Hajkförsöket

Låt mig berätta om dagens försök till en hajk. Förväntningarna var på topp. Bröd och pålägg hade inhandlats och noga komponerats i köket och slagits in i folie. Potatissallad, körsbärstomater och kaffe hade packats ner i den näst intill oanvända nya ryggsäcken. Väckarklockan var ställd på en alltför tidig timme, shortsen, gympaskorna och min mest ”avslappnade men ändå snygga” randiga stora skjorta var nonchalant uppknäppt över linnet. Solglasögonen på. Jag funderade till och med på en stråhatt men fick hejda mig. Däremot gjorde jag två flätor. Jag har ALDRIG flätor. Förutom när jag går i skogen och inbillar mig att jag ser ”härlig” och ”naturlig” ut.

Så hade jag alltså lyckats tjata med mig pojkvännen, slagit in Nackareservatet på GPS:en och körde (eller ja, Gustav körde, jag har ju inget körkort) taggad till tårna i väg mot en härlig dag i skogen. Andas ren luft, plocka lite bär, tänka rena och kloka tankar, äta sin matsäck på något berg och slutligen slita av sig kläderna och ta ett dopp i solnedgången. Min kropp skulle vara stark och frisk och jag skulle kunna gå hundra mil. Jag, min älskade och den djupa trollskogen.

Ja. Tyvärr blir det ju som bekant inte alltid som man tänkt sig. Det började spöregna så fort vi satt oss i bilen. Vi försökte vänta ut regnet under en timme medan modet sjönk och kaffet blev kallt. Sedan bestämde vi oss för att gå och köpa en takfläkt på Clas Ohlsson (det kunde ju spricka upp under tiden, sa vi fortfarande lite förväntansfulla till varandra). Två timmar senare hade vi spenderat för mycket pengar på en fläkt och en epilator (som inte fungerar skulle det visa sig) och jag var hungrig och grinig. Vi åkte tillbaka till skogen, gick i tio minuter, samtidigt som Gustav gnällde över att det duggregnade och ville vända tillbaka. Matsäcken intogs under tystnad på en iskall och blöt sten, och smörgåsarna var inte ens speciellt goda. Sedan åkte vi hem.

Det var den hajken det. Nästa år försöker vi igen.

 

 

 

 

1 kommentar | Kommentera