Det är med sorg i hjärtat…

Jag har insett att jag har ett extremt stort behov av trygghet. Gillar inte snabba förändringar när jag känner att jag inte riktigt har koll. Hatar osäkerhet. Hatar att hänga i luften och inte stå på fast mark.

Dessa känslor har kommit de senaste åren, sedan jag var 21 år ungefär. Innan hade jag inga problem med att resa själv eller jobba borta på läger och sova i en stuga i skogen.

Har funderat en hel del på det här och tror ju att det mesta kan härledas till barndomen. Den sätter liksom ribban för ditt vuxna liv, och med det sagt tror jag ändå att man kan ändra sig, med terapi, snälla människor, kärlek och nya insikter.

Aldrig riktigt upplevt den där mysiga ”hemmakänslan” sedan jag var liten, minns att från att jag var cirka 13 och till att jag flyttade hemifrån att stämningen hemma var spänd och hård. Mitt rum blev väldigt viktigt för mig. Att kunna stänga in mig och drömma mig bort med dagboken eller prata i mobilen under täcket.

När jag flyttade till min första EGNA lägenhet i Årsta betydde det allt för mig. Kunde knappt tro att det var sant att jag äntligen hade något eget som bara var mitt. Men trots att jag hade längtat så mycket blev den första tiden hemsk. Kunde inte somna, var spänd och lyssnade på vartenda ljud. Kände mig otroligt ensam om kvällarna.

Två år gick. Jag köpte två underbara katter som sällskap, ”gick in mig” i min etta och ljuden slutade skrämma mig. Efter att ha tapetserat, målat om och inrett allt i detalj började ett riktigt hem att ta form och jag började uppskatta hemmakvällar på egen hand för första gången i livet.

Så nu när jag flyttar in hos G. är det med en liten sorg i hjärtat jag plockar ihop min lägenhet för att flytta in hos honom. Jag älskar honom och vill dela min vardag med honom. Men det tar emot att släppa taget och flytta från min trygga oas. Har känt en gnagande oro de senaste dagarna. Vill bara känna mig HEMMA någonstans. Hur mycket blommor jag än sätter i fina vaser och hur mycket god mat jag än lagar i min nya lägenhet, känner jag mig inte riktigt hemma där.

Min första egna lägenhetsom såg ut som ett flickrum...

2 kommentarer | Kommentera