Jag lever i ett Melissa Horn- album

Halvvägs hemma. Pustar ut ett dygn i Bangkok på ett fint hotell. Men nu undrar jag om det var så lyckat att välja resvägen med 19 timmars mellanlandning. Känner mig helt luddig och nollställd i huvudet och orkar varken jobba, ligga vid poolen eller läsa några av alla magasin jag köpt. Allt jag vill är att komma hem och smälta allt som hänt. Börja skissa upp det här nya livet med allt vad det innebär. Lappa ihop det som är trasigt. Känner mig ändå stark. Jag vet inte vad det är, ett nytt självförtroende kanske som kommit över att veta att jag klarar även detta? Att när livet är tufft så tar jag mig i kragen och gör något åt det. Eller, först gråter jag i en vecka, men sen skärper jag till mig. Det är bra att veta tänker jag, för motgångar kommer drabba en hela livet. Är också stolt över att ha varit ute och rest i fyra månader, en tredjedels år! Den erfarenheten skulle jag aldrig vilja vara utan.

Jag undrar hur det kommer att kännas att landa på Arlanda imorgon bitti. Antagligen som att jag inte ens har varit hemifrån. Som att allt detta har varit en dröm och att livet i Sverige bara har pågått som vanligt under tiden. Jag tror att jag kommer reagera på att allt är väldigt dyrt, att det är kallt fast det är maj, och att folk inte möter ens blick. Men jag tror också att jag kommer svämmas över av kärlek till allt det hemvana. Till tryggheten, enkelheten i att förstå hur precis allt fungerar och hur vackert Stockholm är. Det självklara i att komma hem till mamma och pappa och sitta och dricka te ur deras alldeles för små koppar i köket med köksklockan som tickar alldeles för högt.

Livet känns väldigt mycket just nu. Det känns som att jag lever i ett Melissa horn- album. Det är sorg och glädje och olycklig kärlek och regn och titta ut genom fönstret och tänka, tänka, tänka. Men det är också vackert på något sätt.

Skärmavbild 2016-05-26 kl. 19.52.46

4 kommentarer

  1. Emma · 26 maj, 2016

    Åh, jag känner igen mig på massa sätt. Det är en väldig trygghet att i slutändan vara säker på sig själv – som du säger så behöver man gråta av sig, men sedan går det ändå ganska fort att torka tårarna och börja om. I mina relationer har jag ofta varit den som velat hänga kvar och inte kunnat tänka mig ett värre öde än ‘slutet’ – men när det väl har hänt har verkligheten sällan varit så illa som tankarna på den.

    Och oroa dig inte – imorgon ska det förvisso vara kallt, men i helgen kommer solen och värmen och Stockholm är underbart vackert nu. Om du vill möta folks blickar – skaffa en hundvalp och jag lovar dig att du aldrig kommer vara ifred :)

    Tack för din extremt ärliga och härliga blogg!

  2. Ella · 26 maj, 2016

    Välkommen hem! Du beskriver känslorna så otroligt fint och jag är glad över att få hänga med på äventyren här. Jag hoppas det känns bra att landa hemma igen! Kram!

  3. eileen · 26 maj, 2016

    Du skriver så otroligt vackert…tack för att vi får följa din resa!
    Jag tror att allt kommer att bli bra!
    Många kramar

  4. En annan Emma · 26 maj, 2016

    Du är inspirerande och modig och jag tror detta kommer blir SÅ bra :)

Kommentarer är avstängda.