Det enkla året


Vet ni vad jag tror att vi alla måste sluta med? Jo, att tänka att allt kommer att bli så himla svårt och komplicerat! När jag skulle resa iväg sa säkert fem olika personer till mig att:

– oj,oj, du vet väl att Australien har världens strängaste gränskontroll? Du kommer att få det riktigt tufft när du ska gå igenom den.

Eller så sa de:

– Visste du att Australien har världens farligaste djur? Glöm inte bort att skaka skorna innan du sätter på dig dom, heheheheh…..

De här två löjliga sakerna gjorde att jag på allvar började tvivla på om jag skulle resa hit. Tänk om det skulle bli problem med mitt visum och jag skulle låsas in i ett trångt rum med ett gäng aggressiva gränspoliser och knarkhundar? Och tänk om jag skulle få ett spindelbett och dö? Kanske lika bra att hålla sig inom Europa ändå….

Hur blev det då?
Jo, visumet tog en dag att få ungefär och det var bara att DANSA genom gränskontrollen. Ingen brydde sig ens om att titta i min väska eller att ställa några jobbiga frågor. Och nej, jag har än så länge inte stött på en enda livsfarlig insekt eller mött någon annan som har gjort det heller.

En annan grej som jag själv tänkte mycket på och som andra också ständigt påminde om mig om var att jag skulle förbereda mig på att det skulle kunna bli väldigt svårt den första tiden. 

Svårt med språket
Svårt att lära känna folk
Svårt att hitta ett boende
Svårt att skaffa ett jobb
Svårt att anpassa sig till en ny kultur

osv osv.

Så när vi hittade en lägenhet efter bara en vecka och allt gick extremt smidigt med inflyttningen så väntade jag bara på att det skulle gå åt helvete på något sätt. Varför fick vi lägenheten så enkelt? Var det något stort fel med den som vi missat? Och när jag inte hade haft minsta ångest eller hemlängtan så gick jag och väntade på att det skulle vända. För inte kunde jag bara må bra? Och när jag och Johan var mer nykära än någonsin så gick jag och väntade på att vi skulle ha vårt första gräl. För inte kunde det väl fortsätta på det sättet hur länge som helst? Och så där har det hållit på. Det är som att jag inte har vågat lita på att det är bra eftersom jag var beredd på att den här första tiden skulle kännas så himla tuff. Men sanningen är att det har varit enkelt. Det har inte varit svårt att lämna Sverige för ett liv i Australien. Nästa vecka börjar jag mitt nya jobb och imorgon kväll ska jag träffa några tjejer som jag lärt känna här. Det går framåt. Visst, vi har inga möbler, är panka som råttor och kanske har spenderat några för många kvällar endast med varandra som sällskap. Men det är ändå okej. Jag har slutat att vänta på katastrofen.

Jag har bestämt mig för att det här ska vara det enkla året. Allt kommer lösa sig. Och stöter man på problem så får man reda ut dem då. Jag är trött på att oroa mig för varenda sak som KAN hända. Det kommer säkert att hända en massa skit under det här året men det kommer hända vare sig jag nojjar mig eller inte över det.

Det kan vara bra att tänka på alltså. Om du tvekar på att följa en dröm för att du tror att det kanske kommer att bli svårt. Det behöver det inte alls bli! Det är bara en massa praktiska grejer som man betar av, och sen vips har du tagit det där läskiga klivet och inser att det inte alls var så jobbigt som du trodde. Det kanske rent av var barnsligt enkelt?

mat

IMG_7112 IMG_7117   
Två enkla grejer. Promenera i solen och att äta pasta på kvarterskrogen.

4 kommentarer

  1. Yrsa · 3 april, 2016

    <3<3<3

  2. Johanna · 3 april, 2016

    Så härligt att det känns så!! :)

    Jag var första gången mest beredd på att det skulle bli fantastiskt (förutom veckan före avfärd när jag närmast gick runt med panik). Det blev min bästa sommar (sedan tog pengarna slut och även av andra anledningar åkte jag hem ett varv), men det var oerhört tröstande att höra andra säga att första tiden kan vara tuff, för lugna dagar (..sådana blev det inte många av..) smög sig känslan av hemlängtan. Det var skönt att höra att det var normalt.

    Kul att Australien känns så bra, roligt att få följa dig!

    • ceciliasalamon · 3 april, 2016

      Det har du så klart rätt i! Chocken kan ju bli rätt total om man förväntar sig att allt ska vara som på rosa moln och så blir det inte så. I mitt fall så har jag nästan alltid katastroftankar inför ALLT jag ska göra så därför är det nog klokt FÖR MIG att tänka att allt faktiskt kommer att lösa sig istället för att alltid tänka att det värsta ska hända. Men jag förstår helt hur du tänker!

  3. Emma · 3 april, 2016

    :))))

Kommentarer är avstängda.