Ibland gör det ont

Jag har tänkt att jag ska blogga så många gånger de senaste dagarna, men jag vet inte hur jag ska börja eller vad som kommer forsa ur mig om jag väl börjar, så jag tvekar. Inte likt mig som brukar kunna dela med mig av nästan alla tankar här.

Ja. Var ska jag börja egentligen?

De senaste dagarna har jag gråtit tills jag varit helt matt, tröstätit, försökt att samla tankarna på långa promenader och druckit vin. Jag har blandats av hoppfullhet och beslutsamhet och nästa stund inte vetat varken ut eller in. Jag har haft fysiskt ont i kroppen av sorg över spruckna drömmar.

Jag inser att jag var fruktansvärt naiv när jag klev på det där planet på Arlanda. Jag skulle få vara med min stora kärlek, värma mig under solen, få massor av nya vänner och upplevelser, ha tid att skriva och yoga. Det har inte blivit så. Och det är så skamfyllt att erkänna det.

Jag vet inte om jag vill flytta hem till Sverige. En del av mig vill det, och en annan del av mig ser det som ett misslyckande. Johan vill vara kvar i Melbourne. Han har börjat staka ut ett liv för sig här, med karriär och kollegor som blivit vänner. Om jag reser hem så kommer det att ta slut. Någon annan lösning verkar inte finnas. Fast varken han eller jag vill det. Det gör så jävla ont.

Så därför bloggar jag inte. För att jag är rädd för att avslöja just det här. Fan.

0f56cb8e49aeecdc68962083565858d4

16 kommentarer

  1. Emma · 17 maj, 2016

    Jag tycker du är så oerhört stark och smart! Trots att vi inte känner varandra är detta en av få bloggar jag läser. För att det är äkta.

    Mega stor PEPP till dig oavsett hur det blir för dig!!!!!! <3 Jag kommer fortsätta läsa din blogg vilket som.

    • ceciliasalamon · 17 maj, 2016

      <333 Tack

  2. Therese · 17 maj, 2016

    Åh, så tråkigt att höra. Även om det är svårt och tungt så måste du följa din magkänsla. Inget är ett misslyckande, även om det kan kännas så! Du har fortfarande kontrollen över dina val och ditt liv. Tänk vad mycket du varit med om och hur det berikat din syn på livet, även om det inte bara varit positiva upplevelser. Har varit i en liknande situation (är i den nu med partner på andra sidan jorden) och usch vad det är jobbigt. Sänder dig massa styrka, viktigast här i livet är väl ändå att DU ska kunna vara lycklig oavsett vem som står vid din sida. Är det menat att bli så löser sig saker till det bästa. Jag har mått jättedåligt och känt mig misslyckad men nu börjat tänka istället på allt jag ådstakommit genom att flytta, att jobba i ett helt nytt land, att jag VÅGADE. Massa kramar till dig, hur det än blir så kommer du fatta ett beslut som är för det bästa!!

    • ceciliasalamon · 17 maj, 2016

      Tack Therese. Ska verkligen försöka att tänka så – att det som inte dödar en gör en starkare OSV, men det är svårt just nu. När allt lägger sig lite mer kommer jag nog kunna se på det på det sättet hoppas jag. Att detta har varit en fantastisk upplevelse och lärdom på många plan.

  3. Petra · 17 maj, 2016

    Styrkekramar! <3

    • ceciliasalamon · 17 maj, 2016

      Tack! <3 <3 <3

  4. Moa · 17 maj, 2016

    Åh det gör så ont när det inte alls blir som man har föreställt sig…
    Det kan inte vara ett misslyckande att ha vågat ge sig in i det du gjort. Men jag förstår att det skulle kännas tungt att åka hem. Gå på magkänslan <3

    • ceciliasalamon · 17 maj, 2016

      Tack för din kommentar, jag ska försöka att tänka att inget är ett misslyckande, bara lärdomar… <3

  5. Hanna · 17 maj, 2016

    Åh! Vill säga så mycket men framförallt: sänk förväntningarna, att en dröm byts ut mot en annan verklighet kan vara så himla svårt att deala med men behöver nödvändigtvis inte betyda att det är något dåligt eller fel. Fattar att du har så mycket tankar och olika val. Men inget är fel eller ett misslyckande. Att åka hem kan innebära att du visar att ibland blir det inte som man har tänkt sig – och det är HELT okej. Blir det någonsin som man tänkt sig ens? Jag tror fan inte det alltså. Om du stannar är det också helt okej, såklart. Gör det som känns bäst för DIG och inte det som du tror förväntas av dig. Bena ut vad du VILL och hur du kan nå dit. För du kan allt du vill. Jag lovar! Jag tror på dig! Sen är vägen dit kanske svinkrokig och inte alls vad du tänkt dig, men än en gång – vad blir det? (Tänk typ att du bestämmer dig för att stanna, låt det vara målet i sig. Det är stort nog!)

    Hoppas du landar i ett beslut som känns bra i magen <3 och att du och Johan får fortsätta vara tillsammans! Styrkekramar gånger tusen <3

    • ceciliasalamon · 17 maj, 2016

      Tack för fin, peppig och smart kommentar. Jag ska göra mitt bästa för att ta till mig av den. Inget blir ju som man tänkt sig men det kanske kan bli bra ändå? Jag håller tummarna för det. <3

  6. Kära kära du! Även om jag inte precis varit där du är nu så kan jag ändå föreställa mig litegrann hur det är – kanske för att jag bott på många platser och tvingats lämna. Maila mig om du vill, om du behöver stöd från någon som kan förstå exakt hur det känns att bo jättelångt borta, att vilja komma hem och att faktiskt också lämna kärleken.

    • ceciliasalamon · 17 maj, 2016

      Tack, det betyder jättemycket!

  7. Emma · 17 maj, 2016

    <3

    • ceciliasalamon · 17 maj, 2016

      =) <3

  8. Erika · 17 maj, 2016

    <3 styrka till dig. Du kan göra som du själv vill. Försök lita på magkänslan.

    • ceciliasalamon · 17 maj, 2016

      Jag ska försöka. Just nu säger bara magkänslan oro och att det gör ont :(

Kommentarer är avstängda.