Jag ger frilansandet en sista chans!

Hej hej från min bipolära vardag där känslostämningar och insikter ändras var tredje timme =). Så här har den senaste känslostormen sett ut:

Dag 1: Jag får sparken, funderar på att flytta ut i en stuga på Nya zeeland och gråter hejdlöst eftersom livet känns så misslyckat.

Dag 2: Jag får nya krafter, beslutar mig för att mitt kall i livet är att jobba med barn och skickar iväg en ansökan om att bli certifierad att få arbeta med barn i Australien och sammanställer en lista med varenda child care- jobb som går att hitta i närheten. Börjar dessutom googla småstäder i Australien eftersom ”all trafik gör mig tokig”.

Dag 3: Tar en morgonpromenad längst stranden, sätter mig och tittar ut över havet och fylls av en stark känsla av att det är frilansandet jag ska syssla med på heltid. Jag ska ju skriva. Att vara helt fri och sköta sitt eget företag är ju det jag har strävat mot i så många år, även om jag tappat bort mig själv på vägen så många gånger. Jag måste helt enkelt ge det en hundra procent ärlig chans innan jag söker mig någon annanstans.

Dag 4: Sitter just nu på ett café med hundra tankar och högtflygande drömmar. Det här blir nog bra. Jag tvingar mig själv att se på det jag har istället för att bara fokusera på allt jag saknar. En fin lägenhet (utan möbler förvisso, men det kommer!), en fantastisk pojkvän som är min bästa vän, en vacker strand och en varm sol utanför dörren, ett kvarter som myllrar av mysiga ställen. Äventyr som ska upptäckas och vänner att lära känna. Jag måste bara våga stå kvar när det svajar. Tålamod. Tålamod.

dbbe42310a0eee1b96ee5af37d17437c
743422e5795d178bab6f728cc1cf59ce
8b97a073bf0a2ae93bdb70d1e3ab35a2
Så här romantiskt ser det aldrig ut när jag jobbar så jag får låna några inspirerande bilder från andra som lyckats fånga den där ”frilanskänslan” man så gärna vill åt.