Vi var extremt sugna på att komma iväg på någon längre utflykt – vilket var anledningen att vi beslöt oss för att köpa en bil just nu istället för att hyra en som vi tänkte göra först. Första dagen, i lördags, hade bilfirman tappat bort bilnycklarna till bilen vi var intresserade av så att vi inte kunde provköra den. Det var en kund som råkat få med sig nycklarna hem. Dagen efter, på söndagen, skulle säljaren komma med bilen till oss direkt på morgonen så att vi kunde provköra den vilket ju lät väldigt bekvämt. Vi gick upp tidigt, gjorde i ordning oss, packade matsäck och tänkte att vi åker på utflykten direkt när vi köpt en bil. Och vi väntade, och väntade, och väntade. Säljaren kom inte förrän klockan 15.00 och då var det så klart för sent för oss att åka någonstans. När vi är på bilfirman och säger att ”ja, vi vill köpa bilen” så får vi veta att det inte är någon manager där som kan hjälpa oss att registrera den eftersom det är söndag och sedan röd dag. Vi måste alltså åka hem och vänta till på tisdag för att få med oss bilen hem. Vi skriver på allt, betalar och blir lovade att vi kan plocka upp bilen direkt på tisdag morgon.

Igår, tisdag, så går vi återigen upp tidigt och gör oss redo för en utflykt i vår nya bil. Vi tänkte åka till Philip Island och titta på pingviner och var peppade! Klockan 10.00 är vi på bilfirman MEN DÅ ÄR INTE BILEN REDO. Vi måste åka (med buss) till ytterligare ett ställe för att registrera någonting eftersom Johan inte har ett Australienskt pass. Och när vi är klara så måste firman göra om besiktningen på bilen eftersom den har gått ut och de har heller inte registrerat bilen trots att hela dagen har gått. Allt är så jävla segt och vi sitter bara och väntar och väntar. Både jag och Johan var irriterade till bristningsgränsen. När bilen till slut var klar så var det kolmörkt ute och hela långhelgen var över, utan att vi hade hunnit göra någonting av den.

De här fina bilderna tog vi igår under en lång paus där vi väntade på att bilen skulle bli klar. Som tur var så låg bilfirman bara en kvart från stranden så vi fick lite välbehövlig sol och glittrigt hav att lugna oss med. En stund på stranden ger mig så otroligt mycket livsglädje och avslappning. Speciellt i stunder när saker inte går som man vill och det inte finns något man kan göra åt det.


FullSizeRender-19

2 kommentarer | Kommentera

Colourful life!

Just nu drömmer jag om färgglad inredning till vår nya lägenhet. Är så trött på vitt, ljust, grått och beige. Vill att vårt hem ska vara fylld av knasiga loppisfynd och färgstarka egenmålade möbler med massor av personlighet. Här är lite bilder som jag inspireras av just nu!

Kommentera

Helgen

Vi var på en hejdåfest igår för en tjej jag lärt känna här som åker hem till Sverige. Självklart glömde jag att fota, men jag lyckades ta två bilder på mig själv innan vi gick. Eller, ja, Johan tog dem såklart. Börjar få rejäl klädkris nu. Hade med mig en halv resväska med sommarkläder och dessa har använts om och om igen under de senaste tre månaderna. Har liksom INGET nytt och kul att sätta på mig, men inte ekonomin för att köpa en ny garderob direkt. Så man får använda fantasin lite. Igår tog jag fram saxen och klippte av en för liten byxdress så det blev en topp och matchade med kjol och ett hemmagjort skärp ;).

Och när vi åkte hem på natten överraskades vi av detta i vår Uber. Handkräm och servetter fastsatt med silvertejp på ett av sätena. Och om inte det var sjukt nog – en blinkade discolampa i baksätet.

… idag har vi varit sjukt sega, men vi har ändå gjort något väldigt roligt – nämligen köpt en bil! (Eller ja, Johan har köpt en bil som jag hoppas på att bli skjutsad i då och då… ;) Jag har nämligen inget körkort..). Annars har jag tränat lite och nu på kvällen har vi ätit pizzamackor (90- talsnostalgi!) och sett på film.

ford-laser-kq-1

Så här ser den ut, vår lilla söta bil. Inget vrålåk direkt men OJ vad skönt det ska bli att slippa kånka Ikeamöbler på tåget eller att bara kunna dra iväg en helg till någon vacker strand eller coolt utflyktsmål utan att behöva krångla med bussar och tidtabeller. När jag får tid, pengar och känner mig mer motiverad så tänker jag ta det där jäkla körkortet. Men just nu är jag rätt nöjd med att låta min kille agera chaufför… Speciellt eftersom det är vänstertrafik här!

2 kommentarer | Kommentera

Date night

Egentligen är det ju ”date night” nästan varje kväll här eftersom jag och Johan umgås så mycket med varandra på tu man hand nu- men igår var det lite extra dejtigt. Vi åt middag på ett asiatiskt ställe som kanske inte ser så mycket ut för världen, men hjälp vilken god sushi de har! Sedan gick vi och såg filmen Djungelboken på bio. Johan hatade den eftersom det var ”pratade djur” men jag tyckte den var mysig. Kanske mer en barnfilm än för vuxna dock. Idag ska vi åka och titta och kanske köpa en bil! Ser fram emot att kunna åka på utflykter  på helgerna och besöka massa coola ställen i Victoria. Vi har ju inte hunnit göra så mycket sånt än.  

   

Kommentera

Jag ger frilansandet en sista chans!

Hej hej från min bipolära vardag där känslostämningar och insikter ändras var tredje timme =). Så här har den senaste känslostormen sett ut:

Dag 1: Jag får sparken, funderar på att flytta ut i en stuga på Nya zeeland och gråter hejdlöst eftersom livet känns så misslyckat.

Dag 2: Jag får nya krafter, beslutar mig för att mitt kall i livet är att jobba med barn och skickar iväg en ansökan om att bli certifierad att få arbeta med barn i Australien och sammanställer en lista med varenda child care- jobb som går att hitta i närheten. Börjar dessutom googla småstäder i Australien eftersom ”all trafik gör mig tokig”.

Dag 3: Tar en morgonpromenad längst stranden, sätter mig och tittar ut över havet och fylls av en stark känsla av att det är frilansandet jag ska syssla med på heltid. Jag ska ju skriva. Att vara helt fri och sköta sitt eget företag är ju det jag har strävat mot i så många år, även om jag tappat bort mig själv på vägen så många gånger. Jag måste helt enkelt ge det en hundra procent ärlig chans innan jag söker mig någon annanstans.

Dag 4: Sitter just nu på ett café med hundra tankar och högtflygande drömmar. Det här blir nog bra. Jag tvingar mig själv att se på det jag har istället för att bara fokusera på allt jag saknar. En fin lägenhet (utan möbler förvisso, men det kommer!), en fantastisk pojkvän som är min bästa vän, en vacker strand och en varm sol utanför dörren, ett kvarter som myllrar av mysiga ställen. Äventyr som ska upptäckas och vänner att lära känna. Jag måste bara våga stå kvar när det svajar. Tålamod. Tålamod.

dbbe42310a0eee1b96ee5af37d17437c
743422e5795d178bab6f728cc1cf59ce
8b97a073bf0a2ae93bdb70d1e3ab35a2
Så här romantiskt ser det aldrig ut när jag jobbar så jag får låna några inspirerande bilder från andra som lyckats fånga den där ”frilanskänslan” man så gärna vill åt. 

Kommentera

Varför bo utomlands?

Fick en fråga som jag tänkte försöka besvara. ”Vad är det som lockar med att bo utomlands”?

Först och främst är det vädret (såklart). I Sverige är det sol och varmt kanske 3 månader om året och här är det sommarväder runt 8 månader per år. Oerhört stor skillnad! Det lockar också att testa något nytt och spännande som jag aldrig har gjort förut. Jag är rädd för att om jag inte prövar på detta nu när jag är 28 år så kommer det aldrig att bli av. I och med att det inte finns några barn med i bilden eller något annat som riktigt binder mig till Sverige nu så är tajmingen perfekt.

Det är också en längtan om att hitta en plats där jag känner att jag passar in bättre än i Stockholm. Det är ingen myt att folk är mer öppna i många länder jämfört med Sverige. Det ÄR så. Kanske har det att göra med klimatet eller så är det bara en kulturell grej? Hur som helst så känner jag att det gör stor skillnad för mig med de här små sakerna som att folk frågar hur man mår när man är och handlar och liknande. Jag tycker väldigt mycket om den mentaliteten och tror också att det på ett sätt gör MIG till en mer öppen och socialare människa.

Ni som följt min blogg vet att jag har kämpat med depression och ångest till och från under lång tid. Jag tror helt enkelt att jag kände att jag behövde göra en stor förändring i mitt liv för att bli lycklig. Det räckte liksom inte att förnya gymkortet och inreda balkongen och köpa mörk choklad. Det var hela tiden något som skavde. Och varenda höst grät jag för att sommaren var över och för att mörkret återigen skulle komma och ta mig.

Jag kan inte säga att jag är där än. Alltså att jag är helt igenom lycklig nu och har funnit min plats i livet. Jag slits fortfarande av tvivel och hemlängtan. Dessutom är det extremt tufft att inte kunna göra sig förstådd på sitt modersmål. Känner mig ofta frustrerad och handikappad över att knappt kunna göra ett enkelt bankärende eftersom jag inte förstår orden, och så måste jag använda Google translate och allt tar så lång tid. Det är tufft att börja om och att inte ha några nära vänner. Det är massor av saker som får mig att ibland bara vilja packa väskan och flytta hem till tryggheten och enkelheten i Sverige. Men då påminner jag mig själv om varför jag åkte. Vad det var jag sökte och att jag ändå har kommit ganska långt.

Jag hoppas att det var något slags svar på frågan. 




Kommentera